Advanced

Överflöd och ofullbordan. Essä om det moderna

Isenberg, Bo LU (2001)
Abstract (Swedish)
Popular Abstract in Swedish

Den moderna epokens början återfinns i det sena sjuttonhundratalet och i Europa. Det är en epok, en kultur som förstår sig som både ny och som annorlunda i förhållande till tidigare epoker och kulturer, sådana som vilat på myter, religion och tradition. Den nya kulturens fundamentala insikt bestod i att ingenting måste vara så som det är, utan allt vore möjligt också på annat sätt. Ingenting gör någonting nödvändigt. Moderniteten kom således att präglas av ovisshet - men också av möjligheter. Var ingenting nödvändigt och självklart, så stod allt till förfogande för bearbetning, praktisk såväl som teoretisk, politisk såväl som ekonomisk och vetenskaplig och konstnärlig. Den moderna kulturen skulle... (More)
Popular Abstract in Swedish

Den moderna epokens början återfinns i det sena sjuttonhundratalet och i Europa. Det är en epok, en kultur som förstår sig som både ny och som annorlunda i förhållande till tidigare epoker och kulturer, sådana som vilat på myter, religion och tradition. Den nya kulturens fundamentala insikt bestod i att ingenting måste vara så som det är, utan allt vore möjligt också på annat sätt. Ingenting gör någonting nödvändigt. Moderniteten kom således att präglas av ovisshet - men också av möjligheter. Var ingenting nödvändigt och självklart, så stod allt till förfogande för bearbetning, praktisk såväl som teoretisk, politisk såväl som ekonomisk och vetenskaplig och konstnärlig. Den moderna kulturen skulle karakteriseras av beständig obeständighet och förändring, av ofullbordan, liksom av ett överflöd av verkligheter och ordningar, sanningar och betydelser. Inget fullkomnas, det nya framträder och varieras - och faller i glömska, allt mer skyndsamt. Moderniteten är glömsk, blickar endast framåt.



Essän diskuterar sociologins mest grundläggande fråga: vad är det moderna? Den bearbetar den moderna kulturen som helhet och den tar sig an den moderna människan. Följaktligen återfinns studien vid det vägskäl där kultursociologi och historisk antropologi möts. Främst består arbetssättet i variationer och kombinationer av sociologiska och andra begrepp. Inte sällan härrör dessa begrepp från den klassiska moderna epoken, således decennierna före och efter 1900. Återkommande författare innefattar Tönnies, Weber, Simmel, Mannheim, Lukács, Freud och den huvudsakligen skönlitteräre författaren Musil. Undersökningen refererar emellertid också till författare verksamma under en senare modernitet: Asplund, Blumenberg, Foucault och Koselleck. Syftet är inte att åstadkomma en teori om det moderna, utan att bringa insikt i en kultur vars främsta kännetecken är oöverskådlighet och förändring.



Essän är uppbyggd kring tre huvudsakliga föreställningar. Figurerna utgör resultatet av begreppsliga variationer och kombinationer. Samtidigt bildar de utgångspunkter för tolkning. Tillsammans kan de sägas utgöra svaret på frågan om den moderna kulturens beskaffenhet.



Den moderna kulturen förstås för det första utifrån föreställningen om ”principen om den otillräckliga grunden”. Det handlar om erfarenheten att ingenting har någon nödvändig och i sig tillräcklig grund. Det som existerar och det som sker, hade också kunnat finnas till och äga rum på både andra sätt och på andra grunder. Varken religionen eller traditionen förmår skänka den moderna människan mening och orientering; de har blivit otillräckliga och inget annat har kunnat ersätta dem.



”Struktivitet” står för en specifik modern idé eller hållning vari naturen, samhället och människan framstår som disponibla, som objekt vilka formas genom processer av destruktion och konstruktion. Om ingenting äger en tillräcklig grund och alltså kan vara också på annat sätt, så är allting ett potentiellt föremål för struktiva bearbetningar; omvänt framträder genom den moderna människans struktiva hållning en värld som saknar tillräckliga grunder. Två viktiga struktiva institutioner har varit kapitalismen och vetenskapen. Särskilt diskuterar jag sociologin som struktiv bearbetning av det moderna.



