Konkurrensklausuler i anställningsavtal
(2005)Department of Law
- Abstract
- Konkurrensklausuler i anställningsavtal har på senare år blivit en allt vanligare företeelse på den svenska arbetsmarknaden. En konkurrensklausul har till syfte att förhindra spridning av företagshemligheter och företagsspecifikt kunnande efter anställningens upphörande. Klausulen begränsar arbetstagarens möjligheter att ta anställning hos en konkurrent till den före detta arbetsgivaren, eller att själv bedriva konkurrerande verksamhet. Bindningstiden kan variera, men är vanligen upp till två år. Konkurrensklausuler är oftast förenade med ett avtalsvite, i händelse av brott mot konkurrensförbudet. Gränserna för vad som skall anses utgöra en skälig konkurrensklausul har ytterst kommit att präglas av ett kollektivavtal benämnt... (More)
- Konkurrensklausuler i anställningsavtal har på senare år blivit en allt vanligare företeelse på den svenska arbetsmarknaden. En konkurrensklausul har till syfte att förhindra spridning av företagshemligheter och företagsspecifikt kunnande efter anställningens upphörande. Klausulen begränsar arbetstagarens möjligheter att ta anställning hos en konkurrent till den före detta arbetsgivaren, eller att själv bedriva konkurrerande verksamhet. Bindningstiden kan variera, men är vanligen upp till två år. Konkurrensklausuler är oftast förenade med ett avtalsvite, i händelse av brott mot konkurrensförbudet. Gränserna för vad som skall anses utgöra en skälig konkurrensklausul har ytterst kommit att präglas av ett kollektivavtal benämnt Överenskommelse 1969 angående begränsning av användningsområdet för och innehållet i s k konkurrensklausuler i tjänsteavtal, som slöts mellan å ena sidan SAF (numera Svenskt Näringsliv), och på den andra sidan SIF, SALF (numera Ledarna) och CF. Arbetsdomstolen har i sin praxis i hög grad beaktat de principer som återfinns i nämnda överenskommelse. Utgångspunkten är att konkurrensklausuler som faller utanför det sakliga användningsområdet för överenskommelsen, eller i övrigt inte uppfyller de villkor eller syften som följer av denna, är att betrakta som oskäliga. Avtalslagens 36 respektive 38 §§ står också till buds vid bedömningen av om en klausul skall anses tillåten. Problemet med nuvarande regleringar består i att överenskommelsen dels anses föråldrad, dels åsyftas uttryckligen tillverkningshemligheter. Den gängse meningen är att överenskommelsen därmed är begränsad till tillverkningsindustrin, och tjänste- och IT-sektorn faller då utanför avtalets direkta tillämpningsområde. Ett annat problem är att praxis kan vara svåröverskådlig för gemene man då det gäller att bilda sig en uppfattning om tillåtligheten av konkurrensklausuler. Materiella regler saknas. I oktober 2002 framlades ett förslag till en materiell lagregel om konkurrensklausuler genom Ds 2002:56 Hållfast arbetsrätt - för ett föränderligt arbetsliv. Ds 2002:56 är ett resultat av Arbetslivsinstitutets, på uppdrag av regeringen, översyn av delar av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Den nya bestämmelsen, som kan sägas utgöra ett slags kodifiering av AD:s praxis beträffande konkurrensklausuler, föreslogs införas i LAS, men så har ännu inte skett. En omfattande debatt om konkurrensklausuler har pågått sedan mitten av 1990-talet och även lagförslaget har mötts av diskussioner. De flesta debattörer är kritiska till bruket av konkurrensklausuler överhuvudtaget. Detta framträder främst bland fackliga företrädare. Många anser att konkurrensklausuler i praktiken är att jämställa med yrkesförbud. En del anser också att klausulerna verkar hämmande för tillväxten. Beträffande den remiss som sändes ut med anledning av Ds 2002:56 förhåller sig flertalet remissinstanser kritiska till lagstiftning och menar att frågan i stället bör lösas på kollektivavtalsnivå. FHL och den anställdes lojalitetsplikt nämns som ett eventuellt tillräckligt skydd för arbetsgivarna. Också bland remissinstanserna förespråkas allmänt sett stark restriktivitet i fråga om bruket av konkurrensklausuler. Lagförslaget anses hos några av debattörerna och remissinstanserna öppna för ett utökat användande av konkurrensklausuler i anställningsavtal. Alla är dock inte negativt inställda, utan ser det som en möjlighet att tydliggöra rättsläget på området för konkurrensklausuler. Generellt sett är rättsläget idag tämligen otillfredställande. Det råder osäkerhet. Tyvärr verkar rättsläget vara oklart såväl beträffande vem som kan bindas, som storleken på vitesbeloppet respektive kompensationen och hur lång bindningstiden rimligen får vara. Förutsebarheten är relativt liten, främst utanför det direkta tillämpningsområdet för 1969 års överenskommelse. En klar och tydlig lagregel av tvingande karaktär skulle kunna bidra till att skapa klarhet kring de problem som finns beträffande konkurrensklausuler. Andra omständigheter som talar för att tillgripa lagstiftning är den oenighet som råder beträffande klausulerna och att ingenting åstadkommits på kollektivavtalsnivå sedan 1969 års överenskommelse, missnöjet till trots. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1558130
