Oskäligt lång tid: En undersökning av befrielsegrunden i 51 kap. skatteförfarandelagen och hur svensk rätt förhåller sig till Europadomstolens praxis rörande artikel 6 i EKMR

Abstract

According to Chapter 51 Section 1 (3) of the Swedish Tax Procedure Act, skatteförfarandelagen (2011:1244), the STPA, there is a possibility to be granted exemption from tax surcharges if the length of the tax proceedings has been excessive. The purpose of this paper is to examine Chapter 51 Section 1 (3) of the STPA and to analyze the relationship between Swedish applicable law and the right to a trial within a reasonable time (Article 6 Section 1 of the European Convention on Human Rights) according to the European Court of Human Rights, the ECtHR. A legal dogmatic method has been used in order to fulfill the subject of the paper and to answer the question of what is to be considered an unreasonable time.

Regarding the length of the proceedings the period to be taken into consideration begins, according to the preparatory work for the provision, when formal charges are brought against a person or when that person has otherwise been substantially affected by actions taken by the Swedish Tax Agency as a result of the suspicion against him. The relevant period ends when there is a final judgment or when that judgment becomes legally binding.

As to the concept of unreasonable time in cases of tax surcharge, it appears from the preparatory work for Chapter 51 Section 1 (3) of the STPA that an assessment must be made in the light of the particular circumstances of the case and that the legislator found it very difficult to state any specific guidelines regarding unreasonable time. The preparatory statements seem to be in accordance with the ECtHR case law concerning Article 6 Section 1 of the convention. According to the ECtHR case law four different criteria must be taken into account when assessing the reasonableness of the length of proceedings; the complexity of the case, the conduct of the applicant and the relevant authorities, and what was at stake for the applicant.

My study shows that the ECtHR appears to pay particular attention to whether there have been extended periods of unexplained inactivity among the relevant authorities. Extensive delays attributed to the relevant authorities seem to indicate that there has been a violation of Article 6 of the convention. Cases that are factually complex or where the applicant during the proceedings requested several extensions of time limits indicates on the other hand that a slightly longer processing time should be accepted.

Lastly, there is currently no case law from the Supreme Administrative Court regarding Chapter 51 Section 1 (3) of the STPA. Our Supreme Court's application of Article 6 of the convention has therefore been used in this paper for the interpretation of applicable law. Based on the rulings of the ECtHR and our Supreme Court's, certain precautious conclusions have been made regarding unreasonable time in cases of tax surcharges. I have come to the conclusion that an administrative court presumably will not grant an exemption from tax surcharges if the processing time per instance has been approximately one year or less.

Abstract (Swedish)

Enligt 51 kap. 1 § 2 st. 3 p. skatteförfarandelagen (2011:1244) ska hel eller delvis befrielse från skattetillägg meddelas om en oskäligt lång tid har gått efter det att Skatteverket har funnit anledning att anta att avgift ska tas ut. Befrielsegrunden infördes vid 2003 års skattetilläggsreform i syfte att tillgodose Europakonventionens krav på rättssäkerhet.

Genom att använda den rättsdogmatiska metoden syftar uppsatsen till att utreda gällande rätt beträffande befrielsegrunden och hur svensk rätt förhåller sig till Europadomstolens praxis rörande rätt till en rättegång inom skälig tid. Startpunkten för bedömningen av om handläggningstiden varit oskäligt lång är då Skatteverket funnit anledning att anta att avgift ska tas ut. Av förarbetena till bestämmelsen kan utläsas att tiden ska räknas från det att en formell anklagelse riktats mot den enskilde eller att myndigheternas agerande haft betydande verkningar för den samma. Sluttidpunkten för bedömningen är då saken slutligen avgjorts av högsta instans.

Angående vad som avses med en oskäligt lång tid i mål om skattetillägg framgår av förarbetena till bestämmelsen att en bedömning måste göras i varje enskilt fall och att lagstiftaren funnit det mycket svårt att ange några riktlinjer för när en oskäligt lång tid ska anses ha förflutit. Av Europadomstolens praxis framgår också att omständigheterna i det enskilda fallet ska beaktas vid tillämpningen av artikel 6:1 i EKMR och att hänsyn då ska tas till de fyra kriterier som fastställts i domstolens praxis, vilka är målets komplexitet, den enskildes medverkan, de berörda myndigheternas agerande samt vad som står på spel för den enskilde.

Min undersökning visar att Europadomstolens uppställa kriterier, utom sista kriteriet, även ska beaktas vid befrielsegrunden enligt förarbetena. Enligt förarbetena kan det också bli aktuellt med befrielse från skattetillägg om det har gått lång tid från det att den oriktiga uppgiften först lämnades. En omständighet att beakta som dels inte klart framgår av lagtextens ordalydelse enligt min mening, dels inte går att hänföra till Europadomstolens tillämpning av artikel 6:1 i EKMR.

Vid min utredning har jag funnit att Europadomstolen framförallt tycks fästa avseende vid om det förekommit längre perioder av oförklarlig inaktivitet hos berörda myndigheter och att detta ofta talar för en kränkning av artikel 6:1. Om ett ärende innefattat komplicerade sakförhållanden eller om den enskilde begärt uppskov eller anstånd talar dessa omständigheter å andra sidan för att en något längre handläggningstid bör accepteras.

Avslutningsvis, det saknas för närvarande praxis från HFD rörande 51 kap. 1 § 2 st. 3 p. SFL. Våra högsta domstolars tillämpning av artikel 6:1 i EKMR har därför använts i uppsatsen för tolkningen av gällande rätt. Utifrån våra högsta domstolars praxis samt Europadomstolens avgöranden kan vissa försiktiga slutsatser ändå dras gällande skälig handläggningstid i mål om skattetillägg. Enligt min bedömning kommer en domstol i normalfallet inte att meddela befrielse från skattetillägg om handläggningstiden per instans uppgått till ungefär ett år. För att det ska anses ha gått en oskäligt lång tid tycks det krävas någon form av längre passivitet från myndigheternas eller domstolarnas sida.

• author: Blomberg, Frida
• supervisor: Ellika Sevelin
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Unreasonable time: A study of Chapter 51 of the Swedish Tax Procedure Act and the relationship between Swedish law and the ECtHR case law regarding Article 6 of the convention
• course: JURM02 20202
• year: 2020
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: skatterätt
• language: Swedish
• id: 9033936
• date added to LUP: 2021-01-21 14:04:22
• date last changed: 2021-01-21 14:04:22