Anseendeskydd inom varumärkesrätten
(2004)Department of Law
- Abstract
- Det varumärkesrättsliga skyddsomfånget har påverkats av den globalisering och internationalisering som marknaden har genomgått under den senare delen av 1900-talet och början av 2000-talet. En tydlig tendens är anpassningen av skyddsomfånget efter varumärkens ekonomiska värde. Uppsatsen besvarar frågan vilket skydd väl ansedda varumärken åtnjuter enligt svensk varumärkesrätt och hur detta skydd är utformat i förhållande till varumärkesdirektivet 89/104/EEG. Varumärkens anseende skyddas både inom ramen för det grundläggande skyddet i den varumärkesrättsliga specialitetsgrundsatsen (4 § och 6 § 1 st. VmL) och genom det utökade skyddet i anseendeskyddsregeln (6 § 2 st. VmL). En varumärkeskonflikt utspelar sig mellan innehavaren av ett skyddat... (More)
- Det varumärkesrättsliga skyddsomfånget har påverkats av den globalisering och internationalisering som marknaden har genomgått under den senare delen av 1900-talet och början av 2000-talet. En tydlig tendens är anpassningen av skyddsomfånget efter varumärkens ekonomiska värde. Uppsatsen besvarar frågan vilket skydd väl ansedda varumärken åtnjuter enligt svensk varumärkesrätt och hur detta skydd är utformat i förhållande till varumärkesdirektivet 89/104/EEG. Varumärkens anseende skyddas både inom ramen för det grundläggande skyddet i den varumärkesrättsliga specialitetsgrundsatsen (4 § och 6 § 1 st. VmL) och genom det utökade skyddet i anseendeskyddsregeln (6 § 2 st. VmL). En varumärkeskonflikt utspelar sig mellan innehavaren av ett skyddat varumärke och en person, fysisk eller juridisk, som söker registrering av ett liknande märke eller sedan tidigare redan använder ett sådant märke på marknaden. I en betydande del av fallen gäller det att avgöra om skillnaderna mellan varumärkena är tillräckligt stora för att undvika intrång. Det avgörande kriteriet för att erhålla det grundläggande skyddet i den varumärkesrättsliga specialitetsgrundsatsen är om förväxlingsrisk i konsumentledet föreligger. Begreppet förväxlingsrisk skall tolkas utifrån en helhetsbedömning av den föreliggande märkeslikheten, varuslagslikheten och särskiljningsförmågan. Skyddet är begränsat till de varuslag som märket är registrerat eller inarbetat för. Skyddet tar därmed sikte på den direkta konkurrensrelation som föreligger mellan olika varumärkesinnehavare då liknande varumärken används för liknande varor. Förutsättningarna för att erhålla det utökade skyddet för varumärkens anseende finns i anseendeskyddsregeln. Innehavaren av ett äldre varumärke kan förbjuda användningen av ett yngre kännetecken som snyltar på eller skadar det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé. Anseendeskyddsregeln uppställer inga krav på varuslagslikhet för sin tillämpning. Detta innebär att ett skydd upprätthålls för varumärken även utanför den direkta konkurrensrelation. Den varumärkesrättsliga specialitetsgrundsatsen skyddar främst varumärkens ursprungsangivande funktion. Bestämmelsen utformades ursprungligen som ett konsumentskydd. Anseendeskyddsregeln skyddar främst varumärkens reklam- och garantifunktion och är därmed utformad som ett investeringsskydd för varumärkesinnehavaren. Genom de tolkningsprinciper som EG-domstolen har tillämpat, bland annat principen om känneteckenskraft, har ett investeringsskydd ''flutit in'' i den varumärkesrättsliga specialitetsgrundsatsen. Principen om känneteckenskraft innebär att varumärken som är kända på marknaden och har hög särskiljningsförmåga erhåller ett mer omfattande skydd än varumärken med låg särskiljningsförmåga. Principen är av betydelse för avgränsningen av skyddsomfånget både inom den varumärkesrättsliga specialitetsgrundsatsen och inom anseendeskyddsregeln. Principen innebär att skyddsomfånget följer graden av ursprunglig och inarbetad särskiljningsförmåga. Då Sverige implementerade varumärkesdiektivet upprätthölls kriteriet förväxlingsbarhet som skyddsförutsättning i anseendeskyddsregeln. Detta medförde att HD i NJA 1995 s. 635 (Galliano-målet) upprätthöll en alltför snäv tolkning av kravet på märkeslikhet i förhållande till varumärkesdirektivet. Detta uppmärksammades av varumärkeskommittén i SOU 2001:26 och ett nytt lagförslag har utarbetats som bättre stämmer överens med varumärkesdirektivet. EG-domstolen har nyligen, den 23 oktober 2003, i det så kallade Adidas-målet (C 408/01) givit besked om hur märkeslikhet skall tolkas i anseendeskyddsregeln. Genom EG-domstolens tolkningsbesked står det klart att förväxlingsrisk inte får vara ett kriterium för anseendeskyddsregelns tillämpning. Det kan påpekas att HD har begärt ett förhandsavgörande i NJA 2003 s. 163 (Jägermeister-målet) angående vilka krav på märkeslikhet som en medlemsstat får upprätthålla. Inom svensk registreringspraxis har sedan länge upprätthållits ett anseendeskydd även inom varuslagsgränserna. Detta trots att anseendeskyddsregeln, enligt ordalydelsen, endast skall tillämpas då ett yngre varumärke snyltar eller skadar ett äldre varumärkes särskiljningsförmåga eller renommé utanför varuslagslikhetsgränserna. I Davidoff-målet (C 292/00) uttalade EG-domstolen att de skäl som bär upp det utökade skyddet för väl ansedda varumärken gör sig gällande både inom och utom gränserna för varuslagslikhet. Den svenska tillämpningen av anseendeskyddsregeln har därmed erhållit stöd i EG-domstolens praxis. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1559687
