Bevisbörda och beviskrav i mål om intrång i förfarandepatent

Abstract

The general rule in patent infringement disputes is that the plaintiff must show that the defendant's actions include an infringement. In the case of infringement of method patents, a certain evidentiary problem arises. In these cases, it is common for defendant to claim that a seemingly imitated product was created with a procedure other than the patented one without being able or willing, with reference to the fact that it constitutes a trade secret, to explain the procedure used. The patent holder may find it difficult to obtain sufficient evidence proving that the defendant has used the patented method. At the same time, defendant has a legitimate interest in not disclosing its manufacturing process, as it may constitute a trade secret. The purpose of this thesis is to investigate the legal situation regarding this evidentiary issue.

In the lower courts, an evidentiary alleviation rule has been developed. The rule means that the patent holder must make it probable that the defendant has used the patent-protected method. If the patent holder makes it probable that the defendant committed a patent infringement as above, it will be up to the defendant to make it probable that the patent-protected method has not been used.

Due to the fact that the Supreme Court has not yet tried the current burden of proof issue, there is room to discuss and analyse the evidentiary alleviation rule created in the lower courts. A solution discussed in the essay is whether the burden of proof, based on the theory of securing evidence or the material theory, can and should be placed differently. It can be stated that there are evidentiary difficulties for both parties. Although it seems easier for the defendant to secure evidence of the procedure used, this does not necessarily mean that the burden of proof should be placed on him or her. The inventor's interest in financial compensation and society's interest in allowing other actors to compete with inventions does must be balanced, and this does not necessarily mean that the burden of proof should be relocated.

Another solution discussed in the thesis is to reintroduce a presumption rule in the case of infringement in a method patent. However, it is clear that a presumption rule must be combined with a requirement for the patent holder to first make it probable that the product was manufactured by the patented procedure. The value of such a rule for patent holders is then lost.

The final solution presented is the evidentiary alleviation rule applied by the lower courts. According to both the theory of securing evidence and the material theory the evidentiary requirement should be reduced in cases of infringement of method patents. The rule formed by the lower courts may, however, be more or less appropriate in individual cases with regard to whether there are greater or lesser evidentiary difficulties. A reasonable solution to the problem of evidence would be for the courts to allow the evidentiary requirement to vary due to the circumstances in each individual case. Hopefully, the Supreme Court will address the issue and determine whether any evidentiary alleviation rule should be applied in cases of infringement of a method patents, as well as the conditions under what such a rule should be applied.

Abstract (Swedish)

Huvudregeln vid patenträttsliga intrångstvister är att käranden ska visa att svarandens agerande innefattar ett immaterialrättsintrång. I mål om intrång i förfarandepatent uppkommer en viss bevisproblematik. Vid intrång i förfarandepatent är det vanligt att den påstådde intrångsgöraren gör gällande att ett till synes efterbildat alster tillkommit med ett annat förfarande än det patenterade utan att kunna eller vilja, med hänvisning till att det utgör en företagshemlighet, närmare förklara det använda förfarandet. Patenthavaren kan då få svårt att åstadkomma tillräcklig bevisning om att den påstådde intrångsgöraren har använt det patenterade förfarandet. Samtidigt så har den påstådde intrångsgöraren ett legitimt intresse i att inte avslöja sitt tillverkningsförfarande, eftersom det kan utgöra känslig och affärshemlig information. Syftet med uppsatsen är att utreda och redogöra för rättsläget gällande denna bevisproblematik.

I underrätterna har en bevislättnadsregel utvecklats som innebär att patenthavaren ska göra sannolikt att svaranden använt det patentskyddade förfarandet. Om patenthavaren gjort patentintrång sannolikt enligt ovan, blir det upp till svaranden att göra sannolikt att man inte använt det patentskyddade förfarandet.

Med anledning av att HD ännu inte prövat den aktuella bevisbördefrågan finns det utrymme att diskutera och analysera den bevislättnadsregel som skapats i underrätterna. En lösning som diskuterats i uppsatsen är om bevisbördan, med bakgrund i bevissäkringsteorin eller den materiella teorin, bör och kan placeras annorlunda? Det kan konstateras att det finns bevissvårigheter för båda parter. Även om det framstår som lättast för den påstådde intrångsgöraren att säkra bevisning om vilket förfarande som har använts, så medför detta inte nödvändigt att bevisbördan ska placeras på han eller hon. En avvägning mellan uppfinnarens intresse av ekonomisk kompensation och samhällets intresse av att andra aktörer tillåts konkurrera med uppfinningar medför inte heller nödvändigtvis att bevisbördan ska omplaceras.

En annan lösning som diskuterats i uppsatsen är att återinföra en presumtionsregel i mål om intrång i förfarandepatent. Det är dock tydligt att en presumtionsregel måste förenas med ett krav på att patenthavaren först ska göra det sannolikt att produkten tillverkats med det patenterade förfarandet. Värdet av en sådan regel för patenthavare går då förlorat.

Den sista lösningen som diskuterats är den av underrätterna tillämpade bevislättnadsregeln. Både bevissäkringsteorin och den materiella teorin pekar på att beviskravet bör sänkas i mål om intrång i förfarandepatent. Den av underrätterna bildade bevislättnadsregeln kan dock vara mer eller mindre lämpad i de enskilda fallen med hänsyn till om det föreligger större eller mindre bevissvårigheterna. En lämplig lösning på bevisproblematiken hade varit domstolarna faktiskt låter beviskravet variera på grund av förhållandena i det enskilda fallet. Det är önskvärt att HD tar upp den aktuella bevisbördefrågan till prövning och fastslår om någon bevislättnadsregeln ska tillämpas i mål om intrång i förfarandepatent, samt under vilka förutsättningar en sådan regel i så fall ska tillämpas.

• author: Wahlqvist, Moa
• supervisor: Ulrika Wennersten
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Burden of proof and the evidentiary requirement in an infringement litigation over a method patent
• course: JURM02 20211
• year: 2021
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: civilrätt, immaterialrätt, patenträtt, förfarandepatent, bevisbörda, beviskrav
• language: Swedish
• id: 9046254
• date added to LUP: 2021-06-21 07:54:03
• date last changed: 2021-06-21 07:54:03