Arbetslöshets- och företagarbegreppen inom arbetsmarknadspolitiken

Abstract (Swedish)

Inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten är begreppen arbetslös och företagare, samt deras förhållande till varandra, inte närmre definierat i författning. Detta trots att en individs arbetslöshet ofta är ett krav för att få del av stöd och insatser inom denna verksamhet. Att bedöma när en individ är arbetslös är vidare särskilt problematiskt i de fall individen har företagsengagemang.

I uppsatsen granskar och analyserar jag, utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv, rättsläget inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten gällande begreppen, deras förhållande till varandra och företagares möjlighet att få del av stöd och insatser genom Arbetsförmedlingen. Genom en rättsdogmatisk metod gör jag först en de lege lata analys för att besvara frågorna om hur begreppen arbetslös och företagare samt deras förhållande till varandra ska tolkas inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten, och ifall ledning för en definition av begreppen kan hämtas från arbetslöshetsförsäkringen. Därefter gör jag en de lege ferenda analys för att besvara frågan om det är möjligt att tydligare definiera begreppen inom arbetsmarknadspolitiken.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att begreppen arbetslös och företagare samt deras förhållande till varandra är vagt definierade inom arbetsmarknadspolitiken. Stöd i författning och förarbeten saknas på området. Den ledning som finns att hämta kommer främst från domstolsavgöranden och Arbetsförmedlingens interna styrning men är svåröverskådlig. Det är inte heller lämpligt att hämta ledning från arbetslöshetsförsäkringen. Syftena skiljer sig åt i för stor utsträckning.

Inför ett beslut om stöd måste Arbetsförmedlingen ta ställning i ett antal frågor. Den första frågan är om individen är företagare eller inte. Avgörande är ifall personen har väsentligt inflytande över en näringsverksamhet. Gäller det en subventionerad anställning krävs även ett anställningsförhållande mellan två parter vilket innebär att den som anställs inte får ha väsentligt inflytande över den tilltänka arbetsgivaren. Det finns ett undantag till detta och det gäller s.k. arbetsintegrerande sociala företag.

Är en person företagare måste Arbetsförmedlingen ta ställning till om företagandet utgör hinder. Utgångspunkten är att företagare har heltidsarbete men individen har en möjlighet att visa att företagandet ska jämställas med deltidsarbete eller att det i princip saknas möjlighet att bedriva verksamhet i bolaget vilket innebär att individen ska ses som arbetslös. För vissa program krävs dock inte arbetslöshet utan en risk för arbetslöshet räcker. I de fallen ankommer det på den som vill ha någon form av stöd att visa att en sådan risk föreligger.

För de stöd som är arbetsmarknadspolitiska program ska Arbetsförmedlingen även bedöma om en anvisning är arbetsmarknadspolitiskt motiverad. Är den inte det saknar det betydelse om övriga villkor är uppfyllda.

Framkommer det att en person är eller har blivit företagare under en pågående stödperiod ska stödet normalt avslutas. För arbetsmarknadspolitiska program görs detta genom utskrivning mot heltidsarbete eller återkallelse av programmet. För subventionerade anställningar omprövas stödet och upphävs. I vissa fall kan utbetalt stöd till arbetsgivaren även återkrävas.

De lege ferenda konstaterar jag att nuvarande rättsläge är svåröverskådligt och brister i rättssäkerhetsaspekter. Därför föreslår jag en ny reglering där en definition av företagare kodifieras i författning med utgångspunkt i skattelagstiftningen. Det ska av författning även framgå att frågan om väsentligt inflytande har betydelse för bedömningen och att företagare som utgångspunkt inte är arbetslösa. Frågan om företagares arbetslöshet anser jag bör lösas genom den arbetsmarknadspolitiska bedömningen där sådan görs och i enskilda förordningar i andra fall. Viktigt är dock att det av Arbetsförmedlingens interna styrning och föreskrifter framgår vad de arbetsmarknadspolitiska bedömningarna beaktar. Avslutningsvis anser jag inte att det är rättssäkert med de nuvarande undantagen för arbetsintegrerande sociala företag, utan fram till att en reglering för denna typ av företag finns bör nuvarande undantag undanröjas.

