“Ingen kommentar” och den vältaliga tystnaden - En undersökning av hur förklaringsbördan i brottmål förhåller sig till oskyldighetspresumtionen och rätten att vara tyst.

Abstract

Pursuant to Article 6 of the European Convention on Human Rights everyone is entitled to a fair trial. Article 6.2 of the Convention stipulates the legal principle of the presumption of innocence, ensuring that everyone charged with a criminal offence shall be presumed innocent until proved guilty according to law. As a result of the presumption of innocence, the burden of proof is on the prosecution and the defendant has the right to remain silent. However, it has in case law sometimes been deemed required for the accused to provide an explanation, after the prosecution has presented its case (a so-called burden of explanation). Reluctancy or inability to provide an explanation can then be held against the accused in terms of evidence.

The aim of this paper is to examine the extensiveness of the burden of explanation under Swedish law, and whether the courts’ application of such a bur-den complies with the basic legal principles of the presumption of innocence as well as with the right to remain silent from a legal certainty standpoint. As the principle of free evaluation of evidence provides, courts are free to evaluate all evidence adduced in a case.

Accordingly, the courts may take into account that the accused has remained silent and failed to provide a satisfactory explanation of a certain fact or evidence presented against him. The European Court of Justice and the Swedish Supreme Court have established that probative value, when evaluating the evidence, may be given to the silence of the accused in cases where an explanation from the accused is clearly called for.

The accused’s silence may only be given probative value when convincing evidence has been presented against him. It is uncertain whether this implies that it must have been established beyond reasonable doubt that the accused has committed the alleged act before a burden of explanation can be applied. Further, given that a burden of explanation may be applied merely when the circumstances clearly call for an explanation, it may be questioned whether such a burden genuinely exists.

Applying a burden of explanation may not entail a reversed burden of proof. A clarification, of in which situations the application of a burden of explanation may be actualized, or of its extensiveness, has not been provided in case law. This leaves a door open for arbitrariness, and an inconsistent application of the principle by the court system, which may lead to a gamble of the legal certainty of individuals, thereby putting it at stake.

Abstract (Swedish)

Artikel 6 i Europakonventionen tillförsäkrar var och en rätt till en rättvis rättegång. I artikel 6.2 kommer oskyldighetspresumtionen till uttryck. Oskyldighetspresumtionen innebär att varje individ ska betraktas som oskyldig till dess att motsatsen är bevisad. Av detta följer att åklagaren bär bevisbördan och att den tilltalade har rätt att förhålla sig passiv. Samtidigt förekommer så kallade förklaringsbördor i praxis, varvid den tilltalade åläggs att förklara en besvärande omständighet. En tilltalads ovilja eller oförmåga att lämna en förklaring läggs då denne till last i bevishänseende.

Uppsatsen syftar till att undersöka hur långt den tilltalades förklaringsbörda i brottmål sträcker sig inom svensk rätt, när den aktualiseras och om domstolarnas tillämpning av den är förenlig med oskyldighetspresumtionen och rätten till tystnad från ett rättssäkerhetsperspektiv.

Av den fria bevisvärderingens princip följer att domstolar fritt får värdera allt som förekommer i ett mål. Det kan därmed anses att det ges en möjlighet att tillmäta den tilltalades tystnad bevisverkan. Europadomstolen och Högsta domstolen har konstaterat att den tilltalades tystnad får tillmätas bevisverkan vid bevisvärderingen i situationer som uppenbarligen kräver en förklaring och där det är påkallat att den tilltalade lämnar en förklaring.

Den tilltalades tystnad kan tillmätas bevisverkan först när övertygande bevisning har presenterats mot den tilltalade. Det är dock oklart huruvida det innebär att det ska ha ställts utom rimligt tvivel att den tilltalade begått den påstådda gärningen innan en förklaringsbörda kan aktualiseras. Vidare kan det med hänsyn till det uppenbarhetskrav som har ställts ifrågasättas om det verkligen existerar en förklaringsbörda med ett reellt innehåll.

En tillämpning av en förklaringsbörda bör inte medföra att bevisbördan omkastas eller att åklagaren får en bevislättnad. Det har i praxis inte klarlagts i vilka situationer tillämpningen av en förklaringsbörda kan aktualiseras eller hur långt dess räckvidd sträcker sig. Detta öppnar upp för godtycklighet och att domstolarna tillämpar principen på ett inkonsekvent sätt, vilket leder till att rättssäkerheten för den enskilde sätts ur spel.

• author: Hamid-Behnam, Maral
• supervisor: Karol Nowak
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20222
• year: 2022
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Processrätt, Straffrätt, Europakonventionen, Rätten till tystnad, Förklaringsbörda.
• language: Swedish
• id: 9105265
• date added to LUP: 2023-02-03 16:12:18
• date last changed: 2023-02-03 16:12:18