Advanced

Aska, Tomhet & Eld. Outsiderproblematiken hos Bruno K. Öijer

Bäckström, Per LU (2003)
Abstract (Swedish)
Popular Abstract in Swedish

Ämnet för avhandlingen är Bruno K. Öijers (f. 1951) författarskap. Med hjälp av outsiderbegreppet undersöker jag Öijers särart som poet, hur han har positionerat sig utanför det etablerade samhället. Min tes är att denna position är av avgörande betydelse för förståelsen av hans poesi, och att den kan bidra till att förklara hans specifika betydelse i det tidiga 70-talets kulturella fält. Avhandlingen är strukturerad i fyra delar. I del I behandlas begreppet ”outsider”, outsiderns val av ett fåtal noggrant utvalda valfrändskaper, samt hur outsiderns teman uttrycks i debuten Sång för anarkismen 1973. I del två och tre fokuseras på en av outsiderskapets dikotomier: revolution och magi. Öijers... (More)
Popular Abstract in Swedish

Ämnet för avhandlingen är Bruno K. Öijers (f. 1951) författarskap. Med hjälp av outsiderbegreppet undersöker jag Öijers särart som poet, hur han har positionerat sig utanför det etablerade samhället. Min tes är att denna position är av avgörande betydelse för förståelsen av hans poesi, och att den kan bidra till att förklara hans specifika betydelse i det tidiga 70-talets kulturella fält. Avhandlingen är strukturerad i fyra delar. I del I behandlas begreppet ”outsider”, outsiderns val av ett fåtal noggrant utvalda valfrändskaper, samt hur outsiderns teman uttrycks i debuten Sång för anarkismen 1973. I del två och tre fokuseras på en av outsiderskapets dikotomier: revolution och magi. Öijers uttalanden och aktioner ingår i en större offentlig polemik där kontrahenter på ett heterogent kulturellt fält kämpade om makten, bl.a. i och runt stenciltidskriften Guru Papers där han var redaktörer. Gruppen kring Guru Papers föredrog en bildrik poesi, dels som reaktion mot det föregående experimentella avantgardet, och dels för att bringa poesin ner i vardagslivet. Deras inspiration bör sökas i det historiska avantgardet 1910–1925. Analysen fortsättes med en kartläggning av Öijers poetik med utgångspunkt i manifest och uttalanden. Man måste erkänna kaos som livets grund för att kunna leva och skapa. Kravet på ärlighet (mot sig själv) går som en röd tråd genom Bruno K. Öijers uttalanden, och är första steget bort från kaos. Poeten gör sig seende, men uppdagar samtidigt de negativa sidorna i tillvaron. Diktarens profetiska uppgift blir att förmedla insikten om livet och döden som förutsättningar för varandra. En drivkraft för Öijer är att försöka återskapa det, med Benjamin, ”rena språkets” ursprungliga kraft med hjälp av riter och språket som besvärjelse. I del fyra diskuteras slutligen hur Öijer, med hjälp av ett antal strategier omsätter sin poetik i praxis, till den betoning av ögonblickets ”här och nu” som krävs för att man ska kunna uppleva konstverkets ”aura”. Den första strategien är hans bruk av ett metaforiskt språk, som undersökes i den viktiga dikten ”Skisser till ett av Dödens tal” 1984. Därefter visar jag hur Öijer söker ett uttryck som bärs av samma direkthet som i orala kulturer, något som han som skriftspråklig poet emellertid aldrig kan uppnå. Poeter i den ”muntliga renässansen” har strävat efter det ända sedan femtiotalet, vilket enligt Ong har givit upphov till en”sekundär muntlighet”. När Öijer läser upp sina dikter gör han det med en särpräglad och karakteristisk kombination av Verfremdung och innerlighet. För att beskriva hans tredje strategi introduceras begreppet ”lyrikperformance”. Han har själv upprepade gånger framhållit rock’n’rollmusiken som den primära grunden för sin performance, och detta diskuteras inledningsvis. Outsiderns kompromisslösa krav på att stå fri föranleder valet av lyrikperformance, och jag visar med Derrida, Genette och Bachtin att det beror på att genren är extremt ”oren”. För att kunna beskriva hans lyrikperformance diskuteras hans framföranden i förhållande till Artauds ”Grymhetens teater”, som kan ses som en parallell konstform. Tack vare genrens orenhet kan Öijer skapa den renhet i uttrycket som han söker. (Less)
Abstract
The topic of this dissertation is the work of the poet Bruno K. Öijer (b. 1951). My thesis is, that a recognition of how he has assumed the outsider position is vital for an understanding of his work, and that it also may contribute to an explanation of his particular importance in the cultural arena of the early 70s. The thesis is structured in four parts. Part one deals with the concept “outsider”, the outsider’s method of relating to a few specially chosen peers, and how the themes of the outsider are expressed in Öijer’s debut Sång för anarkismen 1973. Part two deals with his statements and actions in the 70s, which formed part of a larger public polemic in which opponents on a heterogeneous cultural arena fought for power, acted out,... (More)
The topic of this dissertation is the work of the poet Bruno K. Öijer (b. 1951). My thesis is, that a recognition of how he has assumed the outsider position is vital for an understanding of his work, and that it also may contribute to an explanation of his particular importance in the cultural arena of the early 70s. The thesis is structured in four parts. Part one deals with the concept “outsider”, the outsider’s method of relating to a few specially chosen peers, and how the themes of the outsider are expressed in Öijer’s debut Sång för anarkismen 1973. Part two deals with his statements and actions in the 70s, which formed part of a larger public polemic in which opponents on a heterogeneous cultural arena fought for power, acted out, among other places, in the stencil journal Guru Papers of which he was one of the editors. This group preferred poetry that was rich in imagery, partly as a reaction to the experimental avant-garde of the previous decades, partly in order to bring poetry down to the level of everyday life as the historical avant-garde of 1910–1925 did. Part three is an analysis of Öijer’s poetics, using his manifestos and statements as a point of departure: in order to be able to live a true and creative life, people have to