Avvikande ränta på lån i helägda koncerner - Koncernbidragsrättens vara eller icke vara

Abstract

Debt financing within groups has become a more common phenomenon in recent years. When financing with loans, the starting point is that market interest must be paid. For the lending company, interest income arises, which is taxable. For the borrowing company that pays interest to the lending company, an interest expense arises instead. The interest expense is a deductible cost for the borrowing company. The fact that this form of financing has become more common is largely based on the fact that there is an opportunity for groups to equalize their results with the help of the interest rate on the debt.

An interest rate that is below the market value of an intra-group loan constitutes a hidden income transfer. This essay focuses mainly on hidden income transfers in a national regard, within domestic groups. Then the withdrawal taxation rules in chapter 22 are applied. IL, whose starting point is that all form of transfers must amount to the market value. In the case of cross-border transfers, the correction rule in chapter 14 19 § IL, is primarily applied to revise the transfer for tax purposes.

The essay's legal problem is to investigate whether it is sufficient that there is a group contribution right for an interest rate below the market value to be in accordance with the EBITDA-rule. The starting point is that market interest must be paid on an intra-group loan. When market interest is not paid on an intra-group loan, the withdrawal taxation rules result in the transfer being taxed nonetheless as if market interest is paid on the loan.

Established is, an interest rate that is below the market value of an intra-group loan, a tax procedure that constitutes impermissible tax planning. To satisfy one's company with less tax expenses and to avoid tax consequences through such an interest procedure, is contrary to the fiscal purpose of taxation. The procedure results in a reduction of the tax burden for the taxpayer. In that sense, the procedure constitutes impermissible tax planning. The withdrawal taxation rules assail this problem and prevent the taxpayer from improperly appropriating tax advantages with such an interest procedure.

There is an exception which means that deviating and non-appearing interest on intra-group debts can be accepted without causing withdrawal taxation. This exception is permitted as it does not constitute a circumvention of relevant regulations such as the group contribution rules. An interest rate below the market rate constitutes a hidden group contribution. When companies within a group make use of a hidden group contribution in the form of a deviating interest rate on intra-group loans, and group contribution rights exist, this becomes an acceptable exception. When group contribution rights exist, the companies can achieve the same results as the deviating interest rate entails on loans with open group contributions. Intra-group loans with an interest rate that is lower than the market interest rate are, thus permitted under the condition that there is a group contribution right.

The interaction between the withdrawal taxation rules and group contribution rights affects whether an interest rate below the market value contravenes the law or not. This is in relation to the group contribution rules. This legal development has emerged through HFD's jurisprudence and constitutes current law.

In recent years, additional regulations have occurred that become applicable when it comes to deviating interest on intra-group loans. Examples of such regulations are the interest deduction limitation rules. With new regulations, new questions arise regarding the legality of certain tax procedures. The general interest deduction limitation rule, specifically the EBITDA-rule, is particularly relevant when it comes to deviating interest on intra-group loans. The rule allows deductions for interest expenses but to a limited value and is the final step for companies to obtain deductions. The rule intends to inhibit the tax advantage of using borrowed capital as a financing method.

A significant tax law aspect of this is whether the group contribution right is a sufficient condition for withdrawal taxation to be avoided when applying the EBITDA-rule, or whether it constitutes a circumvention of the rule's purpose. The essay examines what the current law states about the interaction between the group contribution right and the withdrawal taxation rules in relation to the EBITDA-rule in matter of deviating interest, and whether the purpose of the rule is achieved or circumvented when group contribution right exists.

Thus, there is a need to investigate whether an interest rate that is below the market value contravenes the law or not, also in relation to the EBITDA rule.

Abstract (Swedish)

Skuldfinansiering inom koncerner har under senare år blivit ett mer förekommande fenomen. Vid finansiering med lån är utgångspunkten att det ska utgå marknadsmässig ränta. För det långivande bolaget uppstår en ränteintäkt, vilken är skattepliktig. För det låntagande bolaget som betalar ränta till det långivande bolaget uppstår istället en ränteutgift. Ränteutgiften är en avdragsgill kostnad för det låntagande bolaget. Att denna finansieringsform har blivit mer förekommande grundar sig till stor del på att det uppstår en möjlighet för bolag inom koncerner att minimera sin skatt med hjälp av räntesatsen på lånet.

En räntesats som understiger marknadsvärdet på ett koncerninternt lån utgör en dold inkomstöverföring. Denna uppsats fokuserar huvudsakligen på dolda inkomstöverföringar i nationellt avseende, inom inhemska koncerner. Då tillämpas uttagsbeskattningsreglerna i 22 kap. IL, vars utgångspunkt är att all form av överföring ska uppgå till marknadsvärdet. Vid gränsöverskridande överföringar tillämpas framförallt korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL för att skattemässigt revidera överföringen.

