Kriminalisering, lagstiftningsteknik och ansvarsplacering: Ett bättre miljöskydd – En komparativ studie av det miljöstraffrättsliga systemet i Sverige respektive Finland

Abstract (Swedish)

Syftet är att undersöka om det går att uppnå en miljöstraffrättslig reglering som uppfyller kraven för kriminalisering samt leder till ett bättre miljöskydd. Rättsdogmatisk metod i kombination med komparativ metod an-vänds, där Finland används som jämförelseland.

Kriminalisering bör utgöra den sista utvägen för kontroll av icke önskvärda beteenden och bör ha allmänpreventivt syfte. För att ett straffhot ska vara motiverat ska det finnas ett skyddsintresse och kriminaliseringen måste uppfylla legalitetsprincipen. Miljöbrottslighet ingår i det som brukar benämnas ekonomisk brottslighet, vilket gör att företagens organisation kan förklara varför brottet begås samt påverka var det straffrättsliga ansvaret bör placeras.

Miljöbrottet återfinns i Sverige i 29 kap. 1 § MB. Både uppsåt och oaktsamhet är kriminaliserat och bestämmelsen är en blandning av ett skadedelikt och ett faredelikt. Verksamhet med myndighetstillstånd omfattas inte av det straffbelagda området. Övriga regler i MB, exempelvis tillståndsregler, påverkar straffbestämmelsen. Ett alternativ till straff är i vissa fall miljösanktionsavgift. I Sverige bestraffas fysiska personer för brott begångna i näringsverksamhet efter principerna om företagaransvar. Bl.a. ABL är väg-ledande för vem som kan hållas ansvarig. Ett företag får enligt 36 kap. 7 § BrB åläggas företagsbot under vissa förutsättningar. Beloppet varierar mellan 5 000 kronor och 10 000 000 kronor, det finns dock möjlighet till förhöjd företagsbot samt jämkning. Företagsbot är en särskild rättsverkan av brott, men fyller samma funktion som ett straff.

Den finska miljöbrottsregleringen är uppdelad på flera brottsbestämmelser, däribland miljöförseelse och oaktsam miljöförstöring. Regleringen återfinns i den finska strafflagens 48 kap. I Finland är det möjligt att hålla juridiska personer straffrättsligt ansvariga i enlighet med reglerna i 9 kap. strafflagen. Straffet är samfundsbot om ett belopp om lägst 850 euro och högst 850 000 euro.

Min slutsats är att det går att åstadkomma bättre miljöskydd genom en annan straffrättslig reglering som uppfyller kraven för kriminalisering. Svårigheter finns med att finna en optimal straffrättslig reglering, då många faktorer påverkar och effekterna är svåra att förutspå. Några förbättringsförslag är att straffbestämmelsen är mer självständig i förhållande till övrig miljörätt, miljön som primärt skyddsintresse samt införandet av straffansvar för juridiska personer.

Abstract

The thesis purpose is to examine different possibilities to achieve an environmental criminal law that fulfills the principles for criminalization and leads to better environmental protection in Swedish law. Legal dogmatic method and comparative method are used, where Finnish law is used for the comparison.

Criminalization should be the last resort for controlling undesirable behavior. Criminalization should have a general preventive purpose. To justify a criminal threat, there must be an interest to protect, and the criminalization must conform to the principle of legality. Environmental crime is part of economic crimes, therefore companies’ organizations can explain why crime is committed and affect where criminal liability should be placed.

Environmental crime in Sweden is regulated by the 29th chapter 1 § The Swedish environmental code. Both intent and negligence are criminalized. The paragraph is both a harmful offense and a dangerous offense. The penalized area does not cover activities that have been approved by authorities. Other rules in MB, such as permit rules, affect the penalty provision. An alternative to punishment could be an environmental sanction fee. Physical entities are punished for crimes committed in business activities by the principles of corporate responsibility, where The Swedish Companies act’s rules, among other things, affect who can be held responsible. According to the 36th chapter 7 § The Swedish Penal Code a company may be imposed to pay a corporate fine between 5 000 SEK and 10 000 000 SEK, with the possibility of an increased corporate fine and adjustment. A corporate fine is a special legal consequence of a crime and fulfills the function of a penalty.

The Finnish environmental criminal law is divided into several crimes, such as environmental misdemeanor and environmental destruction out of negligence, and can be found in the Finnish Penal Code’s 48th chapter. In Finland, it is possible to hold legal entities responsible for crimes by the rules in the 9th chapter of the Finnish Penal Code. The fine amount is between 850 EUR and 850 000 EUR.

My conclusion is that it is possible to achieve better environmental protection with another regulation of the criminal law that fulfills the principles for criminalization. There are difficulties in finding an optimal regulation, as many factors affect the result, and the effects are hard to predict. Suggestions for improvement are that the penal provision is more decoupled from the other environmental provisions and moved to The Swedish Penal Code, the environment itself is the primary interest of protection, and the introduction of criminal liability for legal entities.

• author: Lindelöf, Linn
• supervisor: Sverker Jönsson
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Criminalization, legislative technique and placement of responsibility: A better environmental protection – A comparative study of environmental criminal law in Sweden and Finland
• course: JURM02 20212
• year: 2021
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Straffrätt, criminal law, komparativ rätt, comparative law, miljörätt, environmental law, företagaransvar, ansvarsplacering, ekonomisk brottslighet, kriminaliseringsprinciper, miljöbrott
• language: Swedish
• id: 9069932
• date added to LUP: 2022-01-23 16:49:49
• date last changed: 2022-01-23 16:49:49