En ny talan om samma sak - Om innebörden av facta supervenientia och om utformandet av kärandens talan

Abstract

The rules on legal force are much debated in the doctrine of civil procedure law. The legal force is not absolute. The legal force is limited, among other things, in terms of time by factum superveniens/facta supervenientia. Facta supervenientia are circumstances that could not be referred to in a first pro-cess and which, without being hindered by the legal force of the previous judgement, are allowed to be referred to in a new process. The objective of this essay is to analyze the scope of the negative legal force in a situation where the plaintiff in a new process refer to circumstances that may constitute facta supervenientia. To achieve the objective of the essay, I give answers to the following questions: (1) what type of circumstances may constitute facta supervenientia? and (2) when must circumstances occur or become known to the party in order to be alleged as facta supervenientia?. Based on the scope of the negative legal force, I also answer: (3) what considerations should the plaintiff make when the plaintiff is to formulate his original claim?. To be able to give answers to all questions, the identity of the subject is decisive. The essay therefore initially analyzes what constitutes “the same subject”.

The bill to the Code of Judicial Procedure does not illuminate facta supervenientia. In my research, I have for that reason primarily used court practice and doctrine. I have therefor primarily applied the legal dogmatic method, which is used for determining the applicable law with the help of generally accepted sources of law. However, in order to be able to analyze appropriate considerations when formulating a claim, I have used the legal analytical method. The entire essay is thereto characterized by a process economics perspective.

In summary, my conclusion is that only legal facts that are relevant to the subject can constitute facta supervenientia. Evidentiary facts cannot constitute facta supervenientia. In addition, the circumstances must occur after the first judgement has gained legal force in order to constitute facta super-venientia. The decisive time is thus the time when the previous judgement becomes legally binding and the circumstance must occur after the decisive point in time. It is not enough that a party becomes aware of the circum-stance after the decisive time. This definition of facta supervenientia means a clear dividing line between the possibility of petition for a new trial and the possibility of a new claim due to facta supervenientia. When the plaintiff formulate his original claim in a first process, the plaintiff should con-sider course of events, party position in any contractual relationship with the defendant and relevant legal consequences. In the event of a claim for specific performance, there is, however, a possibility to claim an obligation to fulfil something, which comes to effect only when another obligation is not fulfilled (ch. 13 1 § 2 p. of the Code of Judicial Procedure). This means, for an example, the plaintiff can claim to receive certain property and, if the property cannot be handed over, damages. Such a claim is economically advantageous, because the plaintiff then avoids a possible second pro-cess.

Abstract (Swedish)

Reglerna om rättskraft är mycket omdiskuterade i den civilprocessrättsliga doktrinen. Rättskraften är inte absolut, utan begränsas bland annat tidsmässigt av factum superveniens/facta supervenientia. Facta supervenientia är omständigheter som inte kunde åberopas i en första process och som utan hinder av den förra domens rättskraft får lov att åberopas i en ny process. Syftet med uppsatsen är att utreda den negativa rättskraftens omfattning i en situation där käranden i en ny process åberopar omständigheter som kan utgöra facta supervenientia. För att uppnå syftet med uppsatsen svarar jag på följande frågor: (1) vilken typ av omständigheter kan utgöra facta supervenientia? och (2) när måste omständigheterna inträffa eller bli kända för parten för att kunna göras gällande som facta supervenientia?. Mot bak-grund av den negativa rättskraftens omfattning besvarar jag också (3) vilka överväganden bör käranden göra när denna ska utforma sin ursprungliga talan?. För att kunna besvara samtliga frågeställningar är ”sakens identitet” avgörande och uppsatsen behandlar därför inledningsvis även vad som utgör ”samma sak”.

I min utredning har jag primärt utgått från praxis och doktrin, eftersom propositionen till rättegångsbalken inte behandlar facta supervenientia. Jag har därför primärt tillämpat den rättsdogmatiska metoden, som syftar till att fastställa gällande rätt med hjälp av allmänt accepterade rättskällor. För att kunna analysera lämpliga överväganden vid utformande av talan har jag dock utgått från den rättsanalytiska metoden. Hela utredningen präglas där-till av ett processekonomiskt perspektiv.

Sammanfattningsvis kommer jag fram till att enbart rättsfakta som är relevanta för saken kan utgöra facta supervenientia. Bevisfakta kan således inte utgöra facta supervenientia. Omständigheterna måste därtill inträffa efter att den första domen har vunnit laga kraft för att kunna utgöra facta supervenientia. Den avgörande tidpunkten är således den tidpunkt som den förra domen vinner laga kraft och omständigheten måste inträffa efter den avgörande tidpunkten. Det är inte tillräckligt att en part får kännedom om omständigheten efter den avgörande tidpunkten. Definitionen av facta supervenientia innebär en tydlig gränsdragning mellan möjligheten till resning och möjligheten till ny talan på grund av facta supervenientia. Hur käranden bör utforma sin talan i en första process för att kunna tillförsäkra sig sina materiella anspråk beror på händelseförlopp, partsställning i eventuellt avtalsförhållande med svaranden och aktuella rättsföljder. Vid ett yrkande om fullgörelse finns det dock en möjlighet att med stöd av 13 kap. 1 § 2 p. rättegångsbalken yrka en skyldighet att fullgöra något, som inträder först när en annan förpliktelse inte fullgörs. Det innebär exempelvis att käranden kan yrka att få viss egendom och, om egendom inte kan lämnas över, skadestånd. Ett sådant yrkande är processekonomiskt fördelaktigt för käranden, eftersom käranden då kan undvika en eventuell andra process.

• author: Fredin, Felicia
• supervisor: Martin Sunnqvist
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: A new claim on the same subject - About the mening of facta supervenientia and the formulation of the plaintiff's claim
• course: JURM02 20222
• year: 2022
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: processrätt, facta supervenientia, factum superveniens, rättsvetenskap, rättskraft, taleändring
• language: Swedish
• id: 9104583
• date added to LUP: 2023-01-25 17:32:56
• date last changed: 2023-01-25 17:32:56