Ett förändrat rättsläge avseende straffansvar vid tillfällig sinnesförvirring - En analys av hur NJA 2020 s 169 påverkat efterföljande rättstillämpning

Abstract

Ever since the Penal Code was established in Sweden there has been uncertainties regarding how to try liability when a crime is committed during a state of temporary insanity. Does an unwritten rule of exception, which discharges from liability, exist? In a case named ‘Vanföreställningen’ the Supreme Court answered the question negative.

The Supreme Court stated that the current legal position does not support an application of an unwritten rule to exempt a defendant who commits a crime during a state of temporary insanity. The Supreme Court argued that it could not answer the question differently without interfering with the legislator’s work. The Swedish regulation does not include rules regarding accountability. Accountability means the capacity to be responsible. A mental disorder is considered during the sentencing matter but there are no special rules to exempt the defendant from liability. Unless (or until) the legislator chooses to reform the Swedish system the question of liability needs to be settled by applying the regular rules about criminal intent. The defendant in ‘Vanföreställningen’ got a verdict of acquittal. According to the Supreme Court, he was not conscious enough to have committed his crime with intent. A sufficient level of consciousness is necessary to act intentionally and get convicted.

The purpose of the thesis is to examine the consequences of ‘Vanföreställningen’ in the following adjudication. The purpose is also to critically analyze the legal position after ‘Vanföreställningen’ based on the principle of guilt. The principle of guilt means that only a person who has the power to control his actions should be held accountable for committing a crime.

To determine how ‘Vanföreställningen’ has affected Swedish law I study court practice, legislative history and legal literature. Then I examine how ‘Vanföreställningen’ are interpreted and applied by the Swedish district courts. An empirical study of 31 district court verdicts is made.

The results of the empirical study imply that the unwritten rule of exception now is replaced with a profound adjudication of the defendant’s level of consciousness. 20 percent of the 31 district court verdicts are a verdict of not guilty. The percentage is relatively high. According to me, this indicates an improved compliance with the principle of guilt after ‘Vanföreställningen’. This improvement is happening despite the fact that the Supreme Court in ‘Vanföreställningen’ established that a lack of consciousness will only occur regarding defendants who are in a peculiarly severe level of confusion. I think the main reason behind the high percentage of acquittals is a consequence of a finally clarified legal position regarding liability during states of temporary insanity. Even though an unwritten rule as an excusing condition is dismissed, the district courts now know how to adjudicate a temporary insane defendant.

‘Vanföreställningen’ contains a new definition concerning which kind of conditions constitute an insufficient level of consciousness. The definition is very close to the condition that is referred to in the regulation about the imprisonment prohibition. In Sweden, a defendant with a mental disorder normally get a guilty verdict. The mental disorder is considered in the sentencing matter by for example mental health treatment and an imprisonment prohibition. The results of the empirical study indicate that temporary insanity now is considered also when deciding the defendant’s liability. Instead of getting a conviction but not be allowed to serve an imprisonment sentence, a defendant with a temporary insanity after ‘Vanföreställningen’ can receive a verdict of acquittal due to lack of consciousness. This, as well as the high percentage of acquittals, means an improved compliance with the principle of guilt after ‘Vanföreställningen’. At the same time, there is a risk that the function of the imprisonment prohibition undermines.

Except the new definition’s similarity with the imprisonment prohibition, it is also very similar with the definition of defendants who, before the Penal Code, were considered not to have accountability. With this in mind, I claim that ‘Vanföreställningen’ means a possibility to decide whether a person have the capacity to be responsible or not. With the principle of guilt in consideration the change is greeted. Without interfering with the legislator’s work, the Supreme Court’s ruling means at least a slight possibility to settle a case based on the defendant’s accountability.

Abstract (Swedish)

Frågan om det i svensk rätt existerar en ansvarsbefriande, oskriven undantagsregel vid tillfällig sinnesförvirring har stått obesvarad sedan införandet av brottsbalken (1962:700) år 1965. I mars 2020 tog Högsta domstolen (HD) upp frågan till prövning. Målet benämns ’Vanföreställningen’ och utgör grunden för examensarbetet.

I ’Vanföreställningen’ avvisade HD att det finns en oskriven undantagsregel. Det saknas tillräckligt stöd i rättsläget för att tillämpa undantagsregeln. HD menade att en ansvarsbefriande undantagsregel vid brott som begås under påverkan av tillfällig sinnesförvirring är tätt sammankopplad med frågan om ett eventuellt återinförande av tillräknelighetsläran. Ett sådant återinförande måste lagstiftaren besluta om. I samband med avvisandet av undantagsregeln hänsköt HD därför frågan om tillräknelighet till lagstiftaren. Vid brott som begås under påverkan av tillfällig sinnesförvirring får skuldfrågan tills vidare avgöras genom en vanlig uppsåtsprövning. Fokus för uppsåtsprövningen i dessa fall ligger på det i uppsåtsrekvisitet ingående medvetenhetskravet. Med anledning av det preciserade HD medvetenhetskravet i ’Vanföreställningen’. Den tilltalade i målet friades från ansvar eftersom han vid gärningstillfället inte uppfyllde kravet på medvetenhet.

