Förtal och baktaleri - En jämförelse av förtalsbrottet i svensk och tysk rätt

Abstract (Swedish)

Sammanfattningsvis kan om bestämmelserna i tysk och svensk rätt sägas att de är tämligen lika varandra i rekvisiten och deras utläggning, dock med skillnaden att de tyska rekvisiten tycks tolkas striktare. Därmed slutar de huvudsakliga likheterna, och de många skillnaderna tar vid. Inget av den tyska rättens två brott (Verleumdung och üble Nachrede) motsvarar direkt det svenska förtalsbrottet, och detta främst på grund av att de båda tyska bestämmelserna i varierande grad har osanning som huvudsaklig bestånds-del av brotten, medan det i svensk rätt endast tillämpas sanningsbevisning i vissa ansvarsfrihetsfall.
Vidare förekommer hos de tyska brotten avsevärt högre straffsatser än hos det svenska. Detta dels på grund av att ära i den tyska rätten har nära an-knytning till rättigheter som omfattas av evighetsklausuler, dels på grund av de generellt högre straffen i den tyska strafflagstiftningen.
Skyddsintressena är lika. Båda rättsordningarna tillämpar någon slags vari-ant av den normativa respektive normativt-faktiska äran. Den stora skill-naden ligger i ärobegreppens bakgrund, där man i Tyskland på grund av en för tyska förhållanden passiv lagstiftare haft och fortfarande har livlig de-batt kring ärans närmare definition utifrån olika teorier i doktrinen. I Sve-rige tycks man från doktrinens sida inte ha känt ett överväldigande behov av att närmare precisera begreppet ära, och diskursen har därmed i mångt och mycket begränsats till förarbeten, där äroskyddets ekvivalens med sanningsskyddet debatterats fram och tillbaka genom rättshistoriens gång.

Abstract

In summary, it can be said about the provisions in German and Swedish law that they are fairly similar in terms of the necessary prerequisites and their interpretation, although with the difference that the German prerequi-sites seem to be interpreted more strictly. Thus end the main similarities, and the many differences begin. Neither of the two crimes under German law (Verleumdung and üble Nachrede) directly corresponds to the Swedish crime of defamation, and this is mainly due to the fact that the two German provisions, to varying degrees, have untruth as the main component of the crimes, while in Swedish law proof of truth is only applied in certain lia-bility exemption cases.
Furthermore, the German crimes have significantly higher penalty rates than the Swedish one. This is partly because honour in German law is closely related to rights covered by perpetuity clauses, partly because of the generally higher penalties in the German criminal code.
The protective interests are similar. Both legal systems apply some kind of variant of the normative and normative-factual honour. The big difference lies in the background of the concept of honour, where in Germany, due to a passive legislature for German conditions, there was and still is a lively debate about the closer definition of honour based on different theories in the legal literature. In Sweden, the legal literature does not seem to have felt an overwhelming need to further specify the concept of honour, and the discourse has thus largely been limited to legislative history, where the equivalence of the protection of honour with the protection of the truth has been debated back and forth throughout the course of legal history.

Abstract (German)

Zusammenfassend lässt sich zu den Regelungen im deutschen und schwe-dischen Recht sagen, dass sie hinsichtlich der Tatbestände und ihrer Ausle-gung recht ähnlich sind, allerdings mit dem Unterschied, dass die deut-schen Tatbestände offenbar strenger ausgelegt werden. Damit enden die wesentlichen Gemeinsamkeiten und die vielen Unterschiede beginnen. Keines der beiden Straftaten nach deutschem Recht (Verleumdung und üble Nachrede) entspricht direkt dem schwedischen Straftatbestand der Verleumdung (Förtal), was vor allem darauf zurückzuführen ist, dass die beiden deutschen Vorschriften in unterschiedlichem Ausmaß Unwahrheit als Hauptbestandteil der Straftaten aufweisen, während im schwedischen Recht der Wahrheitsbeweis nur in bestimmten Fällen von Haftungsaus-schlüssen angewendet wird.
Darüber hinaus sind die deutschen Straftaten deutlich höher geahndet als die schwedischen. Dies liegt zum Teil daran, dass die Ehre im deutschen Recht eng mit den Rechten verbunden ist, die durch Ewigkeitsklauseln ab-gedeckt sind, und zum Teil an den allgemein höheren Strafen im deutschen Strafgesetzbuch.
Die Rechtsgüter sind ähnlich. Beide Rechtssysteme wenden eine Art der normativen oder normativ-faktischen Ehre an. Der große Unterschied liegt im Hintergrund des Ehrenbegriffs, wo es in Deutschland aufgrund einer für deutsche Verhältnisse passiven Haltung des Gesetzgebers eine lebhafte Debatte über die nähere Definition der Ehre auf der Grundlage unterschied-licher Theorien in der Fachliteratur gab und gibt. In Schweden schien die Literatur kein überwältigendes Bedürfnis verspürt zu haben, den Begriff der Ehre weiter zu präzisieren, und der Diskurs beschränkte sich daher weitgehend auf vorbereitende Arbeiten (travaux préparatoires), bei denen die Gleichstellung des Schutzes der Ehre mit dem Schutz der Wahrheit im Laufe der Rechtsgeschichte immer wieder diskutiert wurde.

• author: Pilström, Love
• supervisor: Sverker Jönsson
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20231
• year: 2023
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, strafrecht, förtal, tysk rätt, komparativ, verleumdung, üble nachrede
• language: Swedish
• id: 9116569
• date added to LUP: 2023-06-29 13:34:29
• date last changed: 2023-06-29 13:34:29