Friskrivningsklausulers rättsverkan i aktieöverlåtelseavtal
(2019) LAGF03 20192Department of Law
Faculty of Law
- Abstract
- This essay examines which possibilities contracting parties in a corporate acquisition have of using disclaimer clauses to regulate responsibilities in regards to the Swedish Sale of Goods Act.
Starting point is the criticism directed towards the precedent set in NJA 2016 s. 237 (the Lindorff case) by the Swedish Supreme Court, which disapproved a disclaimer clause despite its similarity to a clause which was approved in NJA 1975 s. 545 (the Vapour barrier). Subsequently, it has been questioned whether the possibility to limit contractual responsibility in accordance with optional law has been compromised.
Basic principles of contractual freedom, pacta sunt servanda and rules about responsibility for errors as stated in the Sale of... (More) - This essay examines which possibilities contracting parties in a corporate acquisition have of using disclaimer clauses to regulate responsibilities in regards to the Swedish Sale of Goods Act.
Starting point is the criticism directed towards the precedent set in NJA 2016 s. 237 (the Lindorff case) by the Swedish Supreme Court, which disapproved a disclaimer clause despite its similarity to a clause which was approved in NJA 1975 s. 545 (the Vapour barrier). Subsequently, it has been questioned whether the possibility to limit contractual responsibility in accordance with optional law has been compromised.
Basic principles of contractual freedom, pacta sunt servanda and rules about responsibility for errors as stated in the Sale of Goods Act expose contracting parties in a corporate acquisition to risk. As the Sale of Goods Act is of optional nature, parties can control the risk exposure through guarantees and disclaimers. The main method for interpreting contracts is through objective interpretation, starting from the common will of the party. If a common will of the party can not be determined and the wording of the contract offers no further guidance, the court can supplement the contract with background law (gap-filling).
The analysis concludes that the legal position has not changed with regard to disclaimer clauses. Precedent rather seem to confirm the view that disclaimer clauses of more general nature does not hold up against precise information. It is further concluded that because of how the Sale of Goods Act is constructed, it is only theoretically possible to draw up a contract which is independent from it. A revision to the Sale of Goods Act is suggested to simplify both constitution and interpretation of contracts within corporate acquisition. (Less) - Popular Abstract (Swedish)
- Uppsatsen behandlar vilka möjligheter avtalsparter i en företagsöverlåtelse, där friskrivningsklausuler används i stor utsträckning, har att friskriva sig från ansvar enligt köplagen.
Utgångspunkten är den kritik som framförts mot HDs praxis från NJA 2016 s. 237 (Lindorffmålet), där en friskrivningsklausul underkändes trots att utformningen är mycket lik en klausul som godkändes i NJA 1975 s. 545 (Diffusionsspärren). Det har ifrågasatts om ansvar enligt köplagen effektivt går att skriva bort i och med den nya praxisen från Lindorffmålet.
Grundläggande principer om avtalsfrihet och avtalsbundenhet samt felansvarsreglerna i köplagen medför en riskexponering för avtalsparter vid företagsöverlåtelser. Då köplagen är dispositiv kan... (More) - Uppsatsen behandlar vilka möjligheter avtalsparter i en företagsöverlåtelse, där friskrivningsklausuler används i stor utsträckning, har att friskriva sig från ansvar enligt köplagen.
Utgångspunkten är den kritik som framförts mot HDs praxis från NJA 2016 s. 237 (Lindorffmålet), där en friskrivningsklausul underkändes trots att utformningen är mycket lik en klausul som godkändes i NJA 1975 s. 545 (Diffusionsspärren). Det har ifrågasatts om ansvar enligt köplagen effektivt går att skriva bort i och med den nya praxisen från Lindorffmålet.
Grundläggande principer om avtalsfrihet och avtalsbundenhet samt felansvarsreglerna i köplagen medför en riskexponering för avtalsparter vid företagsöverlåtelser. Då köplagen är dispositiv kan parterna överblicka riskexponeringen genom till exempel garantiutfästelser och friskrivningar. Huvudprinciperna vid avtalstolkning är objektiv tolkning som utgår från den gemensamma partsavsikten. Om gemensam partsavsikt inte kan fastställas och avtalets ordalydelse inte ger någon vägledning bör domstolen ägna sig åt utfyllande verksamhet där avtalsbestämmelserna tolkas mot bakgrund av dispositiva rättsregler för att fastställa avtalets innehåll.
I analysen konstateras att rättsläget inte har ändrats i fråga om friskrivningsklausuler, snarare att praxis bekräftar att allmänt hållna friskrivningsklausuler inte har någon verkan mot preciserade uppgifter. Vidare konstateras att det på grund av köplagens utformning endast i teorin är möjligt att upprätta ett avtal som är självständigt från köplagen. Avslutningsvis ges ett förslag på hur köplagen kan utformas för att förenkla både upprättande och tolkning av avtal inom företagsöverlåtelser. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/9000143
- author
- Hakyemez, Altay LU
- supervisor
- organization
- course
- LAGF03 20192
- year
- 2019
- type
- M2 - Bachelor Degree
- subject
- keywords
- förmögenhetsrätt, företagsöverlåtelse
- language
- Swedish
- id
- 9000143
- date added to LUP
- 2020-04-09 14:36:31
- date last changed
- 2020-04-09 14:36:31
@misc{9000143,
abstract = {{This essay examines which possibilities contracting parties in a corporate acquisition have of using disclaimer clauses to regulate responsibilities in regards to the Swedish Sale of Goods Act.
Starting point is the criticism directed towards the precedent set in NJA 2016 s. 237 (the Lindorff case) by the Swedish Supreme Court, which disapproved a disclaimer clause despite its similarity to a clause which was approved in NJA 1975 s. 545 (the Vapour barrier). Subsequently, it has been questioned whether the possibility to limit contractual responsibility in accordance with optional law has been compromised.
Basic principles of contractual freedom, pacta sunt servanda and rules about responsibility for errors as stated in the Sale of Goods Act expose contracting parties in a corporate acquisition to risk. As the Sale of Goods Act is of optional nature, parties can control the risk exposure through guarantees and disclaimers. The main method for interpreting contracts is through objective interpretation, starting from the common will of the party. If a common will of the party can not be determined and the wording of the contract offers no further guidance, the court can supplement the contract with background law (gap-filling).
The analysis concludes that the legal position has not changed with regard to disclaimer clauses. Precedent rather seem to confirm the view that disclaimer clauses of more general nature does not hold up against precise information. It is further concluded that because of how the Sale of Goods Act is constructed, it is only theoretically possible to draw up a contract which is independent from it. A revision to the Sale of Goods Act is suggested to simplify both constitution and interpretation of contracts within corporate acquisition.}},
author = {{Hakyemez, Altay}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Friskrivningsklausulers rättsverkan i aktieöverlåtelseavtal}},
year = {{2019}},
}