Recirkulering av rensmassor från underhåll av våtmarker och miljödammar: Miljöbelastning eller nytta?

Abstract

Regulations regarding management of dredged sediment from the maintenance of artificial ponds and other wetlands are ambiguous. Currently in Sweden, compliance with guidelines concerning pollutants is often prioritized over the climate impact associated with the transportation during disposal of these sediments. Therefore, this study aimed to evaluate the applicability of current guidelines to dredged sediment from wetland maintenance. Additionally, the study examines the benefits of retaining the sediments on nearby agricultural land, using literature review and performing calculations of the climate impact that transporting the sediments to a waste facility generates. The results show that none of the current guidelines are applicable for the recirculation of dredged sediment from wetland maintenance to nearby agricultural land. The study also concludes that it may be more appropriate to allow the sediment to remain on nearby land despite slight deviations from guideline thresholds. This conclusion is reinforced by the calculations of the greenhouse gas emissions associated with the transportation of these sediments for disposal. The nutrients in these sediments could be more beneficial if returned to arable land, where they can serve as effective fertilizers rather than being transported away and disposed of, which causes greenhouse gas emissions. The results also underscore the need for further data and research in this area, as well as the necessity for new guidelines and standards specifically tailored for the return of dredged sediment to agricultural land. Thus, the study provides valuable insights and recommendations for future policymakers, researchers, and practitioners in the field of sustainable dredged sediment management.

Popular Abstract (Swedish)

Övergödning är ett utbrett problem i alla Sveriges sötvattendrag, men störst är problematiken i södra Sverige. En kostnadseffektiv åtgärd för att få kontroll på övergödningen är att anlägga miljödammar och våtmarker i anslutning till åkermark. Dessa fångar upp och binder fosfor och kväve från gödselläckage innan det når ut i andra större vattendrag. För att dessa våtmarker ska göra nytta i längden krävs att de underhålls och rensas, eftersom de både kan mättas på näringsämnen och växa igen. Vid en sådan rensning uppkommer en mängd så kallade rensmassor som måste hanteras på något sätt.
Lagstiftningen som tillämpas vid hanteringen av dessa rensmassor är tvetydig. För att massorna ska få ligga kvar på närliggande mark prioriteras det i dagsläget ofta att föroreningshalterna i massorna ska hållas under vissa riktvärden, och om riktvärdena överskrivs kan ofta hävdas att massorna ska transporteras bort och eventuellt deponeras. Denna prioritering leder till att klimatpåverkan undviks med att låta massorna ligga kvar på plats och därmed hålla nere växthusgasutsläppen som uppstår vid borttransporten hamnar i skymundan.
Det finns inga riktlinjer specifikt avsedda för rensmassor från miljödammar och våtmarker, utan de vägledningar som tillämpas idag är egentligen avsedda för andra typer av massor eller ändamål. Studien syftar därför till att undersöka hur lämpligt det är att luta sig mot de riktvärden och vägledningar som idag tillämpas för rensmassor från underhåll av våtmarker. Vidare undersöker även studien fördelarna med att behålla rensmassorna på närliggande jordbruksmark, jämfört med utsläppen som uppstår vid borttransport av rensmassorna.
Studien kommer fram till att inga av de riktvärden som tillämpas idag kan anses helt lämpliga när det kommer till uppläggning av rensmassor längs med våtmarken och annan recirkulering av rensmassor från våtmarker till närliggande jordbruksmark för återföring av näringsämnen. Slutsatsen dras att det kan anses mer lämpligt att låta massorna ligga kvar på närliggande mark trots mindre avvikelser från riktvärdena. Denna slutsats stärks av beräkningar som visar på växthusgasutsläppen associerade med transporten av dessa massor vid deponering. Näringsämnena kväve och fosfor som återfinns i rensmassorna skulle kunna komma till nytta i form av gödsel om de återfördes till åkermark, i stället för att deponeras och orsaka växthusgasutsläpp. Ytterligare en slutsats är även behovet av ytterligare data, underlag och forskning inom detta område, samt nya vägledningar och riktvärden som är specifikt anpassade för återföring av rensmassor till jordbruksmark och hantering av rensmassor i stort.
Sammanfattningsvis kan denna studie ses som en viktig del av det övergripande arbetet med att främja hållbar resurshantering och miljöskydd, samtidigt som den erbjuder insikter och rekommendationer som kan vara värdefulla för beslutsfattare, forskare och praktiker inom området för rensmassor från våtmarker.

• author: Wennberg, Emma
• supervisor: Maria Hansson; Andrea Hjärne
• organization: Centre for Environmental and Climate Science (CEC)
• alternative title: Recirculation of dredged sediment from maintenance of artificial wetlands and ponds: Environmental burden or benefit?
• course: MVEK12 20241
• year: 2024
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Earth and Environmental Sciences
• keywords: Artificial wetlands, Dredge sediment, Wetland maintenance, Climate change, Guidelines, Pollution, Nutrients
• language: Swedish
• id: 9164977
• date added to LUP: 2024-06-18 14:56:51
• date last changed: 2024-06-18 14:56:51