Syftet med uppsatsen är att utreda vilka effekter ’Vanföreställningen’ fått i efterföljande rättstillämpning samt kritiskt granska rättsläget efter HD:s dom. Kritiken bottnar i skuldprincipen. Fokus för uppsatsen ligger på skuldprövningen i fall då en gärning begåtts under påverkan av en tillfällig sinnesförvirring.

I uppsatsen utreder jag hur rättsläget avseende straffansvar vid tillfällig sinnesförvirring har förändrats genom ’Vanföreställningen’. Detta med hjälp av rättsdogmatisk metod. Därefter undersöker jag hur ’Vanföreställningen’ tolkas och tillämpas i efterföljande tingsrättspraxis. För att ta reda på det genomför jag en empirisk studie av tingsrättsavgöranden. I den empiriska studien görs en kvantitativt inriktad analys avseende totalt 31 domar. Av dessa domar analyseras tio domar också kvalitativt.

Genom reflektioner baserade på både uppsatsens rättsdogmatiska del och empiriska studie drar jag slutsatser avseende vilka följder ’Vanföreställningen’ fått i efterföljande rättstillämpning. Jag diskuterar bland annat hur rättsläget förhåller sig till skuldprincipens krav. Resultaten av den empiriska studien tyder på att medvetenhetskravet numera ersätter den oskrivna undantagsregeln vid tillfällig sinnesförvirring. Den tilltalade frias i 20 procent av de 31 tingsrättsavgörandena. Andelen friande domar är förhållandevis hög vilket talar för att skuldprincipen tillgodoses i högre utsträckning efter ’Vanföreställningen’ jämfört med tidigare. Detta trots att HD i ’Vanföreställningen’ befäste att den tilltalade måste ha befunnit sig i ett mycket höggradigt förvirringstillstånd för att inte uppfylla medvetenhetskravet. En av orsakerna till andelen friande domar är enligt min mening att rättsläget klargjorts. Före ’Vanföreställningen’ rådde osäkerhet kring om undantagsregeln överhuvudtaget kunde tillämpas. Nu är det klarlagt att undantagsregeln inte finns. Det är också klarlagt att det straffrättsliga ansvaret vid tillfällig sinnesförvirring kan och bör avgränsas genom en tillämpning av medvetenhetskravet.

’Vanföreställningen’ innehåller en precisering av medvetenhetskravet. HD presenterade på så sätt en ny definition för när medvetenhetskravet inte anses uppfyllt. Definitionen ligger mycket nära det tillstånd som aktualiserar det absoluta fängelseförbudet i 30 kap. 6 § BrB. Den svenska straffrättsliga systematiken bygger på att psykiskt störda lagöverträdare som huvudregel fälls för sin gärning. Särbehandling sker därefter i påföljdsledet, genom exempelvis möjlighet att överlämna till rättspsykiatrisk vård och en presumtion mot fängelse. Den empiriska undersökningen indikerar att ’Vanföreställningen’ resulterat i att tillfälligt sinnesförvirrade lagöverträdare i viss mån särbehandlas även vid skuldprövningen. En person som tidigare hade fällts för sin gärning men omfattats av fängelseförbudet kan nu frias helt med stöd i medvetenhetskravet. Det här innebär ett ökat utrymme att bedöma den tilltalades skuld i enlighet med skuldprincipen. Fängelseförbudet riskerar dock samtidigt att urvattnas.

Den nya definitionen av medvetenhetskravet liknar inte bara rekvisiten för det absoluta fängelseförbudet. Det var nämligen samma kategori av lagöverträdare som ansågs otillräkneliga (och därmed inte kunde hållas straffrättsligt ansvariga) enligt den lag som gällde i Sverige fram till införandet av BrB. Mot bakgrund av detta menar jag att ’Vanföreställningen’ i praktiken innebär ett litet steg mot en återinförd tillräknelighetslära. Utrymmet för domstolen att göra en tillräknelighetsliknande bedömning såväl som att meddela en friande dom har ökat. Allt det här helt utan att rubba den svenska straffrättens systematik.

• author: Blennskog, Malin
• supervisor: Tova Bennet
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: A changed legal position regarding liability during temporary insanity
• course: JURM02 20211
• year: 2021
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, tillfällig sinnesförvirring, medvetenhetskravet, tillräknelighet, NJA 2020 s 169
• language: Swedish
• id: 9046139
• date added to LUP: 2021-06-14 12:26:57
• date last changed: 2021-06-14 12:26:57