Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Renskötselrätten – En särskild rätt till fastighet

Fernstedt, Karl-Oskar LU (2017) VFT920 20161
Real Estate Science
Abstract (Swedish)
The Reindeer herding right is a right for the Sami population and is regulated in the
Reindeer Husbandry Act. The Reindeer herding right can be compared with other
rights, such as easements and rights of use, and can be categorized as a nonpossessory
interest in land. A big difference from other nonpossessory interest in land is that the
Reindeer husbandry right is based on Sami traditional use of the land and is directly
stated in the law.
The purpose of this essay is to provide a comprehensive understanding of the
Reindeer herding right and its legal basis. To do this the Reindeer Husbandry Act
have been closely examined, especially the first and third paragraphs that describe the
Reindeer herding rights legal basis and... (More)
The Reindeer herding right is a right for the Sami population and is regulated in the
Reindeer Husbandry Act. The Reindeer herding right can be compared with other
rights, such as easements and rights of use, and can be categorized as a nonpossessory
interest in land. A big difference from other nonpossessory interest in land is that the
Reindeer husbandry right is based on Sami traditional use of the land and is directly
stated in the law.
The purpose of this essay is to provide a comprehensive understanding of the
Reindeer herding right and its legal basis. To do this the Reindeer Husbandry Act
have been closely examined, especially the first and third paragraphs that describe the
Reindeer herding rights legal basis and geographical scope.
The first paragraph of Reindeer Husbandry Act states that the Reindeer herding right
is based on prescription from time immemorial. How to interpret this expression is
currently unknown.
My conclusion is that the husbandry right is based on a legal acquisition before the
Swedish government owned the land and that the first paragraph of the Reindeer
Husbandry Act only works as a reminder of that. (Less)
Abstract (Swedish)
Renskötselrätten är en samlingsterm för de rättigheter som tillkommer den samiska befolkningen och som regleras i rennäringslagen. Rätten går att jämföra med andra rättigheter - t.ex. servitut och nyttjanderätter - och kan kategoriseras som särskild rätt till fastighet. En stor skillnad från andra rättigheter är att renskötselrätten grundar sig på samernas traditionella brukande av mark och regleras inte genom olika formkrav. Rättens materiella innehåll är istället direkt angivet i lag, där lagen utgör en kodifiering av den samiska sedvanan. En annan stor skillnad är att renskötselrätten
inte är en individuell rätt, utan omfattar ett kollektiv, samerna, en ren kulturell definition av rättighetsinnehavaren.
Trots att renskötselrätten är... (More)
Renskötselrätten är en samlingsterm för de rättigheter som tillkommer den samiska befolkningen och som regleras i rennäringslagen. Rätten går att jämföra med andra rättigheter - t.ex. servitut och nyttjanderätter - och kan kategoriseras som särskild rätt till fastighet. En stor skillnad från andra rättigheter är att renskötselrätten grundar sig på samernas traditionella brukande av mark och regleras inte genom olika formkrav. Rättens materiella innehåll är istället direkt angivet i lag, där lagen utgör en kodifiering av den samiska sedvanan. En annan stor skillnad är att renskötselrätten
inte är en individuell rätt, utan omfattar ett kollektiv, samerna, en ren kulturell definition av rättighetsinnehavaren.
Trots att renskötselrätten är definierad i lag råder det stor osäkerhet om huruvida rennäringslagen uttömmande reglerar renskötselrätten. Till följd av detta har ett flertal rättsprocesser behandlat renskötselrätten. I uppsatsen har några av dessa studerats närmare. Särskilt stor vikt har lagts vid skattefjällsmålet och Nordmalingsmålet.
Uppsatsen syfte är att redogöra för de grunder renskötselrätten vilar på och varför renskötselrätten anses vara en civilrättslig rättighet som regleras i lag.
I 1 § 2 st RNL framgår det att renskötselrätten vilar på urminnes hävd. Hur man ska tolka denna lydelse är idag omtvistat. Frågan är central i uppsatsen och begreppet urminnes hävd studeras ingående. Paragrafen tillkom efter skattefjällsmålet. HD slog där fast att renskötselrätten var en civilrättslig rättighet som skyddades av egendomsskyddet i regeringsformen. Eftersom rätten är reglerad i lag samtidigt som den innefattas av egendomsskyddet är rätten svår att reformera. Renskötselrättens geografiska omfång benämns renskötselområdet och definieras i 3 § RNL. Renskötselområdet är uppdelat i två underkategorier: åretruntmarker och vinterbetesmarker, där vinterbetesmarkerna, grovt förenklat, kan ses som ett komplement till åretruntmarkerna.
