Solidariskt ansvar för efterbehandling av förorenade områden - skälighetsbedömningens inverkan på det solidariska ansvaret
(2007)Department of Law
- Abstract
- Ansvaret för efterbehandling av förorenade områden regleras genom bestämmelserna i 10 kap. MB. Reglerna är tänkta att fylla både en preventiv och en reparativ roll men blir tillämpliga först efter att en skada har inträffat. I första hand är verksamhetsutövare ansvariga enligt 10 kap 2 § MB men även fastighetsägare kan hållas ansvarig. Fastighetsägare kan även i vissa situationer räknas som verksamhetsutövare. Ansvarig verksamhetsutövare är den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till föroreningen. När en ansvarig verksamhetsutövare har hittats görs sedan en skälighetsbedömning för att avgöra hur omfattande kraven på efterbehandling bör vara i det enskilda fallet. Skälighetsbedömningen i... (More)
- Ansvaret för efterbehandling av förorenade områden regleras genom bestämmelserna i 10 kap. MB. Reglerna är tänkta att fylla både en preventiv och en reparativ roll men blir tillämpliga först efter att en skada har inträffat. I första hand är verksamhetsutövare ansvariga enligt 10 kap 2 § MB men även fastighetsägare kan hållas ansvarig. Fastighetsägare kan även i vissa situationer räknas som verksamhetsutövare. Ansvarig verksamhetsutövare är den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till föroreningen. När en ansvarig verksamhetsutövare har hittats görs sedan en skälighetsbedömning för att avgöra hur omfattande kraven på efterbehandling bör vara i det enskilda fallet. Skälighetsbedömningen i 10 kap. 4 § MB görs i två led. Det första är en objektiv bedömning där man avgör vilka åtgärder som är lämpliga för området. Nyttan av åtgärderna vägs mot kostnaderna. Det andra ledet innebär ett avvägande av de subjektiva faktorer som hör till den förorenande verksamheten. De faktorer som är viktigast är hur lång tid som verksamheten har pågått och huruvida verksamheten bedrevs på ett för den tiden acceptabelt sätt. I de fall då flera verksamhetsutövare är ansvariga skall de enligt, 10 kap 6 § MB, svara solidariskt. Detta gäller i den utsträckning inte annat följer av att ansvaret är begränsat enligt 4 §. Frågan uppkommer då hur detta undantag från det solidariska ansvaret skall tolkas. Det finns två huvudsaktliga tolkningar. Den som grundar sig på ett förvaltningsrättsligt synsätt anser att det endast är den totala skälighetsbedömningen, det vill säga den som görs i det första objektiva ledet, som kan begränsa det solidariska ansvaret. De som förespråkar den här tolkningen tar fasta på att det solidariska ansvaret är tänkt att vara en förenklingsregel och menar att den skulle förlora sin betydelse om man skulle tillämpa den enligt den civilrättsliga tolkningen. Tolkningen som är inspirerad av de skadeståndsrättsliga reglerna innebär att alla begränsningar av ansvaret som tillkommit på grund av skälighetsbedömningen även kommer att begränsa det solidariska ansvaret. Som stöd för denna linje finns en del uttalanden i miljöbalkens proposition där det bland annat står att en samordning med reglerna för miljöskadestånd är tilltänkt. Det synes som att mycket av åsiktsskillnaderna grundar sig på hur man ser på lagarna i allmänhet, om man anser sig fri att själv tolka lagen eller om man anser sig mer bunden av lagmotiven. Jag menar att uttalandena i propositionen är så pass tydliga att det inte går att bortse från dem och att man allmänt bör vara försiktig med att tolka in ytterligare betungande skyldigheter. Den civilrättsliga tolkningen är därför enligt mig den mest lämpliga av de två. För att tillgodose miljöreglernas mål, att skapa en god miljö, så ser jag hellre att skälighetsprövningen bedöms striktare så att färre får sitt ansvar begränsat. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1559257
- author
- Krook, Jacob
- supervisor
- organization
- year
- 2007
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Miljörätt
- language
- Swedish
- id
- 1559257
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:23
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:23
@misc{1559257,
abstract = {{Ansvaret för efterbehandling av förorenade områden regleras genom bestämmelserna i 10 kap. MB. Reglerna är tänkta att fylla både en preventiv och en reparativ roll men blir tillämpliga först efter att en skada har inträffat. I första hand är verksamhetsutövare ansvariga enligt 10 kap 2 § MB men även fastighetsägare kan hållas ansvarig. Fastighetsägare kan även i vissa situationer räknas som verksamhetsutövare. Ansvarig verksamhetsutövare är den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till föroreningen. När en ansvarig verksamhetsutövare har hittats görs sedan en skälighetsbedömning för att avgöra hur omfattande kraven på efterbehandling bör vara i det enskilda fallet. Skälighetsbedömningen i 10 kap. 4 § MB görs i två led. Det första är en objektiv bedömning där man avgör vilka åtgärder som är lämpliga för området. Nyttan av åtgärderna vägs mot kostnaderna. Det andra ledet innebär ett avvägande av de subjektiva faktorer som hör till den förorenande verksamheten. De faktorer som är viktigast är hur lång tid som verksamheten har pågått och huruvida verksamheten bedrevs på ett för den tiden acceptabelt sätt. I de fall då flera verksamhetsutövare är ansvariga skall de enligt, 10 kap 6 § MB, svara solidariskt. Detta gäller i den utsträckning inte annat följer av att ansvaret är begränsat enligt 4 §. Frågan uppkommer då hur detta undantag från det solidariska ansvaret skall tolkas. Det finns två huvudsaktliga tolkningar. Den som grundar sig på ett förvaltningsrättsligt synsätt anser att det endast är den totala skälighetsbedömningen, det vill säga den som görs i det första objektiva ledet, som kan begränsa det solidariska ansvaret. De som förespråkar den här tolkningen tar fasta på att det solidariska ansvaret är tänkt att vara en förenklingsregel och menar att den skulle förlora sin betydelse om man skulle tillämpa den enligt den civilrättsliga tolkningen. Tolkningen som är inspirerad av de skadeståndsrättsliga reglerna innebär att alla begränsningar av ansvaret som tillkommit på grund av skälighetsbedömningen även kommer att begränsa det solidariska ansvaret. Som stöd för denna linje finns en del uttalanden i miljöbalkens proposition där det bland annat står att en samordning med reglerna för miljöskadestånd är tilltänkt. Det synes som att mycket av åsiktsskillnaderna grundar sig på hur man ser på lagarna i allmänhet, om man anser sig fri att själv tolka lagen eller om man anser sig mer bunden av lagmotiven. Jag menar att uttalandena i propositionen är så pass tydliga att det inte går att bortse från dem och att man allmänt bör vara försiktig med att tolka in ytterligare betungande skyldigheter. Den civilrättsliga tolkningen är därför enligt mig den mest lämpliga av de två. För att tillgodose miljöreglernas mål, att skapa en god miljö, så ser jag hellre att skälighetsprövningen bedöms striktare så att färre får sitt ansvar begränsat.}},
author = {{Krook, Jacob}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Solidariskt ansvar för efterbehandling av förorenade områden - skälighetsbedömningens inverkan på det solidariska ansvaret}},
year = {{2007}},
}