Fuktmätning i betonggolv - Hur gör man det rätt?

Abstract (Swedish)

För att säkerställa att golvbeläggningar inte skadas efter att de monterats på ett betonggolv är det viktigt att veta betonggolvets fukttillstånd. För att mäta fukttillståndet i betong har Rådet för byggkompetens tillsammans med Byggföretagen givit ut en fuktmätningsmanual. I manualen beskrivs en metod som kallas för borrhålsmätning.

Metoden går ut på att ett hål borras i betongen. I borrhålet monteras sedan ett mätrör. Inuti mätröret monteras en givare som mäter RF-nivån i den luftvolym som bildas mellan betongen, givaren och mätröret. Diskussioner om metoden och dess osäkerheter har framkommit i artiklar och rapporter från bland annat Husbyggaren och SBUF (Svenska byggbranschens utvecklingsfond). Frågan som har uppkommit är om den nuvarande metoden för fuktmätning i betong är den mest lämpliga och om det finns potential för utveckling.

Detta examensarbete har bestått av experimentella försök där olika mätmetoder och givare har testats mot varandra. Mätningarna av RF har genomförts på två olika typer av betong: en med CEM II cement och en där 50 % av bindemedlet bestod av slagg. Två olika typer av givare har använts, Vaisala och HumiGuard. RBKs borrhålsmätning har använts som referensmetod och jämförts med två andra mätmetoder. Den första metoden innefattade mätningar av RF i ingjutna mätrör, medan den andra metoden använde uttagna prov som vägdes och utsattes för olika RF med hjälp av en fuktgenerator. Genom att se hur massan på proven ändrades kunde betongens RF estimeras.

Resultaten av undersökningen visar att det inte finns någon systematisk skillnad i uppmätt RF mellan de två fabrikaten av givare. De observerade skillnaderna var slumpmässiga.

Mätningar av RF i borrhål och i ingjutna mätrör visade liknande RF-nivåer och skillnaden mellan metoderna var i samma storleksordning som mätosäkerheten för givarna.

Metoden med fuktgenerator visade högre RF för betong utan slagg jämfört med borrhålsmätning, medan den visade lägre RF för betong med slagg jämfört med borrhålsmätning. Vilken av metoderna som visar verklig RF för betongen går inte att veta, men att dem visar olika RF betyder att någon av metoderna behöver utvecklas.

Abstract

To ensure the preservation of floor coverings, it is crucial to possess knowledge regarding the moisture content in the concrete floor prior to installation. In order to measure moisture content in concrete, "Rådet för byggkompetens (RBK)" in conjunction with "Byggföretagen" have published a manual for moisture measurement. This manual outlines a method for moisture measurement utilizing Relative Humidity, RH measurement in boreholes.

The process entails drilling a hole in the concrete and subsequently inserting a measurement tube into the bored hole. Within the measurement tube, a sensor is installed to measure the RH level within the air volume formed between the concrete, the sensor, and the measurement tube. Discussions regarding the method and its uncertainties have surfaced in articles and reports from "Husbyggaren" and SBUF (The Development Fund of the Swedish Construction Industry). The question that has arisen pertains to whether this is the appropriate method for measuring moisture in concrete and how it can be improved.

This master's thesis comprises experimental work wherein various measurement methods and sensors have been compared. Moisture measurements were conducted on two distinct concrete types: one utilizing CEM II cement and another with 50 % of the binder composed of slag. Two different sensor brands were used, Vaisala and HumiGuard. RBK's borehole measurement served as the reference method and was compared against two alternative measurement methods. The first method involved moisture measurements in cast-in measurement tubes, while the second method utilized extracted samples that were weighed and exposed to different RH levels using a moisture generator. By observing the mass changes of the samples, the concrete's RH could be estimated.

The results of the experiments indicate that there is no systematic difference between the two sensor brands. Any observed differences were of a random nature.

RH measurements in both boreholes and cast-in measurement tubes demonstrated similar RH levels, with the difference between the methods being within the range of measurement uncertainty of the sensors.

The method with the moisture generator indicated higher RH levels for concrete without slag compared to borehole measurements, while it showed lower RH levels for concrete with slag compared to borehole measurements. It is not possible to determine which of the methods accurately reflects the ''true RH'' for the concrete. However, the fact that they show differing RH levels necessitates further development of one of the methods.

Popular Abstract (Swedish)

Olika typer av byggnadsmaterial är olika känsliga för fukt. Innan en golvbeläggning monteras på ett betonggolv måste det säkerställas att betongen är tillräckligt torr för att golvbeläggningen inte skall skadas. För att få vetskap om hur mycket fukt en betong innehåller utförs fuktmätningar. Om fuktmätningarna inte mäter rätt riskerar man att antingen monterar golvbeläggningen för tidigt eller för sent vilket förlänger byggtiderna.

Fukttillståndet i en betong mäts vanligtvis i storheten relativ fuktighet och för att mäta fukttillståndet i betong har Rådet för byggkompetens tillsammans med Byggföretagen givit ut en fuktmätningsmanual. I manualen beskrivs en mätmetod som kallas för borrhålsmätning. Metoden går ut på att givare som mäter relativ fuktighet monteras i borrade mäthål i betongen.

Examensarbetet har bestått av experimentella försök där olika mätmetoder och givare har testats mot varandra. Två fabrikat av givare har använts, Vaisala och HumiGuard. RBK:s borrhålsmätning har använts som referensmetod och jämförts med två andra mätmetoder.

Den första metoden innefattade fuktmätningar i ingjutna mätrör. Metoden gick ut på att givare monterades i mätrör som gjutits in i betongen. Genom att mäta i ingjutna mätrör undveks det att borra i betongen. När ett mäthål borras utsätts betongen för en temperaturökning vilket kan påverka fukttillståndet.

Den andra metoden är en egenframtagen mätmetod. Metoden gick ut på att uttagna prov från en betong vägdes och utsattes för olika relativa fuktigheter i en fuktgenerator. Genom att se hur vikten på proven ändrades kunde betongens fukttillstånd estimeras.

Fuktmätningarna har genomförts på två olika typer av betong: en med enbart cement som bindemedel och en där 50 % av bindemedlet bestod av slagg. Slagg är en restprodukt från järnindustrin och därav ett miljövänligare alternativ än cement.

Resultaten från de experimentella försöken visade på att det inte finns några signifikanta skillnader ifall borrhålsmätning utförs med givare av fabrikat Vaisala eller HumiGuard.

Fuktmätningar i borrhål och i ingjutna mätrör visade liknande uppmätta relativa fuktigheter och skillnaden mellan mätmetoderna var i samma storleksordning som mätosäkerheten för givarna.

Metoden med uttagna prov i fuktgenerator visade högre relativa fuktigheter för betong utan slagg jämfört med borrhålsmätning, medan den visade lägre fuktnivåer för betong med slagg jämfört med borrhålsmätning. Vilken av metoderna som visar det verkliga fukttillståndet för betongen går inte att veta. Att de två metoderna visar olika relativa fuktighet betyder att någon av metoderna behöver utvecklas.

• author: Samberg, Linus
• supervisor: Peter Johansson
• organization: Division of Building Materials
• course: VBMM01 20231
• year: 2023
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Technology and Engineering
• keywords: Fuktmätning, betong, golvbeläggning, fukt.
• report number: 5131
• other publication id: LUTVDG/TVBM-23/5131-SE
• language: Swedish
• id: 9128010
• date added to LUP: 2023-06-26 14:04:45
• date last changed: 2023-06-26 14:04:45