Biförpliktelserna i KFL med fördjupning i identifikationsreglerna
(1999)Department of Law
- Abstract
- Konsumentförsäkringslagen trädde i kraft 1981 som ett resultat av krav på bättre konsumentskydd i tider av andra samhälleliga förbättringar. Lagen reglerar både försäkringstagarens huvudförpliktelse, att betala premien, och övriga förpliktelser, de s k biförpliktelserna, som bl a består i att lämna riktiga uppgifter då försäkringen tecknas, att uppfylla åliggandena enligt försäkringsvillkoren och att inte framkalla försäkringsfall. Med åligganden enligt försäkringsvillkoren avses t ex skyldigheten att anmäla fareökning, skyldigheten att följa säkerhetsföreskrifter och skyldigheten att rädda egendom från att skadas. Om inte förpliktelserna uppfylls kan den försäkrade få vidkänna en nedsättning av försäkringsersättningen. Vid... (More)
- Konsumentförsäkringslagen trädde i kraft 1981 som ett resultat av krav på bättre konsumentskydd i tider av andra samhälleliga förbättringar. Lagen reglerar både försäkringstagarens huvudförpliktelse, att betala premien, och övriga förpliktelser, de s k biförpliktelserna, som bl a består i att lämna riktiga uppgifter då försäkringen tecknas, att uppfylla åliggandena enligt försäkringsvillkoren och att inte framkalla försäkringsfall. Med åligganden enligt försäkringsvillkoren avses t ex skyldigheten att anmäla fareökning, skyldigheten att följa säkerhetsföreskrifter och skyldigheten att rädda egendom från att skadas. Om inte förpliktelserna uppfylls kan den försäkrade få vidkänna en nedsättning av försäkringsersättningen. Vid nedsättningsbedömningen tar man hänsyn till vilken betydelse överträdelsen av biförpliktelsen har haft för skadans inträffande och omfattning. Som princip gäller att avdraget blir större i takt med ökad oaktsamhet. Vid bedömningen tar man även hänsyn till försäkringsbolagets agerande och den försäkrades behov. En reduktion av försäkringsersättningen görs som huvudregel inte om handlingen har företagits av någon som var under tolv år eller av någon som var i sådant sinnestillstånd som avses i 30 kap 6 § brottsbalken. Utgångspunkten för rätten till ersättning ur en försäkring är att varje försäkrads möjlighet bedöms för sig. Identifikationsreglerna utgör undantag från denna regel, då dessa medför att den skadelidande kan få sin försäkringsersättning reducerad även om det är någon annan person som har åsidosatt en biförpliktelse. I 30 § KFL identifieras varje försäkrad med försäkringstagaren och i 31-33 §§ KFL identifieras den försäkrade med de som hon eller han har väsentlig ekonomisk gemenskap med, med de som med den skadelidandes samtycke har företagit den skadebringande handlingen och med de som har utövat tillsyn över den försäkrade egendomen. Hur bevisbördan ska placeras då försäkringsbolaget hävdar att identifikation ska ske är en öppen fråga då i princip varken praxis eller förarbeten ger någon vägledning. Om försäkringsersättningen reduceras p g a identifikation görs det som regel inte i samma omfattning som om den skadelidande själv hade åsidosatt biförpliktelsen. Vid en jämförelse mellan identifikationsreglerna i KFL och några hemförsäkringsvillkors regler kan det konstateras att de i princip är överensstämmande men att vissa bokstavliga, fast inte så många faktiska, skillnader finns. Identifikationsregler står inte bara att finna i KFL utan även i andra lagar som t ex i FAL, i förslaget till SkFL, i förslaget till ny FAL och i skadeståndsrättslig lagstiftning. En hel del likheter finns mellan KFL och den övriga lagstiftningen, men även skillnader. Jämfört med FAL är KFL mer konsumentvänligt inriktad, vilket bl a visar sig genom KFL:s begränsade möjligheter till att ha kompletterande identifikationsregler i försäkringsvillkoren. SkFL skiljer sig från KFL bl a genom att lagen kräver förbehåll om identifikation i försäkringsvillkoren i större utsträckning och genom att den fokuserar boendet mellan makarna vid identifikation i stället för den ekonomiska gemenskapen. Identifikationsreglerna i förslaget till ny FAL stämmer till stor del överens med SkFL:s. I skadeståndslagen finns möjlighet till identifikation, men några specifika rekvisit som i KFL finns inte. Även i annan skadeståndsrättslig lagstiftning som t ex PAL, trafikskadelagen och sjölagen kan skadevållarens handlingar tillräknas den skadelidande. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1556490
