EMG-amplituders förhållande till musklers momentarmar som sträcker sig över glenohumeralleden – En systematisk litteraturstudie
(2025)Human Movement: health and rehabilitation
- Abstract (Swedish)
- Bakgrund: Pectoralis Major (PM), Latissimus Dorsi (LD) och Deltoideus (DE) är viktiga muskler för överkroppens funktion. Sambandet mellan momentarmslängd och EMG-amplituder är däremot fortfarande oklart. Förståelse av denna interaktion kan vara viktig för att optimera styrketräning, rehabilitering och biomekaniska modeller. Denna systematiska litteraturöversikt granskar befintlig forskning för att fastställa vid vilka ledvinklar i rörelseomfånget dessa muskler uppvisar maximal momentarmslängd och EMG-aktivitet.
Syfte: Denna systematiska litteraturöversikt syftade till att sammanställa befintliga studieresultat för momentarmar och EMG-aktivitet för PM vid horisontell flexion, LD vid sagittal extension och frontal adduktion och DE vid... (More) - Bakgrund: Pectoralis Major (PM), Latissimus Dorsi (LD) och Deltoideus (DE) är viktiga muskler för överkroppens funktion. Sambandet mellan momentarmslängd och EMG-amplituder är däremot fortfarande oklart. Förståelse av denna interaktion kan vara viktig för att optimera styrketräning, rehabilitering och biomekaniska modeller. Denna systematiska litteraturöversikt granskar befintlig forskning för att fastställa vid vilka ledvinklar i rörelseomfånget dessa muskler uppvisar maximal momentarmslängd och EMG-aktivitet.
Syfte: Denna systematiska litteraturöversikt syftade till att sammanställa befintliga studieresultat för momentarmar och EMG-aktivitet för PM vid horisontell flexion, LD vid sagittal extension och frontal adduktion och DE vid frontal abduktion. Målet var att fastställa vid vilka ledvinklar EMG-amplituderna är som högst och momentarmarna når sina maximala längder för dessa muskler.
Metod: Sju systematiska sökningar genomfördes i databaserna PubMed, EMBASE och CINAHL med fördefinierade söktermer relaterade till momentarmar och EMG. Studier inkluderades om de mätte momentarmar genom “geometrisk metod” eller senexkursionsmetod eller EMG-aktivitet med yt- eller intramuskulär EMG (sEMG eller iEMG) i populationer utan axelrelaterade patologier.
Resultat: Totalt inkluderades 30 studier, varav 27 analyserade EMG-aktivitet och tre momentarmar. För PM observerades högst EMG-amplitud främst vid horisontell flexion/adduktion vid 90° flexion och dess momentarm var som längst vid 40-45° horisontell flexion vid ca. 90° abduktion. För LD uppmättes högst EMG-aktivitet samt momentarmslängd vid lägre graders flexion/abduktion. För DE visade majoriteten av EMG-studierna högst aktivering av pars acromialis vid cirka 90° abduktion, medan pars clavicularis i vissa studier uppvisade högst EMG-amplitud vid ca. 90-120° abduktion. Momentarmstudier visade att deltoideus hade sin längsta momentarm vid cirka 90° abduktion.
Slutsats: Resultaten visar ett potentiellt gemensamt mönster mellan musklers momentarmar och deras aktiveringsmönster för PM, LD och DE, vilket har betydelse för både styrketräning och rehabilitering. Dock begränsas generaliserbarheten av metodologiska variationer mellan studier samt den begränsade tillgången på forskning om hävarmar och EMG-aktivitet. Framtida studier bör vidare undersöka dynamisk muskelaktivering för PM samt förbättra metoder för att mäta momentarmar för att stärka den biomekaniska förståelsen. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
https://lup.lub.lu.se/student-papers/record/9223688
- author
- Engberg, Daniel and Palmér, Elias
- supervisor
- organization
- year
- 2025
- type
- M2 - Bachelor Degree
- subject
- keywords
- skuldra, GH-led, biomekaniska fenomen, vridmoment, elektromyografi, Pectoralis Major, Latissimus Dorsi, Deltoideus
- language
- Swedish
- id
- 9223688
- date added to LUP
- 2026-03-06 16:39:54
- date last changed
- 2026-03-06 16:39:54
@misc{9223688,
abstract = {{Bakgrund: Pectoralis Major (PM), Latissimus Dorsi (LD) och Deltoideus (DE) är viktiga muskler för överkroppens funktion. Sambandet mellan momentarmslängd och EMG-amplituder är däremot fortfarande oklart. Förståelse av denna interaktion kan vara viktig för att optimera styrketräning, rehabilitering och biomekaniska modeller. Denna systematiska litteraturöversikt granskar befintlig forskning för att fastställa vid vilka ledvinklar i rörelseomfånget dessa muskler uppvisar maximal momentarmslängd och EMG-aktivitet.
Syfte: Denna systematiska litteraturöversikt syftade till att sammanställa befintliga studieresultat för momentarmar och EMG-aktivitet för PM vid horisontell flexion, LD vid sagittal extension och frontal adduktion och DE vid frontal abduktion. Målet var att fastställa vid vilka ledvinklar EMG-amplituderna är som högst och momentarmarna når sina maximala längder för dessa muskler.
Metod: Sju systematiska sökningar genomfördes i databaserna PubMed, EMBASE och CINAHL med fördefinierade söktermer relaterade till momentarmar och EMG. Studier inkluderades om de mätte momentarmar genom “geometrisk metod” eller senexkursionsmetod eller EMG-aktivitet med yt- eller intramuskulär EMG (sEMG eller iEMG) i populationer utan axelrelaterade patologier.
Resultat: Totalt inkluderades 30 studier, varav 27 analyserade EMG-aktivitet och tre momentarmar. För PM observerades högst EMG-amplitud främst vid horisontell flexion/adduktion vid 90° flexion och dess momentarm var som längst vid 40-45° horisontell flexion vid ca. 90° abduktion. För LD uppmättes högst EMG-aktivitet samt momentarmslängd vid lägre graders flexion/abduktion. För DE visade majoriteten av EMG-studierna högst aktivering av pars acromialis vid cirka 90° abduktion, medan pars clavicularis i vissa studier uppvisade högst EMG-amplitud vid ca. 90-120° abduktion. Momentarmstudier visade att deltoideus hade sin längsta momentarm vid cirka 90° abduktion.
Slutsats: Resultaten visar ett potentiellt gemensamt mönster mellan musklers momentarmar och deras aktiveringsmönster för PM, LD och DE, vilket har betydelse för både styrketräning och rehabilitering. Dock begränsas generaliserbarheten av metodologiska variationer mellan studier samt den begränsade tillgången på forskning om hävarmar och EMG-aktivitet. Framtida studier bör vidare undersöka dynamisk muskelaktivering för PM samt förbättra metoder för att mäta momentarmar för att stärka den biomekaniska förståelsen.}},
author = {{Engberg, Daniel and Palmér, Elias}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{EMG-amplituders förhållande till musklers momentarmar som sträcker sig över glenohumeralleden – En systematisk litteraturstudie}},
year = {{2025}},
}