Vem råder över vattnet? - En utredning av hur den vattenrättsliga rådigheten kan säkras med fastighetsrättsliga åtgärder

Abstract

This thesis investigates the complex challenges arising from the recent reviews of permits for dams in Sweden, focusing on the crucial aspect of water resource disposition and its implications for property rights. By examining relevant literature, legal cases, and conducting interviews with professionals, this study uncovers patterns and potential solutions to address the issues at hand. The findings underscore the significance of prioritizing disposition as a central concern, emphasizing the need for clear and specific contractual provisions regarding easement areas and restrictive rights.

Furthermore, the research reveals a knowledge gap in cadastral surveyors' understanding of environmental and water law, which can negatively impact the property formation process and the reviews of permits at hand. However, the choice of property formation measure does not seem to directly influence the ease of future reviews; instead, the individual circumstances play a more substantial role.

Proposed measures to mitigate the challenges include reconsidering and adjusting the disposition requirement itself, such as introducing exemptions or removing the requirement in certain cases. By no longer treating disposition as a prerequisite for the process, the burden of proof can be eased, allowing the courts to evaluate each case based on its merits.

In conclusion, this study highlights the urgent need for improved knowledge and awareness in effectively managing the permit reviews and mitigating the significant impact on property owners and various stakeholders involved.

Abstract (Swedish)

Sverige är ett land rikt på vattenkraft, både från inlandssjöar men även från våra många vattendrag. Det har därför sedan länge varit en naturlig del av vår nationella kraftförsörjning, och innan elektriciteten var det ett av våra bästa verktyg när det kom till tunga arbetsuppgifter som att driva benstampar eller mala säd till mjöl. Våra vattendrag är därför fulla av gamla vattenkvarnar och dammar, varav många uppgraderats över åren till att idag producera elektricitet.

Den grundläggande regeln för att få bedriva någon form av vattenverksamhet idag är att verksamhetsutövaren måste ha rådighet över vattnet. Rådighet kan säkras genom ett handfull olika sätt men huvudregeln är att fastighetsägaren där vattnet finns har rådigheten. Tvister om rådighet är något som nyligen bubblat upp till ytan som ett av de stora frågetecknen inom den svenska miljö- och fastighetsrätten i och med den lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 2019 som avsåg omprövningar av vattenkraftverkens miljötillstånd.

Den nya lagstiftningen innebär att samtliga svenska vattenkraftverk måste genomgå en omprövning av sina tillstånd enligt miljöbalken, bortsett från de som fått tillstånd efter 1 januari 1999 (då Miljöbalken trädde i kraft). Omprövningarna av Sveriges vattenkraft har beslutats för att säkerställa att Sverige uppfyller EU:s krav på moderna miljövillkor. Miljövillkoren ska bidra till att de svenska miljömålen uppnås, samt att kravet i EU:s ramvattendirektiv avseende god ekologisk status för vattendrag uppfylls. Vid beslutet tog man uppenbarligen hänsyn till den miljörättsliga debatten men verkar helt lyckats bortse från att den fastighetsrättsliga situationen påverkas i en omfattande del av fallen. Detta bristande underlag i beslutet har lett till att omprövningarna skapat betydande fastighetsrättsliga konsekvenser, vilket redan har visats i studier och artiklar, för bland annat intet ont anande privata fastighetsägare likväl som bolag, dammägare, Sveriges Domstolar, Lantmäterimyndigheten, m.fl.

Syftet med detta examensarbete är att visa vilka åtgärder som kan ha en påverkan på den stundande utmaningen med nationella omprövningar. Frågeställningarna som styr undersökningen är huruvida det finns några mönster mellan hur man historiskt har löst rådigheten och hur rådighetskravet säkerställs i dagens prövningar. Kan man genom medvetna val under fastighetsbildningsprocessen påverka rådighetsfrågan över vatten på berörda fastigheter och hur man kan förenkla rättsprocessen och riskminimera omprövningarna av svenska kraftverksdammar i framtiden på något sätt? Genom att studera litteratur, utredningar och lagstiftning kombinerat med en fallstudie av relevanta rättsfall, avtalsservitut, officialservitut och gemensamhetsanläggningar och slutligen intervjuer med yrkesverksamma har frågeställningarna kunnat besvaras.

Våra undersökningar tyder på att de ärenden där man hanterat frågan om rådighet som en kärnfråga snarare än en bifråga har stött på färre problem än i det senare fallet. Det får bland annat stöd av de intervjuer som genomförts för rapporten. Hur specifik man varit i sina avtalshandlingar kring vad som utgör servitutsområde samt hur inskränkande rättigheterna är har också konstaterats påverka frågan om rådighet eftersom det ger en tydligare bild kring vad man haft för intentioner med upplåtelsen. Det finns även rättsfall som indikerar att det finns en lucka i förrättningslantmätarnas kompetens kring miljö- och vattenrätt som kan påverka fastighetsbildningsprocessen negativt i vissa fall. Samtidigt tyder inget resultat på att valet av förrättningsåtgärd i sig har en direkt påverkan på hur enkelt en framtida omprövning skulle kunna bli, utan snarare omständigheterna i det enskilda fallet.

Andra åtgärder som kan vara effektiva är att se över rådighetskravet som sådant, antingen genom att införa lättnader eller genom att ta bort kravet i vissa eller alla fall. Oavsett grader av justering, så är olika former av justeringar på just rådighetskravet ett återkommande svar bland intervjupersoner och tidigare utredningar. Ett exempel på en åtgärd som skulle vara förhållandevis enkel att införa är att inte längre behandla rådighetskravet som en processförutsättning. Denna fastighetsrättsliga kvarleva fyller ingen rättfärdig funktion, framför allt inte sett till den mängd problem den bidrar med i ljuset av omprövningarna. Detta skulle ge domstolen möjlighet att pröva ärendena i sak varje gång, vilket skulle lätta den enorma undersökningsbörda som skapas för parterna att i så hög grad som möjligt bevisa sin ställning i rådighetsfrågan.

En övergripande slutsats är att kunskapen kring omprövningarna av tillstånd kopplade till dammfastigheter, rådighetskravet generellt och rättigheter knutna till dessa fastigheter är haltande inom LM. Att så är fallet beror antagligen på att frågan inte aktualiserats förrän ganska nyligen. Det leder till osäkra förrättningslantmätare som inte riktigt kan eller vågar hantera ärenden på det sätt som hade varit behövligt. En konsekvens av detta är att LM tvingas förlita sig på andra myndigheters utredningar och utsagor. Resultatet där blir att det går rundor i rättsprocessen där domstolarna bollar tillbaka ärendet gång på gång. Samtidigt, för fastighetsägarna som drabbas av omprövningar, måste upplevelsen till det närmaste kunna likställas med ett fastighetsrättsligt minfält av kostnader, oönskat ansvar och långdragen arkivforskning för att med lite tur få sin obligatoriska omprövning prövad i sak.

• author: Brattefelt, Dennis and Laumola, Tom
• supervisor: Fredrik Warnquist
• organization: Real Estate Science
• course: VFTM01 20231
• year: 2023
• type: H2 - Master's Degree (Two Years)
• subject: Technology and Engineering
• keywords: Fastighetsbildning, damm, servitut, vattenkraft, rådighet, vattenverksamhet, fastighetsrätt, fastighetsbildningsprocessen, property formation, dam, easement, hydroelectric power, disposition, water enterprise, property law, cadastral procedure
• other publication id: ISRN LUTVDG/TVLM 23/5533SE
• language: Swedish
• id: 9132175
• date added to LUP: 2023-07-10 09:36:47
• date last changed: 2023-07-10 09:36:47