Undersökningens tredje föreställning benämner jag ”abundans”. Idén består däri, att den moderna kulturen präglas av ett överflöd av sanningar, betydelser, verkligheter, ordningar och möjligheter av olika slag - politiska, moraliska, vetenskapliga och andra. Abundans betecknar deras samexistens i tid och rum, liksom deras komplexa, heterogena och antagonistiska förhållanden till varandra. Moderniteten är abundant eftersom ingen tillräcklig grund reglerar ordningar och verkligheter; omvänt gör den moderna kulturens abundans alla grunder provisoriska och otillräckliga. Föreställningen om det abundanta vänder sig mot den inom sociologin och annorstädes framförda idén om det modernas brist på mening och verklighet. Moderniteten präglas visserligen av brist på entydig mening och verklighet - men också av överflöd av olika meningar och verkligheter.



Essän avslutas med en kort diskussion om postmodernt tänkande. Postmoderna reflexioner utgjorde väsentligen varianter av klassiska moderna diskussioner. De senare kan beskrivas som det ”arkiv” från vilka postmoderna och andra senare moderna diskurser (reflexiv modernitet, en andra modernitet, senmodernitet) utvinner sina begrepp och föreställningar.



Vår tid är ännu modern, liksom vårt tänkande kring kulturen och självet. (Less)
Abstract
The problem which the present study discusses is modernity. The study interprets modernity’s cultural and anthropological dispositions as historical appearances. Consequently, it is situated at the intersection of cultural sociology and historical anthropology. The aim is to generate insight and understanding rather than a coherent theory. The key element consists of combination and variation of concepts. Numerous basic notions that are reworked have their origin in early twentieth century classical modern thought. Recurrent authors include Marx, Tönnies, Weber, Simmel, Mannheim, Lukács, Freud, and Musil. The study also refers to recent interpretations of modernity by Asplund, Blumenberg, Foucault, and Koselleck.



The... (More)
The problem which the present study discusses is modernity. The study interprets modernity’s cultural and anthropological dispositions as historical appearances. Consequently, it is situated at the intersection of cultural sociology and historical anthropology. The aim is to generate insight and understanding rather than a coherent theory. The key element consists of combination and variation of concepts. Numerous basic notions that are reworked have their origin in early twentieth century classical modern thought. Recurrent authors include Marx, Tönnies, Weber, Simmel, Mannheim, Lukács, Freud, and Musil. The study also refers to recent interpretations of modernity by Asplund, Blumenberg, Foucault, and Koselleck.



The essay is centred around three main, corresponding conceptions, which constitute the outcome of combinations and variations. Inversely, they also provide direction and meaning to the notions that are reworked. Together, they make up the answer to the question of modernity. The notion of ”the principle of insufficient reason” signifies the specific modern experience that nothing has a necessary and in itself sufficient reason (foundation, rationale). Everything that exists, could have been different. God is no longer sufficient, nor tradition, nor myth. That which exists in modernity, exists incidentally; and it may be derived from different, even opposite reasons. Structivity denotes the idea or disposition according to which nature, society, and man himself appear as being at disposal, as objects that could (ought to) be moulded through processes of destruction and construction. If nothing has to be the way it is, everything is a potential target for structive efforts. To modernity, order and reality, meaning and truth are brought about structively, whereas in pre-modern society they were given, that is, resting on sufficient reasons. ”Structivity” is modernity’s response to the experience that everything lacks sufficient foundations; similarly, modernity’s structive disposition evokes a world without sufficient reasons. Capitalism, the state, modern art, and science, not the least sociology, all appear as essentially structive. ”Abundance” signifies the specific modern trait of a plenitude of concurrent truths, meanings, realities, orders, and possibilities - political, moral, scientific, religious, etc. Different truths and meanings, orders and realities make their own claims, simultaneously, in the same place. No singular truth or reality is capable of subjugating other truths and realities but temporarily. Modernity is abundant since there is no sufficient reason to constitute and regulate reality and order; abundance, in turn, makes rationales provisional, makes them insufficient. The scarcity of modernity concerns unambiguous meaning and reality - not meaning and reality as such.



