Egendom utan skydd? - En studie av det självständiga förverkandets förenlighet med egendomsskyddet

Abstract (Swedish)

Den 8 november 2024 infördes självständigt förverkande i 36 kap. 5 § brottsbalken (1962:700) (BrB) som en del av en större reform av förverkandelagstiftningen. Förverkandeformen har huvudsakligen motiverats med att det behövs effektiva verktyg för att bekämpa den organiserade brottsligheten och neutralisera brottsvinster. Samtidigt rör det sig om ett tvångsingrepp med potentiellt långtgående konsekvenser för den enskilde. Redan under lagstiftningsarbetet aktualiserades således frågor om det självständiga förverkandets förhållande till skyddet för mänskliga rättigheter och rättssäkerhet.

Självständigt förverkande innebär enligt 36 kap. 5 § BrB att egendom ska förverkas om det är klart mera sannolikt att egendom härrör från brottslig verksamhet än att så inte är fallet. Bestämmelsen uppställer inget krav på att någon samtidigt döms för ett brott. Prövningen är inte heller inriktad på att utreda eller fastställa om något konkret brott har begåtts. Vad som i stället leder till slutsatsen att egendom härrör från brottslig verksamhet är att någon påträffas med tillgångar som inte står i proportion till dennes legitima förvärvskällor eller förmögenhetsförhållanden i övrigt.

Denna uppsats undersöker huruvida självständigt förverkande är förenligt med egendomsskyddet i 2 kap. 15 § regeringsformen (1974:152) (RF) och art. 1 tp. 1 Europakonventionen (EKMR). För att utreda innehållet i gällande rätt och genom analys besvara uppsatsens frågeställning används rättsdogmatisk metod. Uppsatsen utgår således i huvudsak från de vedertagna rättskällorna lag, förarbeten, doktrin samt praxis från svenska domstolar och Europadomstolen. Analysen bygger på att självständigt förverkande diskuteras och kritiseras utifrån reglerna om egendomsskydd och uppsatsens teoretiska ramverk, enligt vilket skyddet för äganderätten som en mänsklig rättighet är ett centralt skyddsintresse. Enligt detta har också staten som en följd av samhällskontraktet i uppgift att skydda medborgarnas egendom. Som en del av frågan huruvida självständigt förverkande är förenligt med egendomsskyddet analyseras förverkandeformen även utifrån Peczeniks teori om rättssäkerhet.

Inledningsvis analyseras självständigt förverkande i förhållande till de materiella rekvisiten i respektive egendomsskyddsregel var för sig. Därvid synliggörs att det inte med full säkerhet går att konstatera huruvida självständigt förverkande alltid är, eller inte är, förenligt med egendomsskyddet i varken RF eller EKMR i det enskilda fallet. 36 kap. 5 § BrB är däremot inte utformad på ett sådant sätt att lagen är direkt oförenlig med 2 kap. 15 § RF. Statens vida handlingsutrymme att avgöra vilka allmänna intressen som är angelägna innebär att det krävs mycket starka motstående skäl i form av betydande skada för den enskilde för att ett enskilt självständigt förverkande ska anses vara oproportionerligt. Självständigt förverkande riskerar dock i större utsträckning att vara oförenligt med egendomsskyddet i EKMR. Förverkandeformen framstår bl.a., mot bakgrund av Europadomstolens praxis, som alltför bred och långtgående i förhållande till sitt ändamål och följaktligen oproportionerlig.

Slutligen analyseras förverkandeformen också frikopplad från egendomsskyddsreglernas materiella innehåll i syfte att utreda förenligheten på ett principiellt plan. Här konstateras att lagstiftningen präglas av en strävan efter effektivitet som gått alltför långt, utan att behovet av det självständiga förverkandet tydligt har visats. Detta innebär att staten har brustit i sitt ansvar att skydda individens egendom och värna den enskilde mot övergrepp från det allmänna. Självständigt förverkande är således oförenligt med egendomsskyddet på ett principiellt plan.

Abstract

On 8 November 2024, non-conviction-based confiscation was introduced into Chapter 36, Section 5 of The Swedish Criminal Code (1962:700) as a part of a broader reform of the confiscation legislation. This measure has primarily been justified with regards to the need for more effective tools to combat organised crime and neutralise criminal proceeds. At the same time, it is a coercive measure with potentially far-reaching consequences for the individual. Already during the legislative process, questions were raised regarding the relationship between the non-conviction-based confiscation and the protection of human rights and matters of legal certainty.

According to Chapter 36, Section 5 of the Criminal Code, property shall be confiscated if it is clearly more probable that the property originates from criminal activity rather than not. The provision does not require that anyone is convicted of a crime. Nor is the legal assessment aimed at investigating or establishing whether any specific offence has ever been committed. Instead, what leads to the conclusion that property originates from criminal activity is that someone has been found in possession of assets that are disproportionate to their legitimate sources of income or overall financial circumstances.

This thesis examines whether non-conviction-based confiscation is compatible with the protection of property under Chapter 2, Section 15 of The Instrument of Government (1974:152) (RF) as well as Article 1 of Protocol 1 to the European Convention on Human Rights (ECHR). To identify the content of applicable law and answer the research question through analysis, the legal dogmatic method is used. The thesis is therefore primarily based on the use of established legal sources such as legislation, preparatory works, legal doctrine and case law from Swedish courts and the European Court of Human Rights. The analysis is built on discussion and criticism of non-conviction-based confiscation in relation to the relevant rules regarding the protection of property and the theoretical framework, in which the protection of property as a human right is a central legal interest. The framwork also rests on the idea that the state, as a consequence of the social contract, has a duty to protect individuals’ property. As part of the assessment of whether non-conviction-based confiscation is compatible with the protection of property, the measure is also analysed using Peczenik’s theory of legal certainty.

Initially, non-conviction-based confiscation is separately analysed in relation to the substantive requirements of the respective property protection provisions. It is shown that it cannot be stated with full certainty whether the measure always, or never, is compatible with either of RF or ECHR in individual cases. Chapter 36, Section 5 of the Penal Code is however not constructed in such a way that makes it directly incompatible with Chapter 2, Section 15 of RF. The state enjoys a wide discretion in determining which public interests that are important, which means that considerable opposing interests, in the form of significant harm to the individual, are required for a confiscation to be deemed disproportionate in a specific case. However, non-conviction-based confiscation may to a greater extent be incompatible with the protection of property under the ECHR. Particularly in light of the European Court’s case law, the measure appears i.a. to be overly broad and far-reaching in relation to its aim, and therefore disproportionate.

Finally, the measure is also analysed independently of the substantive elements of the provisions in RF and the ECHR, in order to examine its compatibility with the protection of property on a more principled level. It is concluded that non-conviction-based confiscation reflects a pursuit of efficiency that has gone too far, without sufficient and clear justification for the need for such a measure. As a result, the state has failed in its responsibility to protect individual property and to shield individuals from abuse of power. Non-conviction-based confiscation is therefore not compatible with the fundamental principles of property protection.

• author: Sjöbergh, Markus
• supervisor: Karol Nowak
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Property without protection? - A study of the compatibility of non-conviction-based confiscation with the right to property
• course: JURM02 20251
• year: 2025
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, folkrätt, mänskliga rättigheter, självständigt förverkande, egendomsskydd
• language: Swedish
• id: 9189310
• date added to LUP: 2025-06-10 09:34:17
• date last changed: 2025-06-10 09:34:17