Ursprungssannolikhetens betydelse för bevisvärdering, bevisbörda och beviskrav i dispositiva tvistemål

Abstract (Swedish)

I den svenska juridiska litteraturen finns det en omfattande diskussion och olika uppfattningar om vilken betydelse den så kallade ursprungssannolikheten kan ha eller har. I denna uppsats analyseras hur ursprungssannolikhet bedöms, vilken funktion ursprungssannolikhet får beroende på om det är bayesiansk metod eller bevisvärdemetoden som tillämpas vid bevisvärderingen och vilka skillnader som föreligger om metoderna kontrasteras i detta avseende. Vidare undersöks om och i så fall hur bevisbörda, beviskrav och presumtioner kan grunda sig på ursprungssannolikhet samt hur ursprungssannolikhet används i domstolspraxis.

Ursprungssannolikhet definieras som ”bevistemats allmänna vanlighet”, och innebär i enlighet med detta ett bevistemas sannolikhet innan någon konkret bevisning har förebragts. En slutsats som dras är att ursprungssannolikheten måste bedömas genom en frekventistisk bedömning där bevistemat generaliseras och placeras i en referensklass, som antingen kan vara statistiskt fastställd eller subjektivt uppskattad.

Beträffande ursprungssannolikheten dras slutsatsen att bevisvärderingsteorierna skiljer sig åt på tre olika sätt. Ursprungssannolikheten utgör ett villkor sine qua non för att tillämpa bayesiansk metod. För bevisvärdemetodens vidkommande är ursprungssannolikhetens däremot inte nödvändig, men den bör beaktas om detta ger ett mer tillförlitligt bevisvärde. En annan skillnad är föremålet som ursprungssannolikheten påverkar. Vid bayesiansk metod påverkar ursprungssannolikheten sannolikheten för bevistemat, medan den vid bevisvärdemetoden påverkar bevisvärdet hos ett bevisfaktum. Ytterligare en skillnad är att ursprungssannolikheten vid bayesiansk metod innebär att styrkan på den konkreta bevisningen (beviskraften) som krävs för att nå upp till beviskravet varierar; det kan krävas mindre stark konkret bevisning för att nå upp till ett högre ställt beviskrav i ett fall än vad som krävs för att nå upp till ett lägre ställt beviskrav i ett annat fall. Vid bevisvärdemetoden kommer å andra sidan ett högre beviskrav alltid att vara svårare att nå än ett lägre beviskrav utifrån den konkreta bevisningen (kräva ett högre bevisvärde), även om ursprungssannolikheten skiljer sig åt mellan olika fall.

Det konstateras vidare att ursprungssannolikheten skulle kunna ligga till grund för bevisbördans placering och beviskravets styrka, genom att utgöra argument i dessa frågor. Beträffande presumtionerna anses dessa inte bygga på ursprungssannolikhet utan på sannolikhetssamband mellan den presumerande och den presumerade omständigheten.

Utifrån analyserad praxis dras slutsatsen att ursprungssannolikheten i en majoritet av dessa fall spelar roll för bevisvärderingen, men att det i vissa av fallen är oklart om en bevisbördelösning eller en bevisvärderingslösning har använts för att nå slutsatsen.

Det argumenteras avslutningsvis för att man – under förutsättning att man accepterar idén om att dubbelräkning inte ska få förekomma – av pragmatiska skäl bör frånkänna ursprungssannolikheten betydelse för att bestämma utgången i rättsfrågor som bevisbördans placering och beviskravets styrka, och i stället endast beakta den i förhållande till sakfrågorna (bevisvärderingen).

Popular Abstract

In Swedish legal literature there is an extensive discussion and varying notions regarding the significance or possible significance of the so-called base rate probability. This thesis analyses how base rate probability is determined, what function the base rate probability plays if the Bayesian method or the evidentiary value model is used for the evaluation of evidence and what differences arise if the methods are contrasted with each other. It also examines whether the burden and standard of proof and presumptions may be based on base rate probability, as well as how base rate probability is utilised in court decisions.

The base rate probability is defined as the ”general commonness of the theme of proof”, and accordingly means the probability of the theme of proof before any specific evidence has been brought forward. One conclusion that is drawn is that the base rate probability must be decided through a frequentist assessment consisting of a generalisation of the theme of proof and the placing of it within a reference class. The reference class may either be statistically or subjectively estimated.

Regarding the base rate probability, it is concluded that the methods for the evaluation of evidence differ in three different ways. Base rate probability is a condition sine qua non for use of the Bayesian method, whereas it is not necessary for the evidentiary value model, although base rate probability should be considered when it gives a more reliable evidentiary value. Another difference is the object which the base rate probability impacts. When using the Bayesian method, the base rate probability impacts the probability of the theme of proof, while the base rate probability impacts the evidentiary value of an evidentiary fact when applying the evidentiary value model. Yet another difference lies in the fact that the base rate probability when using a Bayesian method means that the strength of the specific evidence (the likelihood ratio) required to reach the standard of proof will differ; less strong specific evidence may be required to reach a higher standard of proof in one case than what is required to reach a lower standard of proof in another case. When using the evidentiary value model, a higher standard of proof will always be harder to reach based on the specific evidence than a lower standard of proof (it will require a higher evidentiary value), even if the base rate probabilities are different between two cases.

Moreover, it is concluded that base rate probability may be used as an argument for the burden and standard of proof. However, pertaining to the presumptions, it is argued that those are not established by base rate probability, but by a probabilistic connection between the basic fact and the presumed fact.

On the basis of the analysed court decisions, it is concluded that the base rate probability in a majority of these cases affects the evaluation of evidence, albeit the fact that it in some cases is unclear whether a solution involving the use of a standard of proof or the evaluation of evidence has been used to reach the conclusion.

Finally, it is argued that one – if one accepts the argument against double counting – for pragmatic reasons only should consider base rate probability in relation to questions of fact (the weighing of evidence), not as a determinant regarding questions of law such as the burden or standard of proof.

• author: Söderberg, Julius
• supervisor: Lena Wahlberg
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: The significance of the base rate probability in relation to the evaluation of evidence, the burden of proof and the standard of proof
• course: JURM02 20212
• year: 2021
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: allmän rättslära, processrätt, bevisvärdering, bevisbörda, beviskrav, presumtion, bayesiansk metod, bevisvärdemetoden, sannolikhet
• language: Swedish
• id: 9069452
• date added to LUP: 2022-01-23 16:53:25
• date last changed: 2022-01-23 16:53:25