Ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsprocessrätt – En utredning om HFD 2022 ref. 10 strider mot rätten till en rättvis rättegång

Abstract

The study’s ambition is to examine the order of reimbursement of legal costs in the administrative law procedure and how it compels to the right of a fair trial. In particular, the ruling by the Supreme administrative court (HFD 2022 ref. 10) will be exposed and criticized. The paper uses a critical legal dogmatic method.
In the administrative procedure, the principle of set-off applies, which means that each side bear their own legal costs. The prominent role of the court has been motivated as the purpose of this system. According to legal writings the change of the system from a one-party process to a two-party process has caused the system to take a step towards an accusatory procedure, where there is a greater need for counsel.
The current order refers to the rules on damages for a person who wants cov-erage for their legal costs. It requires a lot for the public to be negligent ac-cording to the culpability assessment in Ch. 3 art. 2 of the Tort Liability Act. According to legislative history, it is not enough that the application of the law is incorrect. Only obviously incorrect application of the law can establish lia-bility for damages. When the application of the law does not guarantee an ab-solute right, the assessment of the public’s culpability is, on the other hand, not as generous. Then it’s likely that responsibility will be demanded.
From practice, it appears that it may be against the right to a fair trial not to have one’s legal costs reimbursed by the public as a winning individual party. However, the costs must be justified in terms of the nature and value of the case. Compensation does not have to be awarded in the same process to which the cost relates, but one should not be faced with difficulties in another process to get these justified costs reimbursed.
The Supreme Administrative Court’s decision of rejection is considered con-trary to the right to a fair trial because of the difficulty to get one’s legal costs reimbursed through damages. It is, on the other hand, possible for the general court to compensate such costs by considering a decision of rejection as a limitation of an absolute right, through Ch. 3 art. 2 of the Tort Liability Act.

Abstract (Swedish)

Uppsatsen syftar till att utreda ersättningssystemet av rättegångskostnader i förvaltningsprocessen och hur väl det stämmer överens med rätten till en rätt-vis rättegång. Särskilt kommer avgörandet HFD 2022 ref. 10 att redogöras för och kritiseras. Arbetet tillämpar en kritisk rättsdogmatisk metod.
I förvaltningsprocessen gäller som huvudregel kvittningsprincipen, som inne-bär att parterna bär sina egna rättegångskostnader. Officialprincipens framträ-dande roll i förvaltningsprocessen har motiverat en sådan ordning. Förvalt-ningsprocesslagen har gått från en enpartsprocess till en tvåpartsprocess. En-ligt den juridiska litteraturen är det ett steg bort från officialprincipen mot en process präglad av förhandlingsprincipen, där större behov av ombud finns.
För en enskild som önskar söka ersättning för sina rättegångskostnader mot det allmänna är i nuvarande ordning hänvisad till reglerna om skadestånd. Kraven för att det allmänna ska anses vårdslösa enligt vållandebedömningen i 3 kap. 2 § skadeståndslagen är högt ställda. Av förarbetena att döma räcker det inte att rättstillämpningen är felaktig, utan enbart uppenbart oriktiga rätts-tillämpningar kan grunda skadeståndsansvar. När rättstillämpningen inte ga-ranterar en absolut rättighet är bedömningen av det allmännas vållande däre-mot inte lika generös. Då är det sannolikt att ansvar ska utkrävas.
Av praxis framgår det att det kan strida mot rätten till en rättvis rättegång att inte få sina rättegångskostnader ersatta av det allmänna som vinnande, enskild part. Kostnaderna ska emellertid vara befogade sett till målets beskaffenhet och till målets värde. Ersättning behöver inte dömas ut i samma process som kostnaderna hänför sig till, men det ska inom ramen för en annan process inte vara svårt att få dessa befogade kostnader ersatta.
Högsta förvaltningsdomstolens avvisningsbeslut har ansetts strida mot rätten till en rättvis rättegång, till följd av att det genom skadestånd varit svårt att få sina rättegångskostnader ersatta. Det finns däremot möjlighet för allmän dom-stol att ersätta sådana kostnader genom att betrakta ett avvisningsbeslut som en begränsning av en absolut rättighet, genom 3 kap. 2 § skadeståndslagen.

• author: Welin, Hampus
• supervisor: Marcus Utterström
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20232
• year: 2023
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: EKMR, Ersättningsrätt, Processrätt, Förvaltningsprocessrätt, Rätten till rättvis rättegång, Förvaltningsprocesslagen, Skadeståndslagen, Högsta förvaltningsdomstolen, Rättegångskostnader, HFD 2022 ref. 10, Regeringsformen, Det allmännas ersättningsansvar
• language: Swedish
• id: 9143513
• date added to LUP: 2024-02-02 12:42:27
• date last changed: 2024-02-02 12:42:27