- author
- Lindholm, Therese
- supervisor
- organization
- year
- 2004
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Immaterialrätt
- language
- Swedish
- id
- 1559687
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:24
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:24
@misc{1559687,
abstract = {{Det varumärkesrättsliga skyddsomfånget har påverkats av den globalisering och internationalisering som marknaden har genomgått under den senare delen av 1900-talet och början av 2000-talet. En tydlig tendens är anpassningen av skyddsomfånget efter varumärkens ekonomiska värde. Uppsatsen besvarar frågan vilket skydd väl ansedda varumärken åtnjuter enligt svensk varumärkesrätt och hur detta skydd är utformat i förhållande till varumärkesdirektivet 89/104/EEG. Varumärkens anseende skyddas både inom ramen för det grundläggande skyddet i den varumärkesrättsliga specialitetsgrundsatsen (4 § och 6 § 1 st. VmL) och genom det utökade skyddet i anseendeskyddsregeln (6 § 2 st. VmL). En varumärkeskonflikt utspelar sig mellan innehavaren av ett skyddat varumärke och en person, fysisk eller juridisk, som söker registrering av ett liknande märke eller sedan tidigare redan använder ett sådant märke på marknaden. I en betydande del av fallen gäller det att avgöra om skillnaderna mellan varumärkena är tillräckligt stora för att undvika intrång. Det avgörande kriteriet för att erhålla det grundläggande skyddet i den varumärkesrättsliga specialitetsgrundsatsen är om förväxlingsrisk i konsumentledet föreligger. Begreppet förväxlingsrisk skall tolkas utifrån en helhetsbedömning av den föreliggande märkeslikheten, varuslagslikheten och särskiljningsförmågan. Skyddet är begränsat till de varuslag som märket är registrerat eller inarbetat för. Skyddet tar därmed sikte på den direkta konkurrensrelation som föreligger mellan olika varumärkesinnehavare då liknande varumärken används för liknande varor. Förutsättningarna för att erhålla det utökade skyddet för varumärkens anseende finns i anseendeskyddsregeln. Innehavaren av ett äldre varumärke kan förbjuda användningen av ett yngre kännetecken som snyltar på eller skadar det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé. Anseendeskyddsregeln uppställer inga krav på varuslagslikhet för sin tillämpning. Detta innebär att ett skydd upprätthålls för varumärken även utanför den direkta konkurrensrelation. Den varumärkesrättsliga specialitetsgrundsatsen skyddar främst varumärkens ursprungsangivande funktion. Bestämmelsen utformades ursprungligen som ett konsumentskydd. Anseendeskyddsregeln skyddar främst varumärkens reklam- och garantifunktion och är därmed utformad som ett investeringsskydd för varumärkesinnehavaren. Genom de tolkningsprinciper som EG-domstolen har tillämpat, bland annat principen om känneteckenskraft, har ett investeringsskydd ''flutit in'' i den varumärkesrättsliga specialitetsgrundsatsen. Principen om känneteckenskraft innebär att varumärken som är kända på marknaden och har hög särskiljningsförmåga erhåller ett mer omfattande skydd än varumärken med låg särskiljningsförmåga. Principen är av betydelse för avgränsningen av skyddsomfånget både inom den varumärkesrättsliga specialitetsgrundsatsen och inom anseendeskyddsregeln. Principen innebär att skyddsomfånget följer graden av ursprunglig och inarbetad särskiljningsförmåga. Då Sverige implementerade varumärkesdiektivet upprätthölls kriteriet förväxlingsbarhet som skyddsförutsättning i anseendeskyddsregeln. Detta medförde att HD i NJA 1995 s. 635 (Galliano-målet) upprätthöll en alltför snäv tolkning av kravet på märkeslikhet i förhållande till varumärkesdirektivet. Detta uppmärksammades av varumärkeskommittén i SOU 2001:26 och ett nytt lagförslag har utarbetats som bättre stämmer överens med varumärkesdirektivet. EG-domstolen har nyligen, den 23 oktober 2003, i det så kallade Adidas-målet (C 408/01) givit besked om hur märkeslikhet skall tolkas i anseendeskyddsregeln. Genom EG-domstolens tolkningsbesked står det klart att förväxlingsrisk inte får vara ett kriterium för anseendeskyddsregelns tillämpning. Det kan påpekas att HD har begärt ett förhandsavgörande i NJA 2003 s. 163 (Jägermeister-målet) angående vilka krav på märkeslikhet som en medlemsstat får upprätthålla. Inom svensk registreringspraxis har sedan länge upprätthållits ett anseendeskydd även inom varuslagsgränserna. Detta trots att anseendeskyddsregeln, enligt ordalydelsen, endast skall tillämpas då ett yngre varumärke snyltar eller skadar ett äldre varumärkes särskiljningsförmåga eller renommé utanför varuslagslikhetsgränserna. I Davidoff-målet (C 292/00) uttalade EG-domstolen att de skäl som bär upp det utökade skyddet för väl ansedda varumärken gör sig gällande både inom och utom gränserna för varuslagslikhet. Den svenska tillämpningen av anseendeskyddsregeln har därmed erhållit stöd i EG-domstolens praxis.}},
author = {{Lindholm, Therese}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Anseendeskydd inom varumärkesrätten}},
year = {{2004}},
}