Torpedo actions- går det att undvika Europas träskmarker

Abstract (Swedish)

Bryssel I-förordningen bygger på erkännande och verkställighet inom EU. Bryssel I-förordningen innehåller även regler enligt vilka domsrätt bestäms när parter från olika medlemsstater tvistar. I förordningen kan en domstol vara behörig på flera olika grunder. Det innebär att flera domstolar formellt sett kan vara behöriga att avgöra en tvist. En grundstomme i förordningen är därför bestämmelserna om litispendens som innebär att endast en process rörande samma sak med samma parter får pågå samtidigt inom ramen för EU-samarbetet. Varje domstol måste pröva sin behörighet även om det är uppenbart att domstolen inte är behörig att avgöra tvisten.

Detta har öppnat upp en möjlighet för parter som vill använda ojusta processtaktiker att missbruka lagstiftningen. En part som normalt sett skulle ha blivit svarande i en process väcker vid hot om stämning från motparten snabbt talan vid en för parten fördelaktig domstol med yrkande om att domstolen ska fastställa att han eller hon inte har begått något fel, en så kallad negativ fastställelsetalan. Talan väcks i dessa situationer ofta vid en domstol med mycket långa handläggningstider där det kan ta över ett år innan domstolen fattat beslut om sin behörighet. Parten som normalt sett hade varit käranden är då förhindrad att processa målet vid annan domstol för att hävda sin rätt. Detta missbruk av litispendensreglerna kallas för en ”torpedo action”.

Missbruket har varit speciellt tydligt i fall där avtal om val av domstol, så kallade prorogationsklausuler, har funnits. Förordningen anger att den domstol som parterna har avtalat om ska vara exklusivt behörig. I målet C-116/02 ”Gasser” slog domstolen fast att den domstol vid vilken talan väckts senare måste vilandeförklara målet till dess att den första domstolen fattat beslut om sin behörighet. Detta trots eventuell förekomst av prorogationsklausul och oavsett hur lång handläggningstiden vid den domstol vid vilken talan först väckts är. Domen har blivit mycket diskuterad och även kritiserad.

Gasser-domen låg till grund till de förändringar som gjordes i den nya Bryssel I-förordningen som antogs 2012. I den nya förordningen har litispendensreglerna förändrats för att ge den domstol som parterna har avtalat om företräde vid situation av litispendens. I dessa situationer ska den domstol vid vilken talan först väckts låta målet vilandeförklaras till dess den avtalade domstolen har beslutat om sin behörighet.

I uppsatsen kommer problematiken och regelverket kring litispendens presenteras för att sedan jämföras med de nya reglerna i 2012 års Bryssel I-förordning. De två regelverken kommer sedan att analyseras där frågan om problematiken kring torpedo actions har lösts i och med den nya förordningen besvaras.

Slutsatsen av uppsatsen är att de nya reglerna kommer att innebära en minskning av missbruket av litispendensreglerna. Men problemen med torpedo actions ännu inte lösta. Dels finns frågetecken kring hur den nya förordningen kommer tillämpas, problemen angående hybridklausuler är då framförallt av vikt, dels så är endast en del av problematiken löst. Den nya förordningen har fokuserat på missbruk av litispendensreglerna i de situationer då en prorogationsklausul har funnits. Den nya förordningen behandlar inte situationer utanför avtalsförhållanden, som när talan baseras på en utomobligatorisk skada. I de fall som inte regleras i den nya förordningen har parterna fortfarande endast de skyddsmöjligheter som fanns vid tillämpningen av den ursprungliga förordningen, det vill säga att stämma först eller att vid vite avtala om behörig domstol.

Popular Abstract

The basis for the Brussels I Regulation is the recognition and enforcement of judgments within the European Union. The Brussels I-regulation is the basis for jurisdiction when there is a conflict of laws between parties from different member states. On occasion, it’s possible that more than one court can have jurisdiction, however, there can only be one process going on at the same time regarding the same issue and with the same parties within EU. This is called lis alibi pendens. The rule states that the court secondly seized must stay its proceedings until the first seized court has declared it didn’t have jurisdiction. The court first seized must examine if it has jurisdiction, even if it is obvious that it hasn’t.

This regulation has enabled parties with malicious intent to abuse the legislation for its own gain. A party that normally would have been the defendant can, when threatened with a lawsuit, quickly start proceedings at a favorable court where they ask the court to determine that they have done no wrong. This claim can be made at a court with abnormally long processing time, sometimes more than a year, until the court can reach a decision on its jurisdiction. During this time, the party that normally would have been the plaintiff is unable to process its claim to assert their rights. The abuse of the lis alibi pendens rule has become known as a “torpedo action”.

Torpedo actions have been especially obvious in situations where the parties, in case of a dispute, have agreed upon a applicable court in a prorogation clause. The Brussels I Regulation states that the chosen court shall have exclusive jurisdiction. Yet in the case C-116/02 “Gasser” the European Court of Justice found that the court secondly seized must stay its proceedings until the court first seized has decided on its jurisdiction regardless of the existence of a prorogation clause. In that case, the court also found that abnormally long processing times don’t influence the application of the rules regarding lis alibi pendens. This judgment has been discussed and even criticized. This ruling is also one of the reasons for the changes that have been made to the new Brussels I Regulation that was adopted in 2012. The legislation has changed so that, in case of a prorogation clause, the designated court doesn’t have to stay its proceedings if another court first has been seized. In these cases all courts that have not been chosen by the parties must stay its proceedings until the designated court has decided on its jurisdiction.

In this thesis the problems of the old legislation regarding lis alibi pendens will be presented and later compared to the new legislation. The two regulations, the original and the new, will then be analyzed to answer the thesis main question; will the problems with torpedo actions be solved as a result of the new Brussels I Regulation?

The conclusion of this thesis is that the problems regarding the abuse of the lis alibi pendens rules will decrease as a result of the new rules, however, the problem with torpedo actions is not yet solved. The regulation has resulted in new questions being raised regarding the application of the new rules. One particular problem is how hybrid clauses will be regarded. The new regulation has only focused on the situations where the parties have agreed upon applicable court. In situations where this is not the case, no difference has been made as to the application of the lis alibi pendens rules. For example, in situations where the dispute regards indemnity liability, the parties are still not protected against torpedoes. In cases that fall outside the application of the new regulation, the parties only have the possibility of protecting themselves against a torpedo by suing first or agreeing upon applicable tort. This would result in a fine if a party breaks against the agreed-upon clause.

• author: Klevbo, Anna
• supervisor: Michael Bogdan
• organization: Department of Law
• course: LAGM01 20152
• year: 2016
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Litispendens, Gasser, Internationell privaträtt, Conflict of Laws, Bryssel I-förordningen, Torpedo action
• language: Swedish
• id: 8513975
• date added to LUP: 2016-02-05 09:29:08
• date last changed: 2016-02-05 09:29:08