Bushdoktrinen och förhållandet till den internationella rättens självförsvar - det preventiva självförsvarets risker

Abstract

The purpose of the thesis is to analyze and problematize the Bush doctrine in regard to established international law on self-defence.
The right to self-defence is an exception to art. 2.4 in the UN Charter, the prohibition of the use of force, attributed to sovereign states in according to art. 51 UN Charter, as well as customary international law.

It requires at least an imminent attack or threat thereof, to be able to invoke the right to self-defence without breaking the prohibition of the use of force.
The Bush doctrine was an attempt by the United States in before the Iraqi invasion in 2003, to bring forward the point in time when the right to self-defence could be invoked.

Due to the consequences that follows with the use of weapons of mass destruction, United States wanted to be able to invoke the right to self-defence even before the attack was imminent, in a preemptive state, using the Bush doctrine to present such a notion.

The Bush doctrine was heavily criticized from other states.
United States paid attention to the critique as they later abandoned talking of preemptive self-defence and instead went with a wide interpretation of what they considered being an ”imminent” attack.

In its original version, the Bush doctrine can never be in line with established international law on self-defence. The principles of necessity and proportionality are fundamental in international law and the right to self-defence. The Bush doctrine is in support of preemptive self-defence, which means that the principles of necessity and proportionality are not able to coexist in such a context.
Later, United States changed approach and instead did a wide interpretation of the notion of ”imminent” which gained some acceptance from states that earlier had been criticizing the initial Bush doctrine. However, this new interpretation is not a change in practice from the initial doctrine. The purpose is still to let sovereign states act in a preemptive manner.

The right to preemptive self-defence is problematic in regard to international law. If there is given a right to, the two principles of necessity and proportionality can no longer be of equal importance, which easily can jeopardize international law as a whole, since preemptive self-defence gives a state right to act before an attack is imminent, and therefore requires to reduce the importance of necessity and proportionality since they cannot coexist.

The thesis is written with a legal dogmatic method and a critical perspective, accompanied by an international and comparative perspective.

Abstract (Swedish)

Uppsatsens syfte är att analysera och problematisera bushdoktrinen i förhållande till gällande rätt på självförsvarsrättens område. Rätten till självförsvar är en undantagsregel till våldsförbudet i art. 2.4 FN-stadgan vilken tillerkänns suveräna stater enligt art. 51 FN-stadgan samt internationell sedvanerätt.

Det traditionella självförsvaret, såväl som den internationella sedvanerättens rätt till självförsvar, kräver att det föreligger ett åtminstone överhängande hot om väpnat angrepp för att rätten ska kunna åberopas. Bushdoktrinen lanserades av USA inför deras invasion av Irak 2003, som ett försök att tidigarelägga tidpunkten då rätten till självförsvar kunde åberopas. På grund av massförstörelsevapnens allt mer framträdande roll i krigföringen samt de förödande konsekvenser sådana typer av vapen kunde medföra, menade USA att självförsvarsrätten skulle träda in redan i ett förebyggande, preventivt syfte, innan det förelåg ett överhängande hot om väpnat angrepp. Tolkningen fick kritik från omvärlden som menade att den inte kunde vara förenlig med gällande rätt. USA hörde kritiken och ändrade under senare år inställning. Istället för en rent förebyggande, preventiv rätt till självförsvar gjorde USA nu istället en vid tolkning av begreppet överhängande, som redan var accepterat sedan länge i den internationella sedvanerätten (men inte av ordalydelsen i art. 51 FN-stadgan).

I dess initiala tappning är bushdoktrinen inte förenlig med gällande rätt. Kriterierna om proportionalitet och nödvändighet är centrala för att rätten till självförsvar ska kunna fungera rent folkrättsligt. När USA istället senare tolkade begreppet överhängande mer vidsträckt var fler stater accepterande. I praktiken är dock den nya tolkningen inte någon väsentlig förändring från bushdoktrinens originalversion. Syftet är fortfarande att ge stater rätt att agera förebyggande.
Folkrätten blir lidande ifall rätten till preventivt självförsvar blir verklighet. Kriterierna om nödvändighet och proportionalitet får inte lika stark bäring. Kriterier som är fundamentala för att inte bara självförsvarsrätten, utan också folkrätten som sådan ska kunna fungera. Detta eftersom om rätten till preventivt självförsvar är given innebär det att stater har rätt att agera innan ett väpnat angrepp är för handen, vilket gör principerna närmast betydelselösa.

Uppsatsen är skriven med en huvudsakligt rättsdogmatisk metod ur en kritisk synvinkel, med ett internationellt och komparativt perspektiv.

• author: Carleheden, Martin
• supervisor: Aurelija Lukoseviciene
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20212
• year: 2021
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Folkrätt, Public International Law, Anticipatory Self-defence, Pre-emptive self-defence, preventivt självförsvar, anticiperat självförsvar
• language: Swedish
• id: 9069931
• date added to LUP: 2022-02-15 11:31:58
• date last changed: 2022-02-15 11:31:58