Tillståndsprövning vid avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön
(2006)Department of Law
- Abstract
- Genteknik innebär både möjligheter och risker. Såväl möjligheterna som ris-kerna är så betydande att det rimligen inte går att negligera dem. Gentekniken kan eventuellt medföra jordbruk som är mindre beroende av bekämpningsmedel, livsmedelsproduktion i annars ofruktsamma områden och skapandet av basala livsmedel som hindrar vanligt förekommande näringsbrist inte minst i utvecklingsländer. Riskerna avser främst spridning av oönskat genetiskt material i ekosystemet. Det gäller i synnerhet egenskaper som gör arten mer framgångsrik än sina naturliga släktingar och därmed utgör ett hot mot den biologiska och genetiska mångfalden. Men sådana risker föreligger i första hand när GMO sätts ut i miljön. De gentekniska verksamheter som sker i... (More)
- Genteknik innebär både möjligheter och risker. Såväl möjligheterna som ris-kerna är så betydande att det rimligen inte går att negligera dem. Gentekniken kan eventuellt medföra jordbruk som är mindre beroende av bekämpningsmedel, livsmedelsproduktion i annars ofruktsamma områden och skapandet av basala livsmedel som hindrar vanligt förekommande näringsbrist inte minst i utvecklingsländer. Riskerna avser främst spridning av oönskat genetiskt material i ekosystemet. Det gäller i synnerhet egenskaper som gör arten mer framgångsrik än sina naturliga släktingar och därmed utgör ett hot mot den biologiska och genetiska mångfalden. Men sådana risker föreligger i första hand när GMO sätts ut i miljön. De gentekniska verksamheter som sker i laboratorier eller i andra inne-slutningar kommer i kontakt med andra problem, såsom organismernas inverkan på arbetstagarnas hälsa. Förutom risker för den mänskliga hälsan och miljön kvarstår fortfarande den grundläggande etiska frågan om människan har rätt att gå förbi naturens evolutionära system såsom det fungerat sedan livets begynnelse, men det får ligga utanför uppsatsens område att besvara. Det finns två centrala direktiv som reglerar genteknisk verksamhet. Utsättningsdirektivet Dir. 2001/18/EG. omfattar utsättning av GMO i miljön. Utsättning definieras både som att odla rent fysiskt och att marknadsföra GMO, det vill säga att placera produkten på den inre marknaden. Inneslutningsdirektivet Dir 90/219/EEG. reglerar verksamheter med genetiskt modifierade mikroorganismer (GMM) i labora-torier eller andra typer av fysiska inneslutningar. I svensk rätt har den europeiska lagstiftningen om GMO införlivats genom framför allt miljöbalkens 13 kap. Givetvis är balkens centrala delar tillämpliga även på gentekniska verksamheter. Det krävs bland