Vägen ut – på särskilda villkor. En tydligare koppling mellan brott och villkorlig frigivning?

Abstract

According to Swedish law, criminal offenders sentenced to time in prison are generally released after serving two thirds of their sentences. Henceforth, this concept is referred to as parole, which is when a criminal is provisionally released from prison, provided that certain conditions are met. The principal rule entails exceptions, and since May of 2021 the conditional release may be delayed due to particular reasons. In conjunction with the amendment, a connection was established between the reasons for a delayed parole and the relapse prevention measures an inmate is to take part in during their imprisonment. The exceptions for granting parole deem that a lack of participation towards relapse prevention measures could cause such particular reasons and postpone the grant of parole.
The thesis will investigate how the newly introduced amendment of relapse prevention is interpreted and applied in relation to delaying parole. It will also examine how the existing legislation views the question of whether it shall be presumed to exist a compulsion for certain categories of offenders to participate in relapse prevention measures in order to be granted parole.
In addition to the above discussed regulations concerning postponed parole, the applicable rules for establishing the relevant relapse prevention measures within the Swedish Prison and Probation Service will be investigated. The specific measures assigned to an inmate, are determined within the Prison and Probation Service for every convict through an individual, overall assessment of mainly risks and needs. Further, the accredited rehabilitation programs offered are briefly discussed, where the majority of the programs target certain categories of crimes, such as crimes of violence or sexual crimes.
The analysis concludes that the current legislation formally rejects the interpretation that certain crimes should be imposed with specific requirements to participate in relapse prevention activities to not risk a delayed parole. However, an ambiguity can be inferred from the practical relationship between the implementation plan established by the Prison and Probation Service, and parole, which risks an application inconsistent with the legislators’ intentions. Finally, the political debate’s far-reaching effects, and how the regulations in within this field of law can be considered unstable, are briefly commented on.

Abstract (Swedish)

Inom den svenska rättsordningen råder presumtionen om att personer som avtjänar ett fängelsestraff blir villkorligt frigivna efter två tredjedelar av utdömd tid. Huvudregler medför ofta undantag, och efter den senaste lagändringen av den aktuella paragrafen, 26 kap. 6a § BrB, i maj år 2021 kan tidpunkten för villkorlig frigivning skjutas upp vid särskilda skäl. Det infördes även en koppling mellan sådana särskilda skäl och det återfallsförebyggande arbete som en dömd person ska genomföra under verkställighetstiden. Undantaget för villkorlig frigivning innebär att ett bristande deltagande i återfallsförebyggande åtgärder kan grunda särskilda skäl som leder till att den villkorliga frigivningen skjuts upp. Uppsatsens syfte är att utreda hur den nyinförda lagbestämmelsen kan komma att tillämpas i praktiken, och undersöka om det kan anses föreligga något typ av tvång till deltagande i särskilda åtgärder för att nå villkorlig frigivning.
Utöver att presentera utgångspunkterna för regelverket kring villkorlig frigivning, som kort presenterats ovan, beskrivs tillämpliga regler och föreskrifter som gäller under den intagnes verkställighetstid. Särskilt diskuteras gällande regelverk för upprättandet av den verkställighetsplan som Kriminalvården fastställer för alla intagna efter en individuell helhetsbedömning av främst risker och behov. Verkställighetsplanen innehåller bland annat de åtgärder och villkor den intagne ska förhålla sig till under anstaltstiden, och står efter nuvarande lydelse av 26 kap. 6a § BrB i direkt relation till den villkorliga frigivningen. Vidare diskuteras de program och behandlingsplaner som genomförs inom Kriminalvården där majoriteten är inriktade på missbruksproblematik och särskild brottslighet som vålds- och sexualbrott. Det utreds hur befintlig lagstiftning ställer sig till frågan om det ska anses föreligga ett tvång för vissa brottskategorier att delta i särskilda program för att kunna komma i fråga för villkorlig frigivning.
I analysen konstateras att gällande rätt formellt tar avstånd från tolkningen att särskilda brott ska föreläggas med särskilt krav på återfallsförebyggande deltagande för att inte riskera en uppskjuten frigivning. Däremot kan utläsas en tvetydighet i det praktiska förhållandet mellan verkställighetsplanen och villkorlig frigivning, som riskerar en tillämpning oförenlig med lagstiftarens intentioner. Avslutningsvis kommenteras kort den politiska debattens långtgående effekter och hur regelverket på området generellt kan anses instabilt och ogenomarbetat.

• author: Folkesson, Emma
• supervisor: Sacharias Votinius
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20221
• year: 2022
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Straffrätt, Criminal law, Förvaltningsrätt, Administrative law, Villkorlig frigivning
• language: Swedish
• id: 9081005
• date added to LUP: 2022-06-28 09:26:44
• date last changed: 2022-06-28 09:26:44