Tala först, döma sen – En undersökning om hur förhållandet mellan jura novit curia och rätten till en rättvis rättegång bör återspeglas i svensk lagstiftning

Abstract (Swedish)

Principen jura novit curia innebär att det ankommer på rätten att utreda och tillämpa gällande rätt. Denna princip kommer till uttryck i 30 kap. 3 § andra meningen rättegångsbalken (RB) som anger att rätten inte är bunden av yrkanden beträffande brottets rättsliga beteckning eller tillämpligt lagrum. Jura novit curia har däremot kommit att ifrågasättas utifrån dess förenlighet med den tilltalades rätt till en rättvis rättegång enligt artikel 6 EKMR och därtill hörande praxis från Europadomstolen. Mot bakgrund av rätten till en rättvis rättegång är syftet med denna uppsats att utreda under vilka förutsättningar rätten kan tillämpa en annan brottsbestämmelse än den som har gjorts gällande i målet. Därutöver ämnar uppsatsen besvara hur den svenska regleringen avseende rättens tillämpning av alternativa brottsbestämmelser bör utformas för att vara konform med rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 EKMR.
Om rätten tillämpar ett annat lagrum än det som har yrkats, kan den tilltalade riskera att inte få tillräcklig möjlighet att försvara sig mot det som ligger denne till last. Europadomstolen har därför fastställt att rätten i vissa fall måste underrätta parterna innan den tillämpar alternativa brottsrubriceringar, vilket grundar sig på rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 EKMR. Europadomstolens domskäl är däremot vaga och öppnar för tolkningsmarginal, vilket ger utrymme för olika tolkningar bland konventionsstaterna. Högsta domstolen kan anses ha använt denna tolkningsmarginal genom att fastställa en absolut underrättelseskyldighet vid tillämpningen av alternativa brottsbestämmelser, vilket skapar ett större skydd för den tilltalades rätt till en rättvis rättegång än vad Europadomstolen kräver. Den absoluta underrättelseskyldigheten riskerar däremot att inte få genomslag i den svenska rätten till följd av att den saknar stöd i lag, vilket resulterar i en inkonsekvent tillämpning i landets domstolar. Den nuvarande ordningen uppfyller således inte de krav som artikel 6 EKMR ställer på en rättvis rättegång, vilket ger upphov till frågan om hur den svenska lagstiftningen bör utformas för att bättre skydda den tilltalades rättigheter.
Uppsatsen förespråkar att den absoluta underrättelseskyldighet som fastställts av Högsta domstolen bör kodifieras i lag. En sådan ordning förtydligar att en tillämpning av alternativa brottsrubriceringar ska föregås av en underrättelse till parterna och en möjlighet för dem att yttra sig därom. Genom att kodifiera Högsta domstolens praxis i RB försäkras en mer konsekvent tillämpning av underrättelseskyldigheten, vilket säkerställer att lika fall behandlas lika. Därigenom tillförsäkras den tilltalades rätt till en rättvis rättegång. Denna kodifiering föreslås ske genom införandet av ett andra stycke i 30 kap. 3 § RB.

Abstract

The principle jura novit curia means that it is for the court to determine and apply the applicable law. The principle is reflected in the second sentence of Chapter 30, section 3 of the Swedish Code of Judicial Procedure, which states that the court is not bound by the heading or the reference to the applicable provision in the indictment. Jura novit curia has, however, been questioned on the basis of its compatibility with the defendant's right to a fair trial under Article 6 of the European Convention on Human Rights (ECHR) and the related case law of the European Court of Human Rights (ECtHR). With regards to the defendant's right to a fair trial, the purpose of this paper is to investigate the conditions under which the court may apply a different criminal provision than the one invoked in the case. In addition, the paper aims to answer how the Swedish regulation regarding the courts’ application of alternative criminal provisions should be designed in order to be in accordance with the right to a fair trial under Article 6 ECHR.
If the court applies a different criminal provision than the one invoked by the parties, the defendant may risk not being given sufficient opportunity to defend himself against the accusation. The ECtHR has therefore established that in certain cases the court must inform the parties before applying alternative criminal provisions, in accordance with the right to a fair trial under Article 6 ECHR. On the other hand, the ECtHR's reasoning is vague due to the margin of appreciation, which allows for flexible interpretations among the Convention states. The Swedish Supreme Court has utilized the margin of appreciation by imposing an absolute obligation to inform the parties before an application of alternative criminal provisions, which provides a greater level of protection for the defendant's right to a fair trial than the ECtHR requires. However, the absolute obligation to inform is not codified by law, which in many cases may lead to an inconsistent application by the Swedish courts. The current system thus fails to meet the requirements of Article 6 ECHR for a fair trial, which raises the question of how the Swedish legislation should be designed to better protect the rights of the accused.
The paper proposes that the absolute obligation to inform, established by the Swedish Supreme Court, should be codified in law. By doing so it will become clearer to the courts that the application of alternative criminal charges must be preceded by a notification to the parties and an opportunity for them to comment on it. Codifying the Supreme Court's case law in the Swedish Code of Judicial Procedure will ensure a consistent application of the obligation to inform and will thereby satisfy the right to a fair trial. A codification of the obligation to inform is proposed through the introduction of a second paragraph in Chapter 30, section 3 of the Swedish Code of Judicial Procedure.

• author: Boekelman, Sam
• supervisor: Linnéa Wegerstad
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Speak first, judge later - An examination of how the relationship between jura novit curia and the right to a fair trial should be reflected in Swedish legislation
• course: JURM02 20241
• year: 2024
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Straffrätt, Straffprocessrätt, EKMR, Rätten till en rättvis rättegång, Jura novit curia
• language: Swedish
• id: 9152159
• date added to LUP: 2024-06-03 09:28:45
• date last changed: 2024-06-03 09:28:45