Risk – skada eller bevis? : En kritisk analys av HD:s dom 2023-12-05 i mål nr T 486-23
(2024) LAGF03 20241Department of Law
Faculty of Law
- Abstract (Swedish)
- Förekomsten av skada är ett nödvändigt rekvisit för skadeståndsskyldighet vid personskada. Huruvida rekvisitet har uppfyllts har länge varit oproblema- tiskt att avgöra. Först i slutet av 2023 behövde HD ta ställning till om personskada förelåg sedan kärande i målet menat att höga nivåer i blodet av evig-hetskemikalierna PFAS utgör personskada. Den väsentliga juridiska aspekten är att kärande inte drabbats av effekter av de höga nivåerna av PFAS – ännu.
Personskadan har i sig flera beståndsdelar som är mer eller mindre enkla att harmonisera med kärandes talan. För att en personskada ska föreligga krävs för det första att en orsak har resulterat i skadan. För det andra, att det finns en konstaterbar kroppslig förändring. För det tredje,... (More) - Förekomsten av skada är ett nödvändigt rekvisit för skadeståndsskyldighet vid personskada. Huruvida rekvisitet har uppfyllts har länge varit oproblema- tiskt att avgöra. Först i slutet av 2023 behövde HD ta ställning till om personskada förelåg sedan kärande i målet menat att höga nivåer i blodet av evig-hetskemikalierna PFAS utgör personskada. Den väsentliga juridiska aspekten är att kärande inte drabbats av effekter av de höga nivåerna av PFAS – ännu.
Personskadan har i sig flera beståndsdelar som är mer eller mindre enkla att harmonisera med kärandes talan. För att en personskada ska föreligga krävs för det första att en orsak har resulterat i skadan. För det andra, att det finns en konstaterbar kroppslig förändring. För det tredje, att det finns en objektivt konstaterbar försämring av eller i kroppen. Förändringen och försämring utgör det defekttillstånd som skadan består av. Slutligen krävs att skadans art är beaktansvärd.
Trots de harmoniseringsproblem personskadebegreppet och kärandes förhöjda PFAS-halter har lyckades HD fastställa förekomsten av personskada. Höga PFAS-halter i blodet resulterar inte i några effekter i nutid, men riskerar att orsaka negativa hälsoeffekter i framtiden. Det saknas utrymme för att be- trakta risk som skada inom skadeståndsrätten, vilket HD fastslår i domen. Icke desto mindre ansåg HD att en försämring av kärandes kropp förelåg i nutid baserat på samband mellan höga PFAS-halter och framtida negativa hälsoeffekter.
Den rättsliga slutsatsen är tydlig; risk för skada är ingen personskada. Den rättsliga argumentationen saknar samma tydlighet. Eftersom den enda försämringen utredningen i målet kan bevisa är sannolikheten för framtida negativa hälsoeffekter är det ovisst hur HD ansåg det styrkt att PFAS-halterna utgör en försämring i nutid. Utifrån en problematisering som tar avstamp i rättsdogmatisk metod verkar HD frångått gällande rätt utan att vilja ändra den. (Less) - Abstract
- Injury is a necessary requirement for establishing liability concerning personal injury. The requirement ́s fulfillment has long been unproblematic to determine. However, the unproblematic view was challenged in the end of 2023 when the Supreme Court needed to consider whether personal injury existed in the case of high levels of the eternity chemicals PFAS being dis- covered in the bloodstream of the plaintiffs. The essential legal aspect is that the plaintiffs have not suffered any effects from PFAS – yet.
Personal injury itself has several components. The harmonization of the com- ponents on the plaintiffs’ claims varies in degree of difficulty. Firstly, for per- sonal injury to exist, it requires a cause resulting in an injury.... (More) - Injury is a necessary requirement for establishing liability concerning personal injury. The requirement ́s fulfillment has long been unproblematic to determine. However, the unproblematic view was challenged in the end of 2023 when the Supreme Court needed to consider whether personal injury existed in the case of high levels of the eternity chemicals PFAS being dis- covered in the bloodstream of the plaintiffs. The essential legal aspect is that the plaintiffs have not suffered any effects from PFAS – yet.