En tidigare vanlig uppfattning var att samernas vinterbetesrätt skulle prövas enligt reglerna för urminnes hävd i 15 kap ÄJB då begreppet ”urminnes hävd” återfanns i 1 § 2 st RNL. Efter Nordmalingsdomen förändrades denna uppfattning då HD inte kunde hitta något stöd för att samernas vinterbetesrätt var baserad på rättsinstitutet urminnes hävd, varken historiskt eller i lagtext. 1 § 2 st RNL ansågs enbart fungera som en upplysning om att rätten vilade på andra grunder än skriven lag. Istället tog HD fasta på rekvisitet ”av ålder” i 3 § RNL. Domen i Nordmalingsmålet innebar även att frågan om renskötselrättens grund återigen aktualiserades. HD tog fasta på den samiska sedvanan, istället för urminnes hävd, som grund för samernas rätt till vinterbete och refererade till den första renbeteslagens förarbeten. Då HD tog fasta på den samiska sedvanan och inte urminnes hävd uppstod olika uppfattningar om renskötselrättens grunder.
Det finns idag två olika synsätt gällande renskötselrättens grund. En falang som menar att rätten vilar på två olika rättsgrunder: urminnes hävd, för åretruntmarkerna, och sedvanerätt, för vinterbetesmarkerna. Den andra falangen förespråkar att renskötselrätten endast är att se som en sedvanerätt.
Min slutsats är att rätten har sin grund i att samerna börjat bruka mark långt
före renbeteslagens ikraftträdande. I och med samernas nomadisering i mitten av 1600- talet ändrade rätten karaktär. Detta tycks inte ha påverkat åsikten att det fortfarande är en rätt grundad på samernas ursprungliga besittning. Både uttalanden som HD gjorde i skattefjällsmålet och hur man behandlade frågan vid införandet av 1886 års lag tyder på det.
Lagstiftaren har dock aldrig bildat något rättsinstitut för att behandla rätten, vilket har gjort att renskötselrätten har blivit förknippad med reglerna i 15 kap ÄJB. Det är, i min mening, mer troligt att det skulle finnas ett unikt rättsinstitut för just renskötselrätten.
Frågan om det finns ett eget unikt rättsinstitut som grund för renskötselrätten på åretruntmark - t.ex. samisk urminnes hävd eller ockupation i kombination med
sedvanerätt - är idag obesvarad. Man kan exempelvis dra sådana slutsatser genom en extensiv tolkning av skattefjällsmålet. Någon källa som på ett övertygande sätt pekar i denna riktning har jag dock inte hittat.
Mycket talar istället för att renskötselrätten är en speciell sorts sedvanerätt, en på civilrättslig grund bestående bruksrätt, som skyddas av egendomsskyddet i regeringsformen och har upphöjts till lag i och med kodifikationen 1886. Främsta rättskälla är därmed förarbetena till 1886 års lag.
Något rättsinstitut som ligger till grund för att pröva vilka befogenheter som ingår i renskötselrätten finns inte. Formuleringen i 1 § 2 st RNL fungerar enbart som en upplysning om renskötselrättens rättsliga natur och ursprung, att rätten vilar på andra grunder än lagstiftning och skyddas av egendomsskyddet i regeringsformen. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Fernstedt, Karl-Oskar LU
supervisor
organization
alternative title
The Raindeer Husbandry Act - A Nonpossessory Interest In Land
course
VFT920 20161
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Rensköttselrätten, rennäringslagen, samer, skattefjällsmålet, Nordmalingsmålet, Girjasmålet, urminnes hävd, av ålder, jakt- och fiskerätt
other publication id
ISRN/LUTVDG/TVLM/16/5377 SE
language
Swedish
id
8900676
date added to LUP
2017-04-11 13:36:26
date last changed
2017-04-11 13:36:26
@misc{8900676,
  abstract     = {{Renskötselrätten är en samlingsterm för de rättigheter som tillkommer den samiska befolkningen och som regleras i rennäringslagen. Rätten går att jämföra med andra rättigheter - t.ex. servitut och nyttjanderätter - och kan kategoriseras som särskild rätt till fastighet. En stor skillnad från andra rättigheter är att renskötselrätten grundar sig på samernas traditionella brukande av mark och regleras inte genom olika formkrav. Rättens materiella innehåll är istället direkt angivet i lag, där lagen utgör en kodifiering av den samiska sedvanan. En annan stor skillnad är att renskötselrätten
inte är en individuell rätt, utan omfattar ett kollektiv, samerna, en ren kulturell definition av rättighetsinnehavaren.
