Advanced

Likgiltighet: gränslandet mellan oaktsamhet och uppsåt? - En kritisk granskning av rättsläget och tillämpningen av uppsåtets nedre gräns i svensk rätt

Holmer, Peter LU (2016) LAGF03 20162
Department of Law
Faculty of Law
Abstract
The legal right to punish perpetrators of crime places high demands on the legal system to have just and robust methods for the application of law, to ensure objectivity and impartiality. Since the time of Cicero this entails punishing the intent of actions, rather than the consequences of actions. But how do we establish intent?

This essay aims to investigate how this area is managed in Swedish criminal law, specifically in situations when the perpetrator acts in the borderland between intent and negligence. Today, a concept best described as intent by indifference is used, which replaced the previously used dolus eventualis with hypothetical test.

Focus in this essay lies on investigating whether this legal concept is clear enough... (More)
The legal right to punish perpetrators of crime places high demands on the legal system to have just and robust methods for the application of law, to ensure objectivity and impartiality. Since the time of Cicero this entails punishing the intent of actions, rather than the consequences of actions. But how do we establish intent?

This essay aims to investigate how this area is managed in Swedish criminal law, specifically in situations when the perpetrator acts in the borderland between intent and negligence. Today, a concept best described as intent by indifference is used, which replaced the previously used dolus eventualis with hypothetical test.

Focus in this essay lies on investigating whether this legal concept is clear enough to allow a consistent application of the law in the lower courts, and to examine whether there are traces left of the dolus eventualis with hypothetical test. The essay is based on Supreme Court practice, legal doctrine and five lower court judgements.

Intent by indifference rests on a comprehensive and heavily theoretical Supreme Court practice. Doctrine has specified three specific risks associated with the application of this form of intent, and it has been questioned whether the concept is clear from a lower court judge’s point of view. Some inconsistencies were indeed observed in the lower court judgements studied. These inconsistencies reflected the risks of application perceived in doctrine.

Concerning dolus eventualis, the Supreme Court as well as doctrine, advocate the use of the hypothetical test as a verification of the evidence of indifference to certify that the intended scope of intent is not expanded. Here, however, there is a clear discrepancy between theory and practice, as the hypothetical test is very rarely encountered in the practice of the courts. (Less)
Abstract (Swedish)
Rätten att straffa förbrytare ställer höga krav på rättssystemet att ha rättvisa och robusta prövningsmetoder som säkerställer objektivitet och opartiskhet i rättstillämpningen. Sedan Ciceros tid innefattar detta att straffa för uppsåtet bakom handlingar, snarare än handlingars konsekvenser. Men hur fastslår vi uppsåt?

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur uppsåt hanteras i svensk rätt, och då närmare bestämt uppsåtets nedre gräns, dvs. situationer då gärningsmannen handlat i gränslandet mellan uppsåt och oaktsamhet. Idag används likgiltighetsuppsåtet, som ersatte det tidigare eventuella uppsåtet med hypotetiskt prov.

Uppsatsens fokus ligger på att undersöka om rättsläget avseende likgiltighetsuppsåtet är tillräckligt klart... (More)
Rätten att straffa förbrytare ställer höga krav på rättssystemet att ha rättvisa och robusta prövningsmetoder som säkerställer objektivitet och opartiskhet i rättstillämpningen. Sedan Ciceros tid innefattar detta att straffa för uppsåtet bakom handlingar, snarare än handlingars konsekvenser. Men hur fastslår vi uppsåt?

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur uppsåt hanteras i svensk rätt, och då närmare bestämt uppsåtets nedre gräns, dvs. situationer då gärningsmannen handlat i gränslandet mellan uppsåt och oaktsamhet. Idag används likgiltighetsuppsåtet, som ersatte det tidigare eventuella uppsåtet med hypotetiskt prov.

Uppsatsens fokus ligger på att undersöka om rättsläget avseende likgiltighetsuppsåtet är tillräckligt klart för att medge en konsekvent rättstillämpning i underrätterna, samt att undersöka om det finns spår kvar av det eventuella uppsåtet. Uppsatsen baseras på praxis och doktrin, samt fem underrättsavgöranden.

Likgiltighetsuppsåtet vilar på en omfattande och teorityngd praxis. I doktrinen har särskilt tre risker med tillämpningen lyfts fram, och det har ifrågasatts om rättsläget verkligen är klart utifrån en underrättsdomares synpunkt. I de studerade underrättsavgörandena bekräftas det att viss inkonsekvens i rättstillämpningen förekommer och att denna inkonsekvens speglar de i doktrinen uppmärksammade fallgroparna.

Beträffande det eventuella uppsåtet förespråkar såväl HD som doktrinen ett användande av det hypotetiska provet som ett test av bevisningen av likgiltighet för att säkerställa att det uppsåtliga området inte utvidgas. Här föreligger det dock en tydlig diskrepans mellan teori och praktik, på så vis att det hypotetiska provet mycket sällan förekommer i rättstillämpningen. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Holmer, Peter LU
supervisor
organization
course
LAGF03 20162
year
type
M2 - Bachelor Degree
subject
keywords
straffrätt, likgiltighetsuppsåt, eventuellt uppsåt med hypotetiskt prov
language
Swedish
id
8896964
date added to LUP
2017-02-08 11:24:29
date last changed
2017-02-08 11:24:29
@misc{8896964,
  abstract     = {The legal right to punish perpetrators of crime places high demands on the legal system to have just and robust methods for the application of law, to ensure objectivity and impartiality. Since the time of Cicero this entails punishing the intent of actions, rather than the consequences of actions. But how do we establish intent? 

This essay aims to investigate how this area is managed in Swedish criminal law, specifically in situations when the perpetrator acts in the borderland between intent and negligence. Today, a concept best described as intent by indifference is used, which replaced the previously used dolus eventualis with hypothetical test.

Focus in this essay lies on investigating whether this legal concept is clear enough to allow a consistent application of the law in the lower courts, and to examine whether there are traces left of the dolus eventualis with hypothetical test. The essay is based on Supreme Court practice, legal doctrine and five lower court judgements.

Intent by indifference rests on a comprehensive and heavily theoretical Supreme Court practice. Doctrine has specified three specific risks associated with the application of this form of intent, and it has been questioned whether the concept is clear from a lower court judge’s point of view. Some inconsistencies were indeed observed in the lower court judgements studied. These inconsistencies reflected the risks of application perceived in doctrine.

Concerning dolus eventualis, the Supreme Court as well as doctrine, advocate the use of the hypothetical test as a verification of the evidence of indifference to certify that the intended scope of intent is not expanded. Here, however, there is a clear discrepancy between theory and practice, as the hypothetical test is very rarely encountered in the practice of the courts.},
  author       = {Holmer, Peter},
  keyword      = {straffrätt,likgiltighetsuppsåt,eventuellt uppsåt med hypotetiskt prov},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Likgiltighet: gränslandet mellan oaktsamhet och uppsåt? - En kritisk granskning av rättsläget och tillämpningen av uppsåtets nedre gräns i svensk rätt},
  year         = {2016},
}