acknowledge chaos as the fundamental condition of existence. The demand for sincerity (toward oneself) can be regarded as the first step away from chaos. The poet becomes a seer, but simultaneously discovers the negative aspects of existence. One of Öijer’s driving forces is to try to recreate what, with Benjamin, can be called the primeval force of “pure language,” which can be done through rites and by using language as incantation. Finally, in part four, I discuss how Öijer, through the use of various strategies for converting his poetics into practice, seeks to place the stress on the “here and now” of the present moment, in order to experience the “aura” of the work of art. The first of these strategies is the use of poetic imagery, which are analyzed in the important poem “Outlines of one of Death’s Speeches” (1984). Secondly, I show how he seeks an expression founded on the same directness that we find in oral cultures. Being a poet of the written language this, however, is something one can never achieve. Poets of the “oral renaissance” have been striving for such a presence ever since the 50s, and it has given rise to a “secondary orality.” I introduce the term “poetry performance” to describe the third strategy. I show how rock’n’roll music is the primary reason for his performances, and how the outsider’s uncompromising demand for freedom makes him choose this extremely “un-pure” genre. In order to describe his poetry performance, I consider it in relation to Artaud’s “Theatre of Cruelty”. Through the impurity of the genre Öijer can create the purity of expression he is seeking. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
opponent
  • Dr. Franzén, Carin, Stockholms universitet
organization
publishing date
type
Thesis
publication status
published
subject
keywords
literature criticism, General and comparative literature, theatre of cruelty, genre, rock’n’roll, performance, orality, metaphor, poetics, manifest, Feber, stencil journals, Guru Papers, outsider, avant-garde, Bruno K. Öijer, poetry, literary theory, Allmän och jämförande litteratur, litteraturkritik, litteraturteori, Scandinavian languages and literature, Nordiska språk (språk och litteratur)
pages
480 pages
publisher
Ellerströms förlag
defense location
Edens hörsal, Paradisgatan 5, Lund
defense date
2003-11-29 10:15
ISBN
91-7247-086-0
language
Swedish
LU publication?
yes
id
bdf50b73-695f-4d9a-9ec3-96896c3f82fb (old id 21204)
date added to LUP
2007-05-28 14:03:42
date last changed
2016-09-19 08:45:07
@misc{bdf50b73-695f-4d9a-9ec3-96896c3f82fb,
  abstract     = {The topic of this dissertation is the work of the poet Bruno K. Öijer (b. 1951). My thesis is, that a recognition of how he has assumed the outsider position is vital for an understanding of his work, and that it also may contribute to an explanation of his particular importance in the cultural arena of the early 70s. The thesis is structured in four parts. Part one deals with the concept “outsider”, the outsider’s method of relating to a few specially chosen peers, and how the themes of the outsider are expressed in Öijer’s debut Sång för anarkismen 1973. Part two deals with his statements and actions in the 70s, which formed part of a larger public polemic in which opponents on a heterogeneous cultural arena fought for power, acted out, among other places, in the stencil journal Guru Papers of which he was one of the editors. This group preferred poetry that was rich in imagery, partly as a reaction to the experimental avant-garde of the previous decades, partly in order to bring poetry down to the level of everyday life as the historical avant-garde of 1910–1925 did. Part three is an analysis of Öijer’s poetics, using his manifestos and statements as a point of departure: in order to be able to live a true and creative life, people have to acknowledge chaos as the fundamental condition of existence. The demand for sincerity (toward oneself) can be regarded as the first step away from chaos. The poet becomes a seer, but simultaneously discovers the negative aspects of existence. One of Öijer’s driving forces is to try to recreate what, with Benjamin, can be called the primeval force of “pure language,” which can be done through rites and by using language as incantation. Finally, in part four, I discuss how Öijer, through the use of various strategies for converting his poetics into practice, seeks to place the stress on the “here and now” of the present moment, in order to experience the “aura” of the work of art. The first of these strategies is the use of poetic imagery, which are analyzed in the important poem “Outlines of one of Death’s Speeches” (1984). Secondly, I show how he seeks an expression founded on the same directness that we find in oral cultures. Being a poet of the written language this, however, is something one can never achieve. Poets of the “oral renaissance” have been striving for such a presence ever since the 50s, and it has given rise to a “secondary orality.” I introduce the term “poetry performance” to describe the third strategy. I show how rock’n’roll music is the primary reason for his performances, and how the outsider’s uncompromising demand for freedom makes him choose this extremely “un-pure” genre. In order to describe his poetry performance, I consider it in relation to Artaud’s “Theatre of Cruelty”. Through the impurity of the genre Öijer can create the purity of expression he is seeking.},
  author       = {Bäckström, Per},
  isbn         = {91-7247-086-0},
  keyword      = {literature criticism,General and comparative literature,theatre of cruelty,genre,rock’n’roll,performance,orality,metaphor,poetics,manifest,Feber,stencil journals,Guru Papers,outsider,avant-garde,Bruno K. Öijer,poetry,literary theory,Allmän och jämförande litteratur,litteraturkritik,litteraturteori,Scandinavian languages and literature,Nordiska språk (språk och litteratur)},
  language     = {swe},
  pages        = {480},
  publisher    = {ARRAY(0x98f3028)},
  title        = {Aska, Tomhet & Eld. Outsiderproblematiken hos Bruno K. Öijer},
  year         = {2003},
}