Trots att renskötselrätten är definierad i lag råder det stor osäkerhet om huruvida rennäringslagen uttömmande reglerar renskötselrätten. Till följd av detta har ett flertal rättsprocesser behandlat renskötselrätten. I uppsatsen har några av dessa studerats närmare. Särskilt stor vikt har lagts vid skattefjällsmålet och Nordmalingsmålet.
Uppsatsen syfte är att redogöra för de grunder renskötselrätten vilar på och varför renskötselrätten anses vara en civilrättslig rättighet som regleras i lag.
I 1 § 2 st RNL framgår det att renskötselrätten vilar på urminnes hävd. Hur man ska tolka denna lydelse är idag omtvistat. Frågan är central i uppsatsen och begreppet urminnes hävd studeras ingående. Paragrafen tillkom efter skattefjällsmålet. HD slog där fast att renskötselrätten var en civilrättslig rättighet som skyddades av egendomsskyddet i regeringsformen. Eftersom rätten är reglerad i lag samtidigt som den innefattas av egendomsskyddet är rätten svår att reformera. Renskötselrättens geografiska omfång benämns renskötselområdet och definieras i 3 § RNL. Renskötselområdet är uppdelat i två underkategorier: åretruntmarker och vinterbetesmarker, där vinterbetesmarkerna, grovt förenklat, kan ses som ett komplement till åretruntmarkerna.
En tidigare vanlig uppfattning var att samernas vinterbetesrätt skulle prövas enligt reglerna för urminnes hävd i 15 kap ÄJB då begreppet ”urminnes hävd” återfanns i 1 § 2 st RNL. Efter Nordmalingsdomen förändrades denna uppfattning då HD inte kunde hitta något stöd för att samernas vinterbetesrätt var baserad på rättsinstitutet urminnes hävd, varken historiskt eller i lagtext. 1 § 2 st RNL ansågs enbart fungera som en upplysning om att rätten vilade på andra grunder än skriven lag. Istället tog HD fasta på rekvisitet ”av ålder” i 3 § RNL. Domen i Nordmalingsmålet innebar även att frågan om renskötselrättens grund återigen aktualiserades. HD tog fasta på den samiska sedvanan, istället för urminnes hävd, som grund för samernas rätt till vinterbete och refererade till den första renbeteslagens förarbeten. Då HD tog fasta på den samiska sedvanan och inte urminnes hävd uppstod olika uppfattningar om renskötselrättens grunder. 
Det finns idag två olika synsätt gällande renskötselrättens grund. En falang som menar att rätten vilar på två olika rättsgrunder: urminnes hävd, för åretruntmarkerna, och sedvanerätt, för vinterbetesmarkerna. Den andra falangen förespråkar att renskötselrätten endast är att se som en sedvanerätt.
Min slutsats är att rätten har sin grund i att samerna börjat bruka mark långt 
före renbeteslagens ikraftträdande. I och med samernas nomadisering i mitten av 1600- talet ändrade rätten karaktär. Detta tycks inte ha påverkat åsikten att det fortfarande är en rätt grundad på samernas ursprungliga besittning. Både uttalanden som HD gjorde i skattefjällsmålet och hur man behandlade frågan vid införandet av 1886 års lag tyder på det.
Lagstiftaren har dock aldrig bildat något rättsinstitut för att behandla rätten, vilket har gjort att renskötselrätten har blivit förknippad med reglerna i 15 kap ÄJB. Det är, i min mening, mer troligt att det skulle finnas ett unikt rättsinstitut för just renskötselrätten.
Frågan om det finns ett eget unikt rättsinstitut som grund för renskötselrätten på åretruntmark - t.ex. samisk urminnes hävd eller ockupation i kombination med
sedvanerätt - är idag obesvarad. Man kan exempelvis dra sådana slutsatser genom en extensiv tolkning av skattefjällsmålet. Någon källa som på ett övertygande sätt pekar i denna riktning har jag dock inte hittat.
Mycket talar istället för att renskötselrätten är en speciell sorts sedvanerätt, en på civilrättslig grund bestående bruksrätt, som skyddas av egendomsskyddet i regeringsformen och har upphöjts till lag i och med kodifikationen 1886. Främsta rättskälla är därmed förarbetena till 1886 års lag.
Något rättsinstitut som ligger till grund för att pröva vilka befogenheter som ingår i renskötselrätten finns inte. Formuleringen i 1 § 2 st RNL fungerar enbart som en upplysning om renskötselrättens rättsliga natur och ursprung, att rätten vilar på andra grunder än lagstiftning och skyddas av egendomsskyddet i regeringsformen.}},
  author       = {{Fernstedt, Karl-Oskar}},
  language     = {{swe}},
  note         = {{Student Paper}},
  title        = {{Renskötselrätten – En särskild rätt till fastighet}},
  year         = {{2017}},
}