Advanced

Nedbrytning av trä orsakat av rötsvampar vid olika fuktkvoter

Josefsson, Erik LU (2016) VBM820 20161
Division of Building Materials
Abstract (Swedish)
Trä och andra organiska material riskerar att angripas av mikrobiell påväxt under vissa temperatur- och fuktförhållanden. Mögel- och rötsvamp kan börja växa på trä om fukthalten är tillräckligt hög. Rötsvampar bryter ner träets olika beståndsdelar i olika utsträckning beroende på svamp- och
trädart. Det som påverkar rötsvampars tillväxt är bland annat fukthalt, temperatur, pH-värde och syrehalt. En del av den forskning som görs på rötsvampar har som syfte att undersöka fuktens inverkan på tillväxten och att försöka hitta röskelvärdet vid vilket rötsvampar kan växa. Tröskelvärdet är den fuktkvot som man vill understiga i träet för att inte riskera angrepp från
svampar. För att rötsvampar ska kunna bryta ner veden måste fuktkvoten minst... (More)
Trä och andra organiska material riskerar att angripas av mikrobiell påväxt under vissa temperatur- och fuktförhållanden. Mögel- och rötsvamp kan börja växa på trä om fukthalten är tillräckligt hög. Rötsvampar bryter ner träets olika beståndsdelar i olika utsträckning beroende på svamp- och
trädart. Det som påverkar rötsvampars tillväxt är bland annat fukthalt, temperatur, pH-värde och syrehalt. En del av den forskning som görs på rötsvampar har som syfte att undersöka fuktens inverkan på tillväxten och att försöka hitta röskelvärdet vid vilket rötsvampar kan växa. Tröskelvärdet är den fuktkvot som man vill understiga i träet för att inte riskera angrepp från
svampar. För att rötsvampar ska kunna bryta ner veden måste fuktkvoten minst vara mellan 22-30 % beroende på typ svamp.
Syftet med denna studie var att undersöka hur rötsvampar växer på trä vid olika fukthalter. En ny metod har testats där trä med rötsvamp läggs ihop med trä utan rötsvamp och där fuktkvoten i varje prov är konstant. Under nedbrytningen minskar träets torrmassa och den procentuella massförlusten används som ett mått på nedbrytningen. Två typer av rötsvampar, brunrötesvampen Postia placenta och vitrötesvampen Trametes versicolor, har använts under försöken. Gran, Picea
abies, testades vid fuktkvoterna 22, 26, 30, 40 och 50 %. Totalt gjordes 30 stycken prov som inkuberades i 35 dagar. Proverna plastades in och placerades i lådor med vatten eller mättade saltlösningar i botten för att fukthalten skulle vara så konstant som möjligt under försökstiden.
Rötsvampar brukar delas in i tre olika typer efter sättet de bryter ner de olika delarna i veden:

Brunröta, bryter ner hemicellulosa och cellulosa och förekommer oftast på barrträd. Är generellt sett mer aggressiv än vitrötesvampen.
Vitröta, bryter ner hemicellulosa, cellulosa och lignin och växer oftast på lövträd.
Mjukröta, bryter delvis ner ligninet och cellulosan i kärnveden och kan växa under fuktiga
och syrefattiga förhållanden.

Resultaten visade att brunrötesvampen, Postia placenta, orsakade en massförlust för prov där
fukthalten översteg 25 %; vid 50 % fuktkvor var massförlusten nära 10 %. Massförlusten var som mest 5-6 % för träbitar angripna av vitrötesvampen, Trametes versicolor. Fuktkvoten sjönk i de flesta träproverna med några undantag där fuktkvoten har ökat under försöket. Resultaten ligger i närheten av resultat från liknande försök.
Resultaten visar att massförlusten ökar med ökande fuktkvot. Fuktkvoten har dock sjunkit i de flesta proverna vilket innebär att för säkra slutsatser kring lägsta fuktkvot för nedbrytning är svåra att dra. Endast fuktkvoterna vid start och slut är kända och hur fuktkvoten i träbitarna har varierat
under försöket är inte känt. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Josefsson, Erik LU
supervisor
organization
course
VBM820 20161
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Rötsvamp, Trametes versicolar, Postia placenta
report number
TVBM-5105
other publication id
0348-7911
language
Swedish
id
8890580
date added to LUP
2016-09-07 10:54:55
date last changed
2016-09-07 10:54:55
@misc{8890580,
  abstract     = {Trä och andra organiska material riskerar att angripas av mikrobiell påväxt under vissa temperatur- och fuktförhållanden. Mögel- och rötsvamp kan börja växa på trä om fukthalten är tillräckligt hög. Rötsvampar bryter ner träets olika beståndsdelar i olika utsträckning beroende på svamp- och
trädart. Det som påverkar rötsvampars tillväxt är bland annat fukthalt, temperatur, pH-värde och syrehalt. En del av den forskning som görs på rötsvampar har som syfte att undersöka fuktens inverkan på tillväxten och att försöka hitta röskelvärdet vid vilket rötsvampar kan växa. Tröskelvärdet är den fuktkvot som man vill understiga i träet för att inte riskera angrepp från
svampar. För att rötsvampar ska kunna bryta ner veden måste fuktkvoten minst vara mellan 22-30 % beroende på typ svamp.
Syftet med denna studie var att undersöka hur rötsvampar växer på trä vid olika fukthalter. En ny metod har testats där trä med rötsvamp läggs ihop med trä utan rötsvamp och där fuktkvoten i varje prov är konstant. Under nedbrytningen minskar träets torrmassa och den procentuella massförlusten används som ett mått på nedbrytningen. Två typer av rötsvampar, brunrötesvampen Postia placenta och vitrötesvampen Trametes versicolor, har använts under försöken. Gran, Picea
abies, testades vid fuktkvoterna 22, 26, 30, 40 och 50 %. Totalt gjordes 30 stycken prov som inkuberades i 35 dagar. Proverna plastades in och placerades i lådor med vatten eller mättade saltlösningar i botten för att fukthalten skulle vara så konstant som möjligt under försökstiden.
Rötsvampar brukar delas in i tre olika typer efter sättet de bryter ner de olika delarna i veden:

 Brunröta, bryter ner hemicellulosa och cellulosa och förekommer oftast på barrträd. Är generellt sett mer aggressiv än vitrötesvampen.
 Vitröta, bryter ner hemicellulosa, cellulosa och lignin och växer oftast på lövträd.
 Mjukröta, bryter delvis ner ligninet och cellulosan i kärnveden och kan växa under fuktiga
och syrefattiga förhållanden.

Resultaten visade att brunrötesvampen, Postia placenta, orsakade en massförlust för prov där
fukthalten översteg 25 %; vid 50 % fuktkvor var massförlusten nära 10 %. Massförlusten var som mest 5-6 % för träbitar angripna av vitrötesvampen, Trametes versicolor. Fuktkvoten sjönk i de flesta träproverna med några undantag där fuktkvoten har ökat under försöket. Resultaten ligger i närheten av resultat från liknande försök.
Resultaten visar att massförlusten ökar med ökande fuktkvot. Fuktkvoten har dock sjunkit i de flesta proverna vilket innebär att för säkra slutsatser kring lägsta fuktkvot för nedbrytning är svåra att dra. Endast fuktkvoterna vid start och slut är kända och hur fuktkvoten i träbitarna har varierat
under försöket är inte känt.},
  author       = {Josefsson, Erik},
  keyword      = {Rötsvamp,Trametes versicolar,Postia placenta},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Nedbrytning av trä orsakat av rötsvampar vid olika fuktkvoter},
  year         = {2016},
}