Hur utvärderas faunapassager? - En litteraturstudie om säkra passager för djur över vägar och hur de utvärderas

Abstract

Habitat fragmentation is a common problem in relation with road infrastructure which leads to mortality, isolation of animal populations, and has a negative effect on biodiversity. Animal crossings have been implemented in many countries and are a useful tool to mitigate these problems but they are expensive to build. This thesis explores the methodological approaches used to evaluate how wildlife crossings’ functions are evaluated. This was done by reviewing abstracts from a total of 223 peer-reviewed scientific publications. There were a great variety of methods used to evaluate crossing, but cameras was the most commonly used. Many studies used a combination of methods to make up for shortcomings with the single methods, for example, using PIT to make up for cameras inability to identify individuals crossing the passage. The results show that it is important to evaluate the passages and associated structures, like fences, for many factors and not focus on only one. Cameras are a good option for monitoring the use of a passage, but it is key to understand that animals using the passage does not equal a positive effect on their populations. It is therefore important to evaluate how populations are affected and whether they are viable or not. This was done by using Population Viability Analysis, evaluating populations’ genetic variation, or evaluate whether the passage allows for gene flow to occur. DNA-analysis is sometimes required for this and can now be done with a more inexpensive and simple method, using hairs from animals, collected in a non-invasive way. It is also important to evaluate the passage both before and after to be able to determine the actual effect the passage has had. But nothing ever stays the same, and the passage should be monitored for longer periods or at regular intervals to make sure a satisfactory effect is sustained.

Popular Abstract (Swedish)

Vägar är en onekligen central del i vårt globala samhälle. De betyder kontakt och förflyttning för oss, men för djuren är dem ofta hinder vilket kan leda till att habitat fragmenteras och att djur isoleras. När djuren isoleras kan de inte nå nya resurser eller nya habitat, eller hitta en partner. Detta kan innebära att djuren får sämre överlevnadschanser och svårare att fortplanta sig. I värsta fall kan hela populationer dö ut ifall det t.ex. förekommer för mycket inavel eller om de drabbas av katastrofer.
Det finns många sätt att avhjälpa problem som orsakas av vägar, ett är att bygga broar och andra passager så att djuren kan korsa vägarna på ett säkert sätt. Det är dock dyrt att bygga dessa och det därför är det viktigt att de fungerar. Om de inte förbättrar situationen är det bättre att spara pengarna och hitta andra lösningar. I detta arbete presenterar jag material från 223 vetenskapliga publikationer som beskriver hur man utvärderar djurpassager.
Det finns flera olika metoder som används för att utvärdera djurpassager. En vanlig metod är att avgöra ifall antalet viltolyckor minskar efter att passagen byggts, men för att avgöra ifall djur använder passagen, användes framförallt kameror men även analys av spår lämnade av djur. Med både kameror och spåranalys kan man få data över vilka arter som använder passagen och hur ofta. Med kameror kan man även få data över ifall djur använder passagen i grupper, kön och ålder på individer, och djurs beteende, t.ex. ifall de är rädda för att använda passagen. Kameror kräver mindre arbete än spåranalys, och kan göras året runt, men är dyra att köpa in. Spåranalys är därför billigare vid korta studier, medan kameror billigare för längre studier.
För att avgöra hur en passage har påverkat populationer krävs andra metoder än kameror och spåranalys. Man kan t.ex. använda telemetri, vanligtvis GPS, för att ta reda på hur djur förflyttar sig och ifall de når passagen inom sitt hemområde. Med GPS kan man även ta reda på ifall identifierade individer använder passagen och hur mycket. ett annat sätt att ta reda på hur individer använder passagen, är att använda sig av mikrochips som placeras, ofta under huden, på djuren och avläses när djuret använder passagen. Med båda metoderna kan man avgöra hur individer påverkas av passagen – vilket inte kameror eller spåranalys kan göra. Metoderna är dock dyra och tar bara fram data för ett fåtal individer inom en eller få arter.
För att avgöra ifall populationers överlevnadschanser ökar i och med installationen av passagerna, kan man använda sig av DNA-analyser. Man kan då t.ex. ta reda på ifall individer från andra sidan vägen lyckats fortplanta sig, men även detta görs dock bara för ett fåtal individer. DNA-analyser är inte vanligt förekommande i nuläget, men det har gjorts mer lättåtkomliga och billigare genom att analysera hår från djur.
Utvärderingar av situationen före och efter passagen installerats behövs för att bedöma ifall passagen förbättrat situationen eller inte, annars är kanske situationen den samma utan att man vet om det. Längre övervakningar behövs också eftersom situationen kan förändras, t.ex. tar djur ibland lång tid på sig att vänja sig vid och börja använda passagen, vilket man kan missa om man bara övervakar en kort tid.
Alla metoder har för- och nackdelar som gör det omöjligt att endast använda en metod för att utvärdera hela passagens funktion och effekt på djur.

• author: Schrödl, Sara
• supervisor: Helena Hanson
• organization: Studies in Environmental Science
• course: MVEK03 20181
• year: 2018
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Earth and Environmental Sciences
• keywords: vägar, habitatfragmentering, barriäreffekt, isolering, viltolyckor, djurpassage, faunapassage, wildlife crossing, utvärdera, användning, förflyttning, beteende, genflöde, genvariation, Population Viability analysis, kamera, spåranalys, telemetri, Passive Integrated Transponder
• language: Swedish
• id: 8950402
• date added to LUP: 2018-06-20 13:47:00
• date last changed: 2018-06-20 13:47:00