Mervärdesskatt- Gemenskapsinterna Ekobrott

Abstract

Inom EU används principen om den inre marknaden, vilken innebär att mervärdesskatten på de flesta varor skall betalas där konsumenten köper dem. Denna princip gäller därmed inte i produktionsledet då varan skall beskattas i den medlemsstat där den slutligen avyttras till konsumenten. Detta leder till att näringsidkaren som säljer till en annan medlemsstat får en återbäring, medan näringsidkaren som köper skall lägga på hela momsen i den andra staten. Avskaffandet av de fysiska gränskontrollerna inom EU 1993 när den inre marknaden skapades, ställer högre krav på kontrollsystemen för momsen. Gränskontrollernas slopande gör att det är svårt att kontrollera om varan faktiskt har transporterats till den medlemsstat där köparen finns. Då momsen inte längre betalas vid gränspassagen utan vid ett senare tillfälle, ökar möjligheterna till bedrägerier och ekonomisk brottslighet. Detta innebär också att kontrollen över mervärdesskattesystemet har blivit svårare att genomföra. Problemet bottnar i att skattekontrollen ligger kvar begränsad i nationalstaten medan gränserna är öppna för eventuella ekobrottslingar. Det talas om tre orsaksvariabler för ekonomisk brottslighet: motiverade gärningsmän, brottstillfälle och avsaknad av effektiv kontroll. De avskaffade gränskontrollerna innebär en avsaknad av effektiv kontroll och ett brottstillfälle inom unionen. Möjligheten att vid ett gemenskapsinternt förvärv kunna bluffa till sig hela momsen ger mer motiverade gärningsmän. Anledningen till att det är möjligt att bluffa till sig hela momsen är att den inre marknaden satt det nationella självkontrollerande systemet ur spel. Skillnaderna i medlemsstaternas skattesatser leder till att medlemsstater med en högre skattesats ger kriminella ett högre incitament att begå brott i dessa stater. Sverige och Danmark har EU:s högsta skattesatser på 25 %, att jämföra med genomsnittet på 19.5 % och miniminivån på 15%. Detta ger också mer motiverade gärningsmän. Denna brist på harmonisering leder också till snedvriden konkurrens vid gränshandel och handel via Internet, eftersom mervärdesskatten skall betalas i den stat där konsumenten köper varan. En bidragande del till den ekonomiska brottsligheten är att den ses som ett offerlöst brott. Det är inte någon som blir fysiskt skadad som vid exempelvis en misshandel. ''Alla andra skor sig, så varför skall inte jag.'' Detta stämmer inte helt. Det som blir lidande är i första ledet välfärden, anställda och fordringsägare. I förlängningen leder detta till en urholkad samhällsmoral. Denna brist på förtroende för staten leder till en ökad ekonomisk brottslighet. En neråtgående spiral har inletts. I det stora hela tycker jag det är allvarligare än en misshandel. Den kan dessutom leda till en svart ekonomi som verkar utanför vanliga lagar och regler, med organiserade brottslingar som bestämmer med våld och hot. Det är också den ökade globaliseringen och utvecklingen av Internet som leder till att dagens ekonomiska brottslighet är väldigt svårkontrollerad. Stora summor kan föras mellan ett otal bankkonton och över stora avstånd på mycket kort tid. Det är också en svårighet att finna var ett brott är begånget då Internet är mobilt och anonymt om man vet hur man gör. Detta leder till långa utredningstider och bevissvårigheter. När detta kopplas ihop med användandet av bulvaner, ''målvakter'' och falska bolag förstår man vilken överväldigande uppgift dagens brottsbekämpare står inför. Det finns egentligen endast två sätt att helt lösa problemet med de momsbedrägerier som är specifika för den inre marknaden. Antingen får vi återgå till en mer stängd marknad med återinförande av tullar. Denna lösning ligger dock inte i linje med unionens utveckling mot en ökad harmonisering. Den andra lösningen på problemet är att harmoniseringen går ett steg längre. Att mervärdesskattesystemet görs till ett enda system över hela EU. Moms läggs på priset även vid gemenskapsinterna förvärv och medlemsstaterna gör upp räkningen sinsemellan efteråt. Dessa två lösningar skulle helt ta bort problemet med exempelvis karusellhandel. Den senare ligger i linje med unionens utveckling. Det finns naturligtvis metoder för att fuska med momsen även i ett totalt harmoniserat EU, exempelvis ''krympning'' av en verksamhet och falska fakturor. Dessa utförs dock oftast av en enskild näringsidkare eller små grupper. Upptäcktsrisken är för hög och vinsten är för liten för att locka till sig den organiserade brottsligheten. Momsbedrägerierna kan stävjas med hjälp av exempelvis information, ökad kontroll och ett utökat samarbete inom unionen. Även om ett momsbedrägeri utförs med framgång, måste den kriminelle tillgodogöra sig medlen på något sätt. Därför kan man också begränsa bedrägerier med en effektiv kontroll mot penningtvätt och av konton inom unionen. Detta gäller såväl de gemenskapsspecifika bedrägerierna som de bedrägerier som även går att utföra på en nationell marknad. Det viktiga med bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten är att förtroendet för staten och skattesystemet ska återupprättas. Det största hotet mot välfärden är inte den organiserade brottsligheten utan det ökande antalet fuskande ''vanliga'' människor och företagare. Om samhällsmoralen börjar tillåta svartjobb och momsfusk kommer det att utgöra en grogrund för en parallell svart ekonomi. Denna kommer i sin tur att leda till en samhällsutveckling den enskilde fuskaren aldrig skulle ha väntat sig.

• author: Green, Fredrik
• supervisor: Christina Moëll
• organization: Department of Law
• year: 2005
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Skatterätt
• language: Swedish
• id: 1557825
• date added to LUP: 2010-03-08 15:55:21
• date last changed: 2010-03-08 15:55:21