Large and old oaks (Quercus robur) in fragmented landscapes: Continuity and connectivity in and between four nature reserves in southern Sweden

Abstract

Large and old trees provide important habitat structures and support a high diversity of species. Habitat continuity and landscape connectivity is crucial for species associated with oaks. Fragmentation, agriculture intensification and changed forest management has caused a reduction of old and large oaks, which threatens the long-term persistence of oak associated species by reducing habitat continuity and connectivity. This study examines oak population structures and landscape connectivity in and between four nature reserves in southern Sweden. This was done to assess their capacity to maintain long term habitat availability, using the scarab beetle Osmoderma eremita as an umbrella species representing organisms dependent on habitat structures associated with mature oaks. Oak populations were surveyed using diameter at breast height (DBH) size classes (10-39 cm, 40-69 cm and ≥ 70 cm). Tree densities were compared with established reference values. Connectivity between the reserves was evaluated by surveying oak occurrence within the surrounding matrix. None of the studied reserves met the reference values across all size classes. Several reserves showed an imbalance between large and smaller trees, indicating potential temporal gaps in habitat continuity. In some reserves, larger trees were present but younger trees scarce, while in others younger trees were more common but large trees were largely absent, suggesting different types of recruitment gaps among the sites. The surrounding matrix contained low and clustered densities of oaks, suggesting limited connectivity for species with low dispersal ability such as Osmoderma eremita. The results suggest that the reserves largely function as independent habitat patches. Conservation efforts should prioritise protection of existing mature oaks, promote recruitment of future habitat trees and improve the connectivity in the surrounding landscape.

Popular Abstract (Swedish)

Stora och gamla ekar – framtiden för eklandskapets arter

Stora och gamla ekar spelar en viktig roll för den biologiska mångfalden. När en ek åldras utvecklar den olika stamstrukturer, till exempel grov bark, döda grenar, blottad ved och håligheter fyllda med mulm, det vill säga en ansamling av nedbrutet organiskt material. Dessa strukturer skapar livsmiljöer för en stor mängd arter, bland annat insekter, svampar, lavar, mossor, fåglar och däggdjur. Flera av de arter som lever i stora och gamla ekar är specialiserade och beroende av just dessa miljöer. Ett sådant exempel är läderbaggen (Osmoderma eremita), en skalbagge som utvecklas i mulmen i ihåliga ekar. Arten har en mycket begränsad spridningsförmåga och flyger oftast bara några hundra meter som vuxen individ. På grund av sina höga krav används läderbaggen ofta som en paraplyart inom naturvården. Genom att skydda miljöer som lever upp till läderbaggens behov, kan man samtidigt gynna många andra arter i eklandskapet.

Eftersom det kan ta flera hundra år för en ek att utveckla dessa strukturer är det viktigt att det finns ekar i flera olika åldrar i ett område som kan ersätta de gamla träden efter hand. För att bevara ekmiljöerna och arterna som är knutna till dem behöver man därför säkerställa att det finns tillräckligt många yngre ekar som kan bli framtidens habitatträd. Det är också viktigt att det finns ekar i landskapet mellan olika ekmiljöer. De kan fungera som spridningsvägar för arter med begränsad spridningsförmåga, som läderbaggen.

I detta arbete undersöktes ekpopulationen i fyra naturreservat i Helsingborgs kommun. Omkretsen på ekar i utvalda provytor mättes och delades in i tre storlekskategorier: små, medelstora och stora ekar. Antalet träd per hektar i varje kategori jämfördes med referensvärden från tidigare forskning för att bedöma om reservaten innehåller tillräckligt många träd i varje kategori för att populationen ska vara hållbar på sikt. Även ekarna mellan reservaten inventerades.

Resultaten visade att inget av naturreservaten nådde upp till referensvärdena för alla storleksklasser. I flera fall saknades tillräckligt många träd i flera kategorier, vilket kan leda till tidsperioder då det finns för få ekar med viktiga livsmiljöer. Det kan öka risken att arter som är beroende av ekarna minskar eller i värsta fall dör ut. Dessutom fanns det relativt få ekar i landskapet mellan reservaten, vilket kan göra det svårt för arter med begränsad spridningsförmåga att sprida sig mellan områdena.

För att stärka eklandskapet och dess arter behövs därför flera åtgärder. Det är viktigt att skydda de stora och gamla ekar som redan finns, men också att säkerställa att yngre ekar får förutsättningar att utvecklas till framtida habitatträd. I vissa fall kan naturvårdsåtgärder som veteranisering användas, där man skapar håligheter och död ved i yngre träd för att efterlikna strukturer hos gamla ekar. Att bevara eller plantera ekar i landskapet mellan reservaten kan också förbättra spridningsmöjligheterna för många arter.

Gamla ekar är resultatet av flera hundra års tillväxt och de beslut vi fattar idag avgör hur framtiden kommer att se ut för dessa unika livsmiljöer.

Masterexamensprojekt i Biologi 30 hp 2026
Biologiska institutionen, Lunds universitet


Handledare: Pål Axel Olsson
Biologiska institutionen, Lunds universitet

Bihandledare: Sebastian Ivarsson
Länsstyrelsen Skåne

• author: Larsson, Elin
• supervisor: Pål Axel Olsson; Sebastian Ivarsson
• organization: Degree Projects in Biology
• course: BIOM02 20252
• year: 2026
• type: H2 - Master's Degree (Two Years)
• subject: Biology and Life Sciences
• language: English
• id: 9226033
• date added to LUP: 2026-05-08 11:34:49
• date last changed: 2026-05-08 11:34:49