Medellösa processubjekt i frontlinjen - En civilprocessuell studie av ersättningsgilla rättegångskostnader i ljuset av tredjepartsfinansiering

Abstract (Swedish)

En huvudprincip i den svenska rättsordningen är att den förlorande parten i ett tvistemål ska ersätta den vinnande parten för dennes rättegångskostnader. Ersättningen till den vinnande parten ska i enlighet med 18 kap. 8 § rättegångsbalken (1942:740), fullt motsvara kostnaderna för processföringen, såvitt kostnaderna skäligen varit påkallade för tillvaratagande av partens rätt. Inom ramen för parternas dispositioner kan domstolen dock komma att döma över mindre än det belopp den vinnande parten yrkat ersättning för. Risken att även vid vinst behöva bära sina rättegångskostnader kan avhålla en part som är i sin materiella rätt från att tillgripa rättegång. Ett sätt för en medellös part att finansiera sin rättegång är att använda sig av tredjepartsfinansiering. Finansiären, som inte är part i målet, betalar partens rättegångskostnader i syfte att uppnå en ekonomisk eller strategisk förmån.

Med en problem- och intresseorienterad ansats syftar denna framställning till att undersöka och analysera ersättningsgilla rättegångskostnader i ljuset av tredjepartsfinansiering. En av uppsatsens ställda frågeställningar är vilka kostnader som är ersättningsgilla i svensk rätt. I syfte att identifiera och systematisera omfånget av ersättningsgilla rättegångskostnader i domstolens tillämpning av rättsreglerna, görs en inventering av praxis. Ett återkommande problem vid framställandet av ersättningsyrkandet är att den åberopade grunden till kostnaden sällan är specificerad. Domstolen har anfört att det i dessa fall kan finnas skäl för en domstol att godta ett ersättningsyrkande trots att domstolen inte helt kan överblicka vilket arbete som varit påkallat i målet.

I analysen diskuteras framställningens andra frågeställning om huruvida förekomsten av tredjepartsfinansiering påverkar vilka rättegångskostnader som kan ersättas. Avgörande i denna fråga tycks vara om finansieringen är subsidiär till motpartens ersättning för rättegångskostnaderna. Slutligen förs en argumentation om hur domstol bör bedöma vilka rättegångskostnader som är ersättningsgilla vid tredjepartsfinansiering. Parts kostnad för finansiärens vinst bedöms inte vara ersättningsgill då kostnaden är hänförlig till ett civilrättsligt avtal mellan parten och finansiären. Kostnader för finansiärens due diligence-undersökning och merkostnader för ombud anses däremot vara skäligen påkallade för tillvaratagande av partens rätt och bör därför ersättas.

Abstract

An essential rule in Swedish law is that the losing party in a litigation shall reimburse all costs incurred by the winning party. Section 8 in Chapter 18 of the Swedish Code of Judicial Proceedings (1942:740) concludes that “compensation for litigation costs shall fully cover the costs of preparation for trial […] to the extent that the costs were reasonably incurred to safeguard the party's interest”. However, the court may rule that the winning party shall not be awarded the full costs of his demand. The risk of having to pay one’s own costs may impede parties with justified claims to enter into litigation. One way for a financially weak party to finance his claim is to entry an agreement of third-party funding. The funder, who is not a party in the litigation, pays the party’s litigation costs in return for a potential financial or strategic benefit.

The aim of this thesis is to investigate and examine the scope of reimbursable litigation costs in the presence of a third-party funder. Hence, the first research question regards which litigation costs that can be reimbursed according to Swedish law. In order to identify and systemize to which extent the court has reimbursed a winning party’s demand for costs, relevant case law is analyzed. A common issue is that the winning party does not specify the nature of the costs in his demand. In such cases, the precedent is that costs should be reimbursable although the court cannot examine what measures have incurred the actual costs.

The second research question examines whether the presence of a third-party funder affects which costs that can be reimbursed. Crucial to this matter has been found to be if there is an obligation for the party to reimburse the third-party funder for his payment. Lastly, the final research question regards the assessment of which litigation costs that should be reimbursed in the presence of a third-party funder. The thesis finds that the party’s cost for the funder’s profit should not be reimbursable, since the cost is subsequent to the agreement and not the litigation itself. Costs relating to measures taken by the funder such as due diligence and increased lawyer fees should however be considered reasonably incurred to safeguard the winning party’s interests. The court should therefore rule that the losing party is liable to reimburse the full costs of such measures.

• author: Hoffman Öjdahl, Mathilda
• supervisor: Lotta Maunsbach
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Financially weak parties in the front line - A study of reimbursable litigation costs in the light of third-party funding
• course: JURM02 20202
• year: 2020
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Civil procedure, civil law, civilprocessrätt, civilrätt
• language: Swedish
• id: 9034473
• date added to LUP: 2021-01-25 12:23:46
• date last changed: 2021-06-15 13:01:10