The study concludes with a brief discussion of postmodern thinking. In essence, postmodern reflection was a variation of classical modern thought. The latter could be understood as the ”archive” from which postmodern and other late modern discourses (reflexive modernity, second modernity, late modernity) derive their concepts. - Essentially, our epoch is still modern, as is reflection upon self and culture. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
opponent
  • Professor Hellesnes, Jon, University of Tromsø, Norway
organization
alternative title
Abundance and Incompleteness. Essay on Modernity
publishing date
type
Thesis
publication status
published
subject
keywords
abstraction, abundance, classical modernity, contingency, crisis, modernity, oblivion, postmodernity, the principle of insufficient reason, religion, society, sociology, structivity, Sociology, tradition, cultural sociology, historical anthropology, Sociologi, Cultural anthropology, ethnology, Kulturantropologi, etnologi
pages
275 pages
publisher
Coyote Förlag, Magnus Stenbocksgatan 5, SE-22224 LUND, Sweden
defense location
Edens Hörsal
defense date
2001-10-12 13:15
external identifiers
  • Other:ISRN: LUSADG/SASO-01/1139/SE
ISBN
91-972376-4-7
language
Swedish
LU publication?
yes
id
03af0e41-591a-4bfd-b65e-2e883398f69d (old id 19950)
date added to LUP
2007-05-25 12:52:48
date last changed
2016-09-19 08:45:12
@misc{03af0e41-591a-4bfd-b65e-2e883398f69d,
  abstract     = {The problem which the present study discusses is modernity. The study interprets modernity’s cultural and anthropological dispositions as historical appearances. Consequently, it is situated at the intersection of cultural sociology and historical anthropology. The aim is to generate insight and understanding rather than a coherent theory. The key element consists of combination and variation of concepts. Numerous basic notions that are reworked have their origin in early twentieth century classical modern thought. Recurrent authors include Marx, Tönnies, Weber, Simmel, Mannheim, Lukács, Freud, and Musil. The study also refers to recent interpretations of modernity by Asplund, Blumenberg, Foucault, and Koselleck.<br/><br>
<br/><br>
The essay is centred around three main, corresponding conceptions, which constitute the outcome of combinations and variations. Inversely, they also provide direction and meaning to the notions that are reworked. Together, they make up the answer to the question of modernity. The notion of ”the principle of insufficient reason” signifies the specific modern experience that nothing has a necessary and in itself sufficient reason (foundation, rationale). Everything that exists, could have been different. God is no longer sufficient, nor tradition, nor myth. That which exists in modernity, exists incidentally; and it may be derived from different, even opposite reasons. Structivity denotes the idea or disposition according to which nature, society, and man himself appear as being at disposal, as objects that could (ought to) be moulded through processes of destruction and construction. If nothing has to be the way it is, everything is a potential target for structive efforts. To modernity, order and reality, meaning and truth are brought about structively, whereas in pre-modern society they were given, that is, resting on sufficient reasons. ”Structivity” is modernity’s response to the experience that everything lacks sufficient foundations; similarly, modernity’s structive disposition evokes a world without sufficient reasons. Capitalism, the state, modern art, and science, not the least sociology, all appear as essentially structive. ”Abundance” signifies the specific modern trait of a plenitude of concurrent truths, meanings, realities, orders, and possibilities - political, moral, scientific, religious, etc. Different truths and meanings, orders and realities make their own claims, simultaneously, in the same place. No singular truth or reality is capable of subjugating other truths and realities but temporarily. Modernity is abundant since there is no sufficient reason to constitute and regulate reality and order; abundance, in turn, makes rationales provisional, makes them insufficient. The scarcity of modernity concerns unambiguous meaning and reality - not meaning and reality as such.<br/><br>
<br/><br>
The study concludes with a brief discussion of postmodern thinking. In essence, postmodern reflection was a variation of classical modern thought. The latter could be understood as the ”archive” from which postmodern and other late modern discourses (reflexive modernity, second modernity, late modernity) derive their concepts. - Essentially, our epoch is still modern, as is reflection upon self and culture.},
  author       = {Isenberg, Bo},
  isbn         = {91-972376-4-7},
  keyword      = {abstraction,abundance,classical modernity,contingency,crisis,modernity,oblivion,postmodernity,the principle of insufficient reason,religion,society,sociology,structivity,Sociology,tradition,cultural sociology,historical anthropology,Sociologi,Cultural anthropology,ethnology,Kulturantropologi,etnologi},
  language     = {swe},
  pages        = {275},
  publisher    = {ARRAY(0xac072a0)},
  title        = {Överflöd och ofullbordan. Essä om det moderna},
  year         = {2001},
}