En förlängning av fideikommisset vid synnerligt kulturhistoriskt värde - en kritisk granskning av gällande rätt

Abstract (Swedish)

När de svenska riksdagskamrarna 1963 beslutade att kvarvarande fideikommiss skulle avvecklas infördes ett undantag från avveckling i 6 § lag (1963:583) om avveckling av fideikommiss, i de fall egendomen är av synnerligen kulturhistoriskt värde. I sådant fall kan regeringen besluta om förlängning av fideikommisset i det enskilda fallet. Tanken med undantaget var vid införandet att sådant var en sista utväg i de fall en avveckling skulle få följden att egendomen splittrades på så sätt att stora värden gick förlorade eller att förvaltning av egendomen omöjliggjordes.

Den kulturhistoriskt värdefulla egendomen skyddas i många fall av annan lagstiftning. Denna varierar beroende på vilka föremål det rör sig om. I uppsatsen undersöks alternativa skyddsmöjligheter för dessa föremål för att utröna om föremålen får ett tillräckligt lagstiftningsskydd även efter avveckling av fideikommisset. Finns tillräckligt skydd i annan lagstiftning minskar behovet av att förlänga fideikommisset.

I början tillämpades undantaget sparsamt men under 1990-talet skedde en förändring i praxis och på senare år har ett ökat antal undantag beviljats. Syftet med denna uppsats är att undersöka om regeringens nuvarande tillämpning är förenlig med lagstiftarens motiv till undantagets införande. För att uppnå syftet granskas tre regeringsbeslut om fideikommiss vilka utmynnat i antingen avveckling eller förlängning.

En granskning av de utvalda regeringsbesluten visar att regeringens motivering av vad kulturhistoriskt värde är skiftar kraftigt. Det varierar även stort vad regeringen inkluderar i detta värde. Att praxis är ojämn gör att förutsebarhet försvåras. Särskilt problematisk är oförutsebarheten och variationen i regeringens beslut eftersom Regeringsrätten uttalat att en domstol inte kan granska den intresseavvägning som görs i 6 § lag om avveckling av fideikommiss eftersom den ses som ett politiskt beslut. Genom Regeringsrättens uttalande är domstol förhindrad att pröva om regeringens beslut är välgrundat.

Sammantaget är slutsatsen att regeringen numera inte i tillräcklig grad strävar efter att avveckla fideikommiss utan genom förlängning skjuter upp problemen förenade med avveckling utan att lösa dem. Med tanke på den alternativa skyddslagstiftning som idag finns för kulturhistoriskt värdefulla föremål borde istället förlängning av fideikommiss bli alltmer ovanligt.

Abstract

When the Swedish Parliament in 1963 decided to abolish the still existing entails an exception was made in 6 § lag (1963:583) om avveckling av fideikommiss (”the abolition act”) regarding cases when there is a great cultural property value. The Swedish government can under some circumstances decide to in the specific case extend the entail. The intention behind this exception was for it to be used as a last option when termination of entail would divide the property in a way that leads to great value loss or heavily complicates the management of the property.

The exception was initially not used to a great extent but during the 1990s there was a change in custom and an increase of exceptions has been announced during recent years.

The culturally valuable property is often protected by other legislation. In which extent other legislation exists varies depending on the property type. The thesis examines alternative protection for the objects to determine if enough protective legislation is offered without entail. If the protective legislation is satisfying there is less of a need to prolong the entail.

The purpose of this thesis is furthermore to examine if the government’s recent use of the exception is in accordance with the legislators motives regarding relevant exception when the rule was introduced. To reach this purpose three specific government decisions are discussed. The government’s decision has in these cases either been to terminate or do an exception and prolong the entail.

An analysis of the chosen government decisions reveals how the government’s motivation regarding cultural value is widely shifting. There is great variation to what the government includes in this value. This increases the difficulty to predict. The unpredictability and variation in decisions are especially troublesome since Swedish courts lack jurisdiction to review the conflict of interest within 6 § lag om avveckling av fideikommiss, because it is regarded as a political decision. This has been expressed by Sweden’s Supreme Administrative Court (“Regeringsrätten”). Therefore courts are prevented to review if the government decision to terminate or do an exception is made on the right terms.

The thesis concludes that the Swedish government is not striving to abolish the institution of entail completely but rather prolong specific entails as a short term solution to postpone problems united with abolition. With todays alternative legislation to protect culturally valuable objects the use of prolonging specific entails should instead be increasingly rare.

• author: Lagerås, Nina
• supervisor: Uta Bindreiter
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20172
• year: 2017
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: familjerätt, förvaltningsrätt, rättssociologi, rättsvetenskap
• language: Swedish
• id: 8929670
• date added to LUP: 2018-02-06 12:04:11
• date last changed: 2018-02-06 12:04:11