Uppsatsens juridiska problem är att utreda om det är tillräckligt att det föreligger koncernbidragsrätt för att en ränta under marknadsvärdet ska vara i enlighet med EBITDA-regeln. Utgångspunkten är att det ska utgå marknadsmässig ränta på ett koncerninternt lån. När marknadsmässig ränta inte utgår på ett koncerninternt lån medför uttagsbeskattningsreglerna att överföringen trots allt beskattas, som om marknadsmässig ränta utgår på lånet.

Vedertaget är en räntesats, som understiger marknadsvärdet på ett koncerninternt lån, ett skatteförfarande som utgör otillåten skatteplanering. Att tillgodose sitt bolag med mindre skatteutgifter och kringgå skattekonsekvenser genom ett sådant ränteförfarande, strider mot beskattningens fiskala syfte. Förfarandet medför en minskning av den skattemässiga bördan för den skattskyldiga. I den bemärkelsen utgör förfarandet otillåten skatteplanering. Uttagsbeskattningsreglerna angriper denna problematik och förhindrar att den skattskyldige otillbörligt tillägnar sig skattemässiga fördelar med ett sådant ränteförfarande.

Det finns ett undantag som innebär att avvikande samt utebliven ränta på kon-cerninterna lån kan godtas utan att föranleda uttagsbeskattning. Detta undantag är tillåtet då det inte utgör ett kringgående av relevanta regelverk som bland annat koncernbidragsreglerna. En räntesats under marknadsmässig ränta utgör ett dolt koncernbidrag. När bolag inom en koncern använder sig av ett dolt koncernbidrag i form av en avvikande ränta på koncerninterna lån, och koncernbidragsrätt föreligger, blir det ett godtagbart undantag. När koncernbidragsrätt föreligger kan bolagen uppnå samma resultat som den avvikande räntan medför på lån med öppna koncernbidrag. Koncerninterna lån med ränta som understiger marknadsmässig ränta tillåts således under den förutsättning att det föreligger koncernbidragsrätt.

Samverkan mellan uttagsbeskattningsreglerna och koncernbidragsrätten påverkar huruvida en räntesats som under-stiger marknadsvärdet är lagstridig eller inte. Detta i förhållande till koncernbidragsreglerna. Denna rättsutveckling har växt fram genom HFD:s rättspraxis och utgör gällande rätt.

Under senare år har ytterligare regelverk tillkommit som blir tillämpliga när det är fråga om avvikande ränta på koncerninternt lån. Exempel på ett sådant regelverk är ränteavdragsbegränsningsreglerna. Med nya regelverk uppstår nya frågor kring lagenligheten med vissa skatterättsliga förfaranden. Den generella ränteavdragsbegränsingsregeln, specifikt EBITDA-regeln, är särskilt relevant när det gäller avvikande ränta på koncerninterna lån. Regeln medger avdrag för ränteutgifter men till ett begränsat värde och är ett sista steg för bolag att erhålla avdrag. Regeln avser att hämma den skatterättsliga fördelen med att använda lånat kapital som finansieringsmetod.

En betydande skatterättslig aspekt av detta är om koncernbidragsrätten är en tillräcklig förutsättning för att uttagsbeskattning ska kunna undvikas vid tillämpning av EBITDA-regeln, eller om det utgör ett kringgående av regelns syfte. Uppsatsen undersöker vad gällande rätt konstaterar om samverkan mellan koncernbidragsrätten och uttagsbeskattningsreglerna i förhållande till EBITDA-regeln vid avvikande ränta, och om syftet med regeln uppnås eller kringgås när koncernbidragsrätt föreligger.

Det finns således ett behov av att utreda om en räntesats som understiger marknadsvärdet är lagstridig eller inte, även i förhållande till EBITDA-regeln.

• author: Hurtig Allik, Tea
• supervisor: Mats Tjernberg
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Deviating interest on loans in wholly-owned groups - The being or non-being of the group contribution right
• course: JURM02 20241
• year: 2024
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: skatterätt, tax law, koncernbidragsrätt, group contribution right, ränta, interest, marknadsmässig ränta, ränta som understiger marknadsmässig ränta, interest below market value, koncerninterna lån, intra-group loans, lån, loans
• language: Swedish
• id: 9152691
• date added to LUP: 2024-06-10 09:00:18
• date last changed: 2024-06-10 09:00:18