Abstract

When discussing labor market policy activities, the definitions for unemployed and business owner, and their relationship to each other, are not clearly defined in the statute. This in spite of an individual’s unemployment often being a requirement to qualify for support and measures within these activities. To assess whether an individual is unemployed or not is particularly difficult in cases where the individual is associated with a business.

In this paper I audit and analyze, from a legal certainty perspective, the legal concept within the policies of the labor market regarding the notions, their relation to each other and business owners possibilities to part take in the support and measures offered through Arbetsförmedlingen. Through a legal dogmatic method I first do a de lege lata analysis to answer the questions of how the terms unemployed and business owner and their relationship to each other should be interpreted within the policies of the labor market, and if guidance for a definition of the terms can be attained from the unemployment insurance. Thereafter, I perform a de lege ferenda analysis to answer the question whether it is possible to more clearly define the terms within in the policies of the labor market.

In summary it can be ascertained that the terms unemployed and business owner and the relationship between the two are vaguely defined in the policies of the labor market. Backing in statute and legislative history is lacking in the area. The guidance that is available is mainly deriving from court rulings and internal guidance from Arbetsförmedlingen, however they are unclear. It is furthermore not appropriate to take guidance from the unemployment insurance. The purpose of each differs too greatly.

Before deciding if support is to be given, Arbetsförmedlingen must form an opinion about a couple of questions. The first question is whether the individual is a business owner or not. It is decisive whether the individual has significant influence over a business. If it is in regard to a subsidized employment it is a requirement that there is an employment relationship between two parties, which means that the one who is employed may not have significant influence over the prospective employer. There is an exception to this and that is the so-called work integration social enterprises.

If an individual is a business owner Arbetsförmedlingen must take into consideration if the operating of the business constitutes an obstacle or not. The vantage point is that business owners are full-time employed but the individual has a possibility to show that the operating of the business should be held equal to a part-time employment, or that in practice there is no possibility to conduct business in the enterprise which would mean that the individual should be seen as unemployed. For some programs unemployment is not a requirement, it is enough that there is a risk of unemployment. In those cases, it falls on the individual to display that such a risk is at hand.

For measures that are labor market programs Arbetsförmedlingen is obligated to also assess if a directive is motivated from a labor market perspective. If it is not, then it does not matter if the other requirements have been met.

If it were to emerge that an individual is or has become a business owner during a period where they have received support that support should normally be ended. For labor market policy programs this is done by discharging against full-time employment or a recall of the program. For subsidized employment the support will be reconsidered and rescinded. In some cases, support that has been paid out to the employer can be required to be paid back.

De lege feranda I ascertain that the current legal concept is unclear and is lacking from a legal certainty perspective. Therefore, I suggest a new regulation where a definition of business owner is codified in the statute with a base in tax legislation. The statute should also make clear that the question of significant influence has a significance in the assessment and that business owners as an outset are not unemployed. The question about business owners unemployment I deem should be solved through the labor market policy assessment where such is carried out and in individual regulations in other cases. Though, it is important that the internal guidance and regulations of Arbetsförmedlingen state what the expectations of labor market policy assessment take into account. To conclude, I do not deem the current exceptions for work integrated social enterprises legally certain. Until a regulation of this type of enterprise is available the current exemptions should be removed.

• author: Haglund-Börjesson, Erik
• supervisor: Martina Axmin
• organization: Faculty of Law; Department of Law
• alternative title: The notion of unemployed and business owner within the labor market policy
• course: JURM02 20211
• year: 2021
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Socialrätt, förvaltningsrätt, arbetsmarknadspolitik, arbetsmarknadspolitisk verksamhet, arbetslöshetsförsäkring, företagare, arbetslös
• language: Swedish
• id: 9046241
• date added to LUP: 2021-06-09 11:59:23
• date last changed: 2021-06-09 11:59:23