Advanced

Arkitekturens kroppslighet. Staden som terräng

Nilsson, Emma LU (2010)
Abstract (Swedish)
Popular Abstract in Swedish

Arkitekter har kritiserats för att ha en vag föreställning om begreppet kropp och hur det förhåller sig till den arkitektur de gestaltar. Om kropp alls medvetandegörs är det på ett allmänt och självidentifierande plan, alternativt genom de standardiserad mått som olika byggnormer föreskriver. Arkitekturens kroppsliga relationer och kroppens sensoriska meningsskapande är således främst en fråga om arkitekters individuella erfarenheter och en personlig lyhördhet för dessa. Arkitekters förhållande till och begreppsliggörande av kroppen är därmed utelämnad till en standardiserad norm eller en individualiserad och högst specifik kroppslig erfarenhet som - sett över hela fältet - osynliggör alla de som... (More)
Popular Abstract in Swedish

Arkitekter har kritiserats för att ha en vag föreställning om begreppet kropp och hur det förhåller sig till den arkitektur de gestaltar. Om kropp alls medvetandegörs är det på ett allmänt och självidentifierande plan, alternativt genom de standardiserad mått som olika byggnormer föreskriver. Arkitekturens kroppsliga relationer och kroppens sensoriska meningsskapande är således främst en fråga om arkitekters individuella erfarenheter och en personlig lyhördhet för dessa. Arkitekters förhållande till och begreppsliggörande av kroppen är därmed utelämnad till en standardiserad norm eller en individualiserad och högst specifik kroppslig erfarenhet som - sett över hela fältet - osynliggör alla de som inte överensstämmer med den genomsnittlige arkitekten.

Men att en arkitekt har ett förenklat förhållande till kroppen är inte det samma som att hennes arkitektur har det. Arkitekturens rumsliga och materiella egenskaper sätter gränser och skapar förutsättningar för hur vi tar miljön i besittning. Vårt bruk är format av våra kroppsliga konfigurationer och arkitekturen föder och stödjer olika kroppsliga repertoarer, vare sig de är avsiktliga eller inte. Därför är det viktigt att studera arkitekturens utformning i relation till detta, men samtidigt undvika deterministiska och reduktionistiska förklaringsmodeller. Möjligheten att kunna beskriva dessa förhållanden utan att förenkla arkitekturens komplexa betydelser för människor ligger delvis i de teoretiska förklaringsmodeller man som forskare använder sig av, men också i att hitta relevanta ingångar till frågan om hur arkitekturen påverkar våra sätt att ta den i bruk. Det sistnämnda gäller oavsett om man analyserar eller gestaltar arkitektur.

Jag tar fasta på ett fenomen som jag i analogi med dataspelstermen ubiquitous gaming, ubispel, kallar ubiquitous sporting eller ubisporter. Ubispel, som samlar allt från rollspel till stora kommersiella spel, kan i sin idrottsliga motsvarighet översättas med ”allestädes närvarande sporter”. Bland dessa studerar avhandlingen mest ingående parkour, vars utövare kallas traceurer, men jag gör även jämförelser med skating och ett historiskt exempel på buildering, det vill säga fasadklättring.

Med utgångspunkt i ett lekfullt ianspråkstagande av arkitektur konstaterar jag att leken kräver utrymme och tolerans för att kunna etablera sig. Jag beskriver hur leken opererar inom vissa gemensamma överenskommelser som lekens alla deltagare accepterar och upprätthåller, och visar att om man ska kunna säga något om hur leken formas och reproduceras måste man studera dess regelskapande i relation till en materiell eller ideell spelplan. Ubispelen och ubisporterna blir ingångar i en undersökning om vad som händer när staden utgör spelplan. Med hjälp av ubisporterna konstrueras två huvudsakliga begrepp: terräng och dess individbaserade motsvarighet kroppslighet. Kroppslighet och terräng är analytiska begrepp som beskriver och sammanlänkar många olika kroppsliga ianspråkstaganden.