- author
- Braun, Linda
- supervisor
- organization
- year
- 1999
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Försäkringsrätt
- language
- Swedish
- id
- 1556490
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:19
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:19
@misc{1556490,
abstract = {{Konsumentförsäkringslagen trädde i kraft 1981 som ett resultat av krav på bättre konsumentskydd i tider av andra samhälleliga förbättringar. Lagen reglerar både försäkringstagarens huvudförpliktelse, att betala premien, och övriga förpliktelser, de s k biförpliktelserna, som bl a består i att lämna riktiga uppgifter då försäkringen tecknas, att uppfylla åliggandena enligt försäkringsvillkoren och att inte framkalla försäkringsfall. Med åligganden enligt försäkringsvillkoren avses t ex skyldigheten att anmäla fareökning, skyldigheten att följa säkerhetsföreskrifter och skyldigheten att rädda egendom från att skadas. Om inte förpliktelserna uppfylls kan den försäkrade få vidkänna en nedsättning av försäkringsersättningen. Vid nedsättningsbedömningen tar man hänsyn till vilken betydelse överträdelsen av biförpliktelsen har haft för skadans inträffande och omfattning. Som princip gäller att avdraget blir större i takt med ökad oaktsamhet. Vid bedömningen tar man även hänsyn till försäkringsbolagets agerande och den försäkrades behov. En reduktion av försäkringsersättningen görs som huvudregel inte om handlingen har företagits av någon som var under tolv år eller av någon som var i sådant sinnestillstånd som avses i 30 kap 6 § brottsbalken. Utgångspunkten för rätten till ersättning ur en försäkring är att varje försäkrads möjlighet bedöms för sig. Identifikationsreglerna utgör undantag från denna regel, då dessa medför att den skadelidande kan få sin försäkringsersättning reducerad även om det är någon annan person som har åsidosatt en biförpliktelse. I 30 § KFL identifieras varje försäkrad med försäkringstagaren och i 31-33 §§ KFL identifieras den försäkrade med de som hon eller han har väsentlig ekonomisk gemenskap med, med de som med den skadelidandes samtycke har företagit den skadebringande handlingen och med de som har utövat tillsyn över den försäkrade egendomen. Hur bevisbördan ska placeras då försäkringsbolaget hävdar att identifikation ska ske är en öppen fråga då i princip varken praxis eller förarbeten ger någon vägledning. Om försäkringsersättningen reduceras p g a identifikation görs det som regel inte i samma omfattning som om den skadelidande själv hade åsidosatt biförpliktelsen. Vid en jämförelse mellan identifikationsreglerna i KFL och några hemförsäkringsvillkors regler kan det konstateras att de i princip är överensstämmande men att vissa bokstavliga, fast inte så många faktiska, skillnader finns. Identifikationsregler står inte bara att finna i KFL utan även i andra lagar som t ex i FAL, i förslaget till SkFL, i förslaget till ny FAL och i skadeståndsrättslig lagstiftning. En hel del likheter finns mellan KFL och den övriga lagstiftningen, men även skillnader. Jämfört med FAL är KFL mer konsumentvänligt inriktad, vilket bl a visar sig genom KFL:s begränsade möjligheter till att ha kompletterande identifikationsregler i försäkringsvillkoren. SkFL skiljer sig från KFL bl a genom att lagen kräver förbehåll om identifikation i försäkringsvillkoren i större utsträckning och genom att den fokuserar boendet mellan makarna vid identifikation i stället för den ekonomiska gemenskapen. Identifikationsreglerna i förslaget till ny FAL stämmer till stor del överens med SkFL:s. I skadeståndslagen finns möjlighet till identifikation, men några specifika rekvisit som i KFL finns inte. Även i annan skadeståndsrättslig lagstiftning som t ex PAL, trafikskadelagen och sjölagen kan skadevållarens handlingar tillräknas den skadelidande.}},
author = {{Braun, Linda}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Biförpliktelserna i KFL med fördjupning i identifikationsreglerna}},
year = {{1999}},
}