Underlåtenhet att avslöja våldtäkt - En åskådares skyldighet att agera eller en möjlighet att undkomma ansvar?

Abstract

The provision regarding failure to reveal an ongoing rape has seldom been invoked in court. However, the crime was tried by the Swedish Supreme Court in 2017 and the judgment has been interpreted in another case of rape. The main purpose of the essay is to analyze the objective prerequisites for criminal responsibility regarding spectators in the event of failure to reveal an ongoing rape. This entails the demarcation against criminal responsibility for complicity as well as the exemption of the provision. Additionally, the essay analyzes the area of application of the provision.
It is uncertain what kind of behavior that constitutes complicity to rape versus failure to reveal rape. A spectator seems to be responsible for complicity if the person acts in a way which reinforces the perpetrator in his intent. In other words, the spectator must convey a message, through a combination of physical activity and statements, which the perpetrator notices. According to court practice, such behavior which only lasts for a shorter period of time and is causing the rape to be counteracted, is instead to be recognized as failure to reveal rape. A precondition is however that the exemption from the provision is not applicable. The exemption is related to the protection of self-incrimination pursuant to article 6 ECHR. Discharge appears to exist if the spectator is accused of participating in the same offense to which the failure relates.
The legal analysis of the essay shows that the limits for criminal responsibility is uncertain and that national court practice is inconsistent. Based on the practice of the European Court of Human Rights, I believe that it is important to weigh the interests of the spectator against the interests of the victim. Otherwise, the only situation which it appears to be certain that criminal responsibility does exist for failure to reveal rape is when there is strong evidence that support the fact that the spectator only witnessed the rape in passivity and silence.

Abstract (Swedish)

Bestämmelsen om underlåtenhet att avslöja våldtäkt har sällan åberopats i praktiken. Under 2017 prövades brottet av Högsta domstolen vars dom har tolkats i ett annat våldtäktsmål. Uppsatsens huvudsakliga syfte är att analysera de objektiva förutsättningarna för straffbarhet för åskådare vid underlåtenhet att avslöja våldtäkt samt analysera hur bestämmelsen tillämpas i praktiken. Med det avses såväl gränsdragningen mot medverkansansvaret som det undantag som aktualiseras då ett avslöjande riskerar att leda till fara för anmälaren.
Gränsdragningen för vad som utgör medverkan eller underlåtenhet är beroende av huruvida åskådaren kan anses ha psykiskt främjat våldtäkten genom att styrka gärningspersonen i dennes uppsåt. Bedömningen har visat sig vara komplicerad. Det torde för psykiskt främjande krävas att åskådaren, genom en kombination av viss aktivitet och uttalanden, förmedlar ett budskap som gärningspersonen observerar. Enligt praxis tycks en sådan situation inte föreligga om agerandet endast pågått under en kortare tid samt fått effekten att våldtäkten motverkats. I en sådan situation skulle straffbarhet i stället föreligga för underlåtenhet, under förutsättning att bestämmelsens undantag inte är tillämpligt. Undantaget har samband med skyddet mot självinkriminering enligt artikel 6 EKMR. Stöd ges för att ansvarsfrihetsregeln omfattar åskådare som inte i ett tidigt skede avfärdats som misstänkta för delaktighet i det brott som avslöjandet avser.
Av uppsatsens rättsliga analys kan det konstateras att underlåtenhetsbrottets gränser är otydliga samt att rättstillämpningen är inkonsekvent. Med stöd av praxis från Europadomstolen är min uppfattning att det bör göras en avvägning mellan åskådarens och brottsoffrets intressen. Den enda situation som det annars tycks vara ostridigt att ansvar kan utdömas för åskådare är då det finns stark bevisning som stödjer att åskådaren endast känt till, alternativt bevittnat, gärningen i passivitet och tystnad.

• author: Walldén, Sofia
• supervisor: Sverker Jönsson
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20172
• year: 2017
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Straffrätt, criminal law, rättssociologi, underlåtenhet att avslöja våldtäkt, failure to reveal rape, underlåtenhet, omission, medverkan: complicity, rätten till en rättvis rättegång, the right to a fair trial, självinkriminering, self-incrimination
• language: Swedish
• id: 8930376
• date added to LUP: 2018-02-06 14:29:07
• date last changed: 2018-02-06 14:29:07