"Tillsammans och i samförstånd" - Om kravet på individualisering i gärningsbeskrivningen vid åtal i medgärningsmannaskap

Abstract (Swedish)

Gärningsbeskrivningen, som uppbär en central roll vid brottmålsförfarandet, kan betraktas dels som en anklagelseakt, dels som ett bevistema. Samtidigt som innehållet däri inverkar på den anklagades möjligheter att förbereda sitt försvar, implicerar det vad som åsyftas styrkas och vad domstolen har att ta ställning till vid dess rättskipande verksamhet. Framställningen har med hänsyn till dessa funktioner till syfte att utreda vilka individualiseringskrav som kan ställas på en gärningsbeskrivning som anger att flera personer har agerat ”tillsammans och i samförstånd” och därför ska dömas som medgärningsmän.

De processrättsliga minimigarantier som var och en ska tillgodoses inom ramen för dess rätt till en rättvis rättegång saknas det skäl att eftersätta när flera personer åtalas för att ha utfört en gärning ”tillsammans och i samförstånd”. Att den anklagade med ledning av gärningsbeskrivningen ska få klart för sig vad anklagelsen består i så att den ges goda möjligheter att försvara sig är därför centralt.

Medgärningsmannaskapet som materiell straffrättslig konstruktion innebär dessutom att den gemensamt utförda gärningen kännetecknas som brottslig på ett annorlunda sätt än en individuellt utförd gärning. Vilka rättsfakta som är relevanta vid tillämpningen av de tre huvudsakliga varianter av medgärningsmannaskap som rättsordningen kan konstateras inrymma inverkar dessutom på vilka omständigheter som behöver uttryckas i gärningsbeskrivningen.

Genom ett kvalitativt granskande av faktiska gärningsbeskrivningar visas att såväl avsaknaden som förekomsten av en individualisering är förenat med risker från åklagarens synpunkt. Inför utformandet av en gärningsbeskrivning finns det således goda skäl att noggrant överväga vilken grad av precision som är behövlig från den anklagades synpunkt, men samtidigt medgiven mot bakgrund av utredningsunderlaget. Att utredningen bedrivs på ett sådant sätt att en individualisering kan medges är därför att föredra både från den anklagades synpunkt och sett till intresset av effektiv rättskipning.

Abstract

The statement of the criminal act charged plays a significant role in the criminal process. Whilst its content puts the defendant on notice with information regarding the accusation, it indicates what circumstances the prosecutor intends to prove and which legal facts the court shall address within its administration of justice. Considering these functions this thesis aims to examine to which extent the indictment must individualize each and others alleged accomplice in establishing the complicity object concerning co-perpetration.

The provision of adequate time and facilities for the preparation of a defence is a prerequisite for that anyone accused of a criminal offence shall be entitled to a fair trial. Hence it is essential that to whomsoever an indictment is addressed should by means of its content be properly informed of what he or she individually is held liable for. This general principle shall nonetheless be neglected when several individuals allegedly have participated in criminal activities jointly and in a reciprocal understanding with each other.

Co-perpetration enables a description of a criminal act as collectively performed. Its legal construction however not only differs from an independently performed criminal act, but also varies depending on how the individual’s actions qualify him or her as a co-perpetrator, which shows by a categorisation of co-perpetration in three versions. What facts are of legal relevance and therefore shall be expressed in the written indictment are thus prompted by what objectively has been accomplished.

Through an examination of actual indictments, the analysis shows that the lack of as well as the presence of individualization is reconciled with risks from the prosecutor’s point of view. Thus, to both create satisfactory opportunities for the accused to prepare its defence and to effectively convict criminal offenders, there are convincing reasons for the prosecutor to consider to which degree an individualization is required. To conduct the preliminary investigation in such a way that an individualization is practicable is hence preferable.

• author: Elg, Linnea
• supervisor: Sverker Jönsson
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Co-perpetration - Individualization in the statement of the criminal act charged
• course: JURM02 20231
• year: 2023
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, medgärningsmannaskap, gärningsbeskrivningen
• language: Swedish
• id: 9115697
• date added to LUP: 2023-06-08 10:55:09
• date last changed: 2023-06-08 10:55:09