Tillräknelighet för straffansvar - En komparativ studie av Sveriges och Norges tillämpning av ett tillräknelighetskrav
(2018) LAGF03 20182Department of Law
Faculty of Law
- Abstract (Swedish)
- Denna uppsats handlar om begreppet tillräknelighet och hur detta ser ut i svensk och norsk rätt. Den komparativa metoden har använts för att kunna presentera likheter och skillnader gällande kravet på tillräknelighet i svensk och norsk rätt. Den komparativa metoden ska även syfta till ökaförståelsen för varför Sverige inte längre uppställer krav på tillräknelighet för straffansvar.
Tillräknelighet har varit en brottsförutsättning i svensk rätt men togs bort i samband med införandet av Brottsbalken 1965. För att bedöma huruvida en gärningsperson inte är tillräkneliga tittar rätten på personens förmåga att uppfatta verkligheten på ett realistiskt sätt. Sjukdomar av psykotisk karaktär är ett bra exempel på tillstånd som leder till... (More) - Denna uppsats handlar om begreppet tillräknelighet och hur detta ser ut i svensk och norsk rätt. Den komparativa metoden har använts för att kunna presentera likheter och skillnader gällande kravet på tillräknelighet i svensk och norsk rätt. Den komparativa metoden ska även syfta till ökaförståelsen för varför Sverige inte längre uppställer krav på tillräknelighet för straffansvar.
Tillräknelighet har varit en brottsförutsättning i svensk rätt men togs bort i samband med införandet av Brottsbalken 1965. För att bedöma huruvida en gärningsperson inte är tillräkneliga tittar rätten på personens förmåga att uppfatta verkligheten på ett realistiskt sätt. Sjukdomar av psykotisk karaktär är ett bra exempel på tillstånd som leder till otillräknelighet.
Sverige dömer alltså en gärningsperson som lider av en allvarlig psykisk störning till straffrättsligt ansvar och lagöverträdarens tillräknelighet beaktas istället vid valet av påföljd. Norsk straffrätt anser däremot att det är orimligt att en otillräknelig gärningsperson ska hållas straffrättsligt ansvarig för sina handlingar. Norge beaktar därför en lagöverträdares tillräknelighet i ansvarsledet och är hon otillräknelig går hon fri från straffansvar.
Borttagandet av tillräknelighet för straffansvar i svensk rätt har ersatts av ett relativt fängelseförbud för gärningspersoner som varken haft förmåga att förstå innebörden av sina handlingar eller haft en realistisk uppfattning av verkligheten. Den norska regeln om tillräknelighet utgår från den medicinska principen där gärningspersonens sjukdomstillstånd är centralt. Föreligger symptom för en psykotisk sjukdom kan lagöverträdaren inte tillmätas straffrättsligt ansvar.
Ett flertal utredningar har tillsatts för att utreda om Sverige bör återinföra tillräknelighet för straffansvar, eftersom skuldprincipen inte upprätthålls med nuvarande reglering. Ingen av utredningarna har medfört någon förändring och Sveriges nuvarande reglering kan därför innebära en alternativ lösning på denna problematiska straffrättsfråga. (Less) - Abstract
- This paper inquiries through a comparative study, the concept of sanity and insanity in criminal law in Sweden and Norway. It has proven difficult to reach an inclusive and satisfactory definition of what ‘insanity’ implies. Instead, the law has attempted to identify situations that can account for ‘insanity’: such as when the perpetrator is unable to perceive reality in a ‘sane’ way or to understand the implications of their actions. Norwegian law holds that a person must be proven ‘sane’ throughout course of criminal activity in order to be subject to criminal liability. The rule is based on a medical principle, which means that the court and experts in psychiatry focus on the medical condition of the offender.