Begreppet kroppslighet gör det möjligt att beskriva kroppar utifrån den aktivitet de är delaktiga i och omfattar därmed även den kroppsteknik och de kroppsnära artefakter som aktiviteten utförs med. Kroppsligheten är individbaserad men ingår ofta i större kroppskulturella gemenskaper. När kroppslighet relateras till olika aktiviteter blir det möjligt att tala om multipla kroppsligheter. Samma person kan rymma en hel rad kroppstekniker och kroppsmaterialiteter och behöver därmed inte låsas fast i en position som måste gälla för evigt. Det ger i sin tur helt andra förutsättningar för att tänka kring frågor som rör exempelvis funktionalitet eller hur man kategoriserar olika brukargrupper.

Begreppet terräng beskriver mötet mellan en viss kroppslighet och en miljö och samlar de egenskaper i en miljö som en viss aktivitet är beroende av. Med hjälp av terrängbegreppet blir det tydligt att en miljös arkitektoniska egenskaper har olika betydelse beroende på om man beskriver dem utifrån en enskild kroppslighet eller en större kroppskulturell gemenskap. Om jag ska beskriva hur arkitekturen påverkar en enskild traceur som är i färd att utöva sin aktivitet, skiljer det sig från om jag vill beskriva arkitekturens betydelser utifrån kroppskulturen parkour. Terrängbegreppet är ett sätt att både särskilja men också sammanlänka sådana skillnader i relationen mellan arkitektur och bruket av arkitektur. Begreppet gör det samtidigt möjligt att beskriva arkitektur i relation till de sammanhang den är verksam och inte som om arkitektoniska egenskaper besatt en mening i sig själva.

Vissa kroppsligheter och kroppskulturer är mer etablerade än andra och kan tydligare säkerställa för produktionen av en terräng. Arkitekturen är ett medel för att åstadkomma detta men - det visar framför allt leken - ingen terräng är garanterad företräde eller ensamrätt. Med hjälp av fasadklättrare, skatare men framförallt traceurer visar det sig också att arkitekturen inte bara skapar förutsättningar för ett bruk, den har även förmågan att producera nya kroppskulturer. (Less)
Abstract
Beginning with the notion that spatial and material qualities of architecture set limits and create conditions for how we

make use of it, the overall aim and ambition of this thesis is to develop this notion and to contribute to a deeper understanding

of the relationships that are produced between the materiality of architecture and a bodily appropriation of

it. To investigate this the thesis establishes two concepts: corporality and terrain. The concept of corporality recognizes

that a body is dependent on the situations it is made active by, that is the body techniques and materialities involved.

The same individual can articulate a wide range of body techniques and body materialities. Some... (More)
Beginning with the notion that spatial and material qualities of architecture set limits and create conditions for how we

make use of it, the overall aim and ambition of this thesis is to develop this notion and to contribute to a deeper understanding

of the relationships that are produced between the materiality of architecture and a bodily appropriation of

it. To investigate this the thesis establishes two concepts: corporality and terrain. The concept of corporality recognizes

that a body is dependent on the situations it is made active by, that is the body techniques and materialities involved.

The same individual can articulate a wide range of body techniques and body materialities. Some experiences can be

carried and activated in new ways as part of a new corporality, but which ones these are and how they are transplanted

depends on the techniques and materialities that come with a certain corporality. This highlights the dependency on

spatial relations in order for different corporalities to be put into motion. The concept of terrain describes the encounter

between a corporality and a surrounding environment. An environment can accommodate several overlapping terrains,

and their extensions do not necessarily coincide with the environment or each other. A terrain assembles actors with

a wide time-spatial distribution, and the relations between corporality and environment are shaped by many different

conditions and with many different prerequisites. Terrains are continuously articulated, but depending on differences in

modes of production, a terrain can also become more or less manifest. The thesis discuss the production of terrains, in