Personal injury itself has several components. The harmonization of the com- ponents on the plaintiffs’ claims varies in degree of difficulty. Firstly, for per- sonal injury to exist, it requires a cause resulting in an injury. Secondly, there is a detectable bodily change. Thirdly, there is an objectively founded deteri- oration of, or in the body. The change and deterioration constitute the defec- tive condition that the injury subsists of. Finally, the nature of the injury needs to be significant.
Despite the harmonization problems with the concept of personal injury and the plaintiffs’ elevated PFAS levels, the Supreme Court established liability for the injuries. High PFAS levels do not result in any present effects, alt- hough they risk causing future negative health effects. Risk as injury is un- conceivable within tort law, which the Supreme Court confirms in the judg- ment. Nevertheless, the Supreme Court considered that a present deterioration of the plaintiffs’ bodies existed based on the linking between high PFAS lev- els and future negative health effects.
The legal conclusion is clear; risk of injury does not constitute personal in- jury. The reasoning lacks the same clarity. Since the only deterioration the case ́s inquiry can support is the likelihood of future negative health effects, it is uncertain how the evidentiary requirements have been met when consti- tuting PFAS levels as a present deterioration. Based on an analysis that orig- inates from the method of dogmatic legal science, the Supreme Court seems to depart from established law without the will to form a precedent. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/9152402
- author
- Toresson, Oliver LU
- supervisor
- organization
- course
- LAGF03 20241
- year
- 2024
- type
- M2 - Bachelor Degree
- subject
- keywords
- skadeståndsrätt, personskada, risk som skada, bevisvärdering, produktansvar, kritisk analys
- language
- Swedish
- id
- 9152402
- date added to LUP
- 2024-06-26 12:26:43
- date last changed
- 2024-06-26 12:26:43
@misc{9152402,
abstract = {{Injury is a necessary requirement for establishing liability concerning personal injury. The requirement ́s fulfillment has long been unproblematic to determine. However, the unproblematic view was challenged in the end of 2023 when the Supreme Court needed to consider whether personal injury existed in the case of high levels of the eternity chemicals PFAS being dis- covered in the bloodstream of the plaintiffs. The essential legal aspect is that the plaintiffs have not suffered any effects from PFAS – yet.
Personal injury itself has several components. The harmonization of the com- ponents on the plaintiffs’ claims varies in degree of difficulty. Firstly, for per- sonal injury to exist, it requires a cause resulting in an injury. Secondly, there is a detectable bodily change. Thirdly, there is an objectively founded deteri- oration of, or in the body. The change and deterioration constitute the defec- tive condition that the injury subsists of. Finally, the nature of the injury needs to be significant.
Despite the harmonization problems with the concept of personal injury and the plaintiffs’ elevated PFAS levels, the Supreme Court established liability for the injuries. High PFAS levels do not result in any present effects, alt- hough they risk causing future negative health effects. Risk as injury is un- conceivable within tort law, which the Supreme Court confirms in the judg- ment. Nevertheless, the Supreme Court considered that a present deterioration of the plaintiffs’ bodies existed based on the linking between high PFAS lev- els and future negative health effects.
The legal conclusion is clear; risk of injury does not constitute personal in- jury. The reasoning lacks the same clarity. Since the only deterioration the case ́s inquiry can support is the likelihood of future negative health effects, it is uncertain how the evidentiary requirements have been met when consti- tuting PFAS levels as a present deterioration. Based on an analysis that orig- inates from the method of dogmatic legal science, the Supreme Court seems to depart from established law without the will to form a precedent.}},
author = {{Toresson, Oliver}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Risk – skada eller bevis? : En kritisk analys av HD:s dom 2023-12-05 i mål nr T 486-23}},
year = {{2024}},
}