"Vem ska ansvara för det här?" - En internkomparativ uppsats om värdekedjor i EU-rätten

Abstract (Swedish)

Inom ekonomin har begreppet värdekedja funnits sedan 1985 då det myntades av Michael E. Porter, professor vid Harvard Business School. Porter använde värdekedjekonstruktionen för att förklara värdeskapande aktiviteter inom företag där varje aktivitet utgör en viktig länk i en större kedja som skapar värde och konkurrensfördelar för företagen. Genom att ha översikt över sin värdekedja kan varje företag effektivisera och identifiera sin verksamhet på sätt som kan gynna produktionen.

Värdekedjekonstruktionen kan även användas till att tillskriva ansvar, till exempel juridiska personer för annans handling. Varje större företag har idag etablerade affärsförbindelser i form av till exempel leverantörer, entreprenörer eller producenter. Kedjeansvaret kan länka dessa aktörer samman och ansvar för handling kan härledas mellan dem. Därigenom har tankar väckts om hur långt ett sådant ansvar kan sträcka sig och vilken form av gällande rätt det finns som kan föreskriva ett ansvar för annans handling genom värdekedjekonstruktioner.

Begreppet har ingen enhetlig eller unionsgemensam juridisk definition. Det är dock inte att förvirra med att värdekedjan som verktyg inte finns i flertalet lagstiftningar och instrument på EU-rättens område. Det är tydligt att det funnits ett behov att tillskriva juridiska personer ansvar för handlingar som orsakats av andra och det är en konstruktion som återkommer överskridande rättsområdena inom EU-rätten.

Den 23 februari 2022 presenterade EU-kommissionen ett förslag till direktiv om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet där värdekedjan har en uttrycklig regulatorisk roll. Genom direktivförslaget introduceras ett krav på EU-företag att utföra due diligence i sin värdekedja för att identifiera och motverka negativa effekter i verksamheten mot miljö och mänskliga rättigheter. Det finns höga förhoppningar om att direktivförslaget ska kunna leda till att alla EU-företag följer de internationella åtaganden som finns för miljö och mänskliga rättigheter; om företag bryter mot direktivförslagets bestämmelser kan stora ekonomiska sanktioner tilldelas.

Däremot är inte direktivförslaget utan kontrovers och åläggandet av ansvar för annans handling genom värdekedja har ifrågasatts. Genom en internkomparation av EU-rätt redogör uppsatsen för värdekedjor i gällande EU-rätt för att kunna dra slutsatser om det nya direktivförslagets regulatoriska kraft. Det står klart att åläggande av ansvar för annans handling genom värdekedja reda är ett effektivt legalt instrument inom EU-rätten men att konstruktionen måste utföras med en balans gällande ansvar och rättssäkerhet.

Abstract

Value chains have been an established concept in economics and business since 1985 when it was coined by Professor Michael E. Porter. Porter used value chains to explain value creating activities within companies where each activity is an important link in a larger chain which generates value and competitive advantages for companies. By overviewing its value chain, each company can streamline and identify its activities in ways that can benefit production.

The concept of value chains can also be used in law to attribute responsibility. An example of this is to attribute a legal entity with liability because of the activities of another. Every large company today has established business relationships, such as suppliers, contractors, or producers. Chain liability can link these actors together and hold each of them responsible for their share. This has raised the question of how far such liability can be extended, as well as a need to identify applicable law which can attribute liability between or to actors through value chains.
The concept of value chains has no uniform or Union wide legal definition. However, this is not to be confused with an idea of it not existing within EU legislations. It is clear that there has been a need to attribute liability to legal persons for acts caused by others and it is a construct that recurs across several legal areas in EU law.

On February 23rd, 2022, the European Commission presented a proposal for a Directive on Corporate Sustainability Due Diligence. In the Proposal, value chains have an explicit regulatory role. The Proposal introduces a requirement for EU companies to carry out due diligence in their value chains in order to identify and counteract negative impacts of their operations regarding the environment and human rights. There are high hopes that the Proposal will ensure that all EU companies comply with international environmental and human rights commitments; if companies violate the provisions of the Proposal, significant financial penalties can be imposed.
However, the Proposal is not without controversy and the imposition of liability for the actions of others through value chains has been questioned. Through an internal comparison of EU law, the thesis describes value chains in existing EU law in order to draw conclusions about the regulatory power of the new proposed directive.

It is clear that the imposition of vicarious liability through value chains is an effective legal instrument in EU law, but that the construction must be carried out with a balance between liability and legal certainty.

• author: Gunnarsson, Annie
• supervisor: Niklas Selberg
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: "Who should be liable for this?" - An internal comparison thesis of value chains in EU-law
• course: JURM02 20231
• year: 2023
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: förmögenhetsrätt, EU-rätt, komparativ rätt, värdekedja, hållbarhet
• language: Swedish
• id: 9116101
• date added to LUP: 2023-06-12 11:50:06
• date last changed: 2023-06-12 11:50:06