- author
- Hansson, Marit
- supervisor
- organization
- year
- 2005
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Förmögenhetsrätt, Arbetsrätt
- language
- Swedish
- id
- 1558130
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:22
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:22
@misc{1558130,
abstract = {{Konkurrensklausuler i anställningsavtal har på senare år blivit en allt vanligare företeelse på den svenska arbetsmarknaden. En konkurrensklausul har till syfte att förhindra spridning av företagshemligheter och företagsspecifikt kunnande efter anställningens upphörande. Klausulen begränsar arbetstagarens möjligheter att ta anställning hos en konkurrent till den före detta arbetsgivaren, eller att själv bedriva konkurrerande verksamhet. Bindningstiden kan variera, men är vanligen upp till två år. Konkurrensklausuler är oftast förenade med ett avtalsvite, i händelse av brott mot konkurrensförbudet. Gränserna för vad som skall anses utgöra en skälig konkurrensklausul har ytterst kommit att präglas av ett kollektivavtal benämnt Överenskommelse 1969 angående begränsning av användningsområdet för och innehållet i s k konkurrensklausuler i tjänsteavtal, som slöts mellan å ena sidan SAF (numera Svenskt Näringsliv), och på den andra sidan SIF, SALF (numera Ledarna) och CF. Arbetsdomstolen har i sin praxis i hög grad beaktat de principer som återfinns i nämnda överenskommelse. Utgångspunkten är att konkurrensklausuler som faller utanför det sakliga användningsområdet för överenskommelsen, eller i övrigt inte uppfyller de villkor eller syften som följer av denna, är att betrakta som oskäliga. Avtalslagens 36 respektive 38 §§ står också till buds vid bedömningen av om en klausul skall anses tillåten. Problemet med nuvarande regleringar består i att överenskommelsen dels anses föråldrad, dels åsyftas uttryckligen tillverkningshemligheter. Den gängse meningen är att överenskommelsen därmed är begränsad till tillverkningsindustrin, och tjänste- och IT-sektorn faller då utanför avtalets direkta tillämpningsområde. Ett annat problem är att praxis kan vara svåröverskådlig för gemene man då det gäller att bilda sig en uppfattning om tillåtligheten av konkurrensklausuler. Materiella regler saknas. I oktober 2002 framlades ett förslag till en materiell lagregel om konkurrensklausuler genom Ds 2002:56 Hållfast arbetsrätt - för ett föränderligt arbetsliv. Ds 2002:56 är ett resultat av Arbetslivsinstitutets, på uppdrag av regeringen, översyn av delar av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Den nya bestämmelsen, som kan sägas utgöra ett slags kodifiering av AD:s praxis beträffande konkurrensklausuler, föreslogs införas i LAS, men så har ännu inte skett. En omfattande debatt om konkurrensklausuler har pågått sedan mitten av 1990-talet och även lagförslaget har mötts av diskussioner. De flesta debattörer är kritiska till bruket av konkurrensklausuler överhuvudtaget. Detta framträder främst bland fackliga företrädare. Många anser att konkurrensklausuler i praktiken är att jämställa med yrkesförbud. En del anser också att klausulerna verkar hämmande för tillväxten. Beträffande den remiss som sändes ut med anledning av Ds 2002:56 förhåller sig flertalet remissinstanser kritiska till lagstiftning och menar att frågan i stället bör lösas på kollektivavtalsnivå. FHL och den anställdes lojalitetsplikt nämns som ett eventuellt tillräckligt skydd för arbetsgivarna. Också bland remissinstanserna förespråkas allmänt sett stark restriktivitet i fråga om bruket av konkurrensklausuler. Lagförslaget anses hos några av debattörerna och remissinstanserna öppna för ett utökat användande av konkurrensklausuler i anställningsavtal. Alla är dock inte negativt inställda, utan ser det som en möjlighet att tydliggöra rättsläget på området för konkurrensklausuler. Generellt sett är rättsläget idag tämligen otillfredställande. Det råder osäkerhet. Tyvärr verkar rättsläget vara oklart såväl beträffande vem som kan bindas, som storleken på vitesbeloppet respektive kompensationen och hur lång bindningstiden rimligen får vara. Förutsebarheten är relativt liten, främst utanför det direkta tillämpningsområdet för 1969 års överenskommelse. En klar och tydlig lagregel av tvingande karaktär skulle kunna bidra till att skapa klarhet kring de problem som finns beträffande konkurrensklausuler. Andra omständigheter som talar för att tillgripa lagstiftning är den oenighet som råder beträffande klausulerna och att ingenting åstadkommits på kollektivavtalsnivå sedan 1969 års överenskommelse, missnöjet till trots.}},
author = {{Hansson, Marit}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Konkurrensklausuler i anställningsavtal}},
year = {{2005}},
}