In Swedish law, on... (More) - This paper inquiries through a comparative study, the concept of sanity and insanity in criminal law in Sweden and Norway. It has proven difficult to reach an inclusive and satisfactory definition of what ‘insanity’ implies. Instead, the law has attempted to identify situations that can account for ‘insanity’: such as when the perpetrator is unable to perceive reality in a ‘sane’ way or to understand the implications of their actions. Norwegian law holds that a person must be proven ‘sane’ throughout course of criminal activity in order to be subject to criminal liability. The rule is based on a medical principle, which means that the court and experts in psychiatry focus on the medical condition of the offender.
In Swedish law, on the other hand, the legal principle of sanity was removed with the introduction of the Criminal Code in 1965. This has resulted in perpetrators who suffer from a serious mental disorder can be sentenced to criminal responsibility, just like healthy offenders. The court makes an assessment of the perpetrator's responsibility and imputability sentence.
This study finds that Sweden is unique for not require sanity for criminal liability. The Swedish Criminal Code still perceive the imputability of the perpetrator but for that to be possible the offender has to be proven guilty for the criminal act which is different from the way Norway treats the group of offenders deemed ‘insane’. The Swedish Government has appointed several investigations in order to impose imputability as a criminal condition. One of the principle arguments that have been put forward from those investigations is that the ‘fault principle’ is not maintained in the current legal system. The fault principle posits that a person should be held accountable for their criminal actions. However, a person who can be deemed insane while committing the crime cannot be considered agent of its actions, and hence the ‘fault principle’ does not apply.
Despite many attempts of reintroducing imputability as a criminal condition, the Swedish regulation has not changed. It is thus possible to conclude that the Swedish Criminal Code constitute an alternative way of approaching the complicated legal issue of imputability. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/8965255
- author
- Brandt, Anna LU
- supervisor
- organization
- course
- LAGF03 20182
- year
- 2018
- type
- M2 - Bachelor Degree
- subject
- keywords
- Tillräknelighet, Straffansvar, Norge, Sverige
- language
- Swedish
- id
- 8965255
- date added to LUP
- 2019-03-10 13:53:03
- date last changed
- 2019-03-10 13:53:03
@misc{8965255,
abstract = {{This paper inquiries through a comparative study, the concept of sanity and insanity in criminal law in Sweden and Norway. It has proven difficult to reach an inclusive and satisfactory definition of what ‘insanity’ implies. Instead, the law has attempted to identify situations that can account for ‘insanity’: such as when the perpetrator is unable to perceive reality in a ‘sane’ way or to understand the implications of their actions. Norwegian law holds that a person must be proven ‘sane’ throughout course of criminal activity in order to be subject to criminal liability. The rule is based on a medical principle, which means that the court and experts in psychiatry focus on the medical condition of the offender.
In Swedish law, on the other hand, the legal principle of sanity was removed with the introduction of the Criminal Code in 1965. This has resulted in perpetrators who suffer from a serious mental disorder can be sentenced to criminal responsibility, just like healthy offenders. The court makes an assessment of the perpetrator's responsibility and imputability sentence.
This study finds that Sweden is unique for not require sanity for criminal liability. The Swedish Criminal Code still perceive the imputability of the perpetrator but for that to be possible the offender has to be proven guilty for the criminal act which is different from the way Norway treats the group of offenders deemed ‘insane’. The Swedish Government has appointed several investigations in order to impose imputability as a criminal condition. One of the principle arguments that have been put forward from those investigations is that the ‘fault principle’ is not maintained in the current legal system. The fault principle posits that a person should be held accountable for their criminal actions. However, a person who can be deemed insane while committing the crime cannot be considered agent of its actions, and hence the ‘fault principle’ does not apply.
Despite many attempts of reintroducing imputability as a criminal condition, the Swedish regulation has not changed. It is thus possible to conclude that the Swedish Criminal Code constitute an alternative way of approaching the complicated legal issue of imputability.}},
author = {{Brandt, Anna}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Tillräknelighet för straffansvar - En komparativ studie av Sveriges och Norges tillämpning av ett tillräknelighetskrav}},
year = {{2018}},
}