relation to some significant differences as to how this production takes place, and how terrains are made visible in terms

of body cultural affinities. Architects do not create terrains, they establish the prerequisites for them, but architecture is

significant to the temporal and spatial coordination of different terrains, and the ways they are articulated. The thesis

show that such coordination can be achieved by identifying which architectural configurations articulate already known

and familiar terrains. Architects can also use the concept to examine terrains that are being produced by a given environment

and thereby making visible and ensure the yet unknown terrains and body cultures. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
supervisor
opponent
  • Dyrssen, Catharina, Department of Architecture, CTH, Göteborg
organization
publishing date
type
Thesis
publication status
published
subject
keywords
Terrain, material culture, ubiquitous gaming, gameplay, relational architecture, play, traceur, parkour, Night Climbers of Cambridge, ANT, body materiality, body techniques, corporality
pages
256 pages
publisher
Department of Architecture and Built Environment, Lund University
defense location
Large lecture hall at IKDC, Sölvegatan 26, Lund University Faculty of Engineering
defense date
2010-06-04 10:15
ISBN
978-91-7740-100-1
language
Swedish
LU publication?
yes
id
cb0e0192-a829-467f-b379-0d3f46b0615f (old id 1600304)
date added to LUP
2010-05-10 15:00:47
date last changed
2016-09-19 08:45:08
@misc{cb0e0192-a829-467f-b379-0d3f46b0615f,
  abstract     = {Beginning with the notion that spatial and material qualities of architecture set limits and create conditions for how we<br/><br>
make use of it, the overall aim and ambition of this thesis is to develop this notion and to contribute to a deeper understanding<br/><br>
of the relationships that are produced between the materiality of architecture and a bodily appropriation of<br/><br>
it. To investigate this the thesis establishes two concepts: corporality and terrain. The concept of corporality recognizes<br/><br>
that a body is dependent on the situations it is made active by, that is the body techniques and materialities involved.<br/><br>
The same individual can articulate a wide range of body techniques and body materialities. Some experiences can be<br/><br>
carried and activated in new ways as part of a new corporality, but which ones these are and how they are transplanted<br/><br>
depends on the techniques and materialities that come with a certain corporality. This highlights the dependency on<br/><br>
spatial relations in order for different corporalities to be put into motion. The concept of terrain describes the encounter<br/><br>
between a corporality and a surrounding environment. An environment can accommodate several overlapping terrains,<br/><br>
and their extensions do not necessarily coincide with the environment or each other. A terrain assembles actors with<br/><br>
a wide time-spatial distribution, and the relations between corporality and environment are shaped by many different<br/><br>
conditions and with many different prerequisites. Terrains are continuously articulated, but depending on differences in<br/><br>
modes of production, a terrain can also become more or less manifest. The thesis discuss the production of terrains, in<br/><br>
relation to some significant differences as to how this production takes place, and how terrains are made visible in terms<br/><br>
of body cultural affinities. Architects do not create terrains, they establish the prerequisites for them, but architecture is<br/><br>
significant to the temporal and spatial coordination of different terrains, and the ways they are articulated. The thesis<br/><br>
show that such coordination can be achieved by identifying which architectural configurations articulate already known<br/><br>
and familiar terrains. Architects can also use the concept to examine terrains that are being produced by a given environment<br/><br>
and thereby making visible and ensure the yet unknown terrains and body cultures.},
  author       = {Nilsson, Emma},
  isbn         = {978-91-7740-100-1},
  keyword      = {Terrain,material culture,ubiquitous gaming,gameplay,relational architecture,play,traceur,parkour,Night Climbers of Cambridge,ANT,body materiality,body techniques,corporality},
  language     = {swe},
  pages        = {256},
  publisher    = {ARRAY(0xa73aae8)},
  title        = {Arkitekturens kroppslighet. Staden som terräng},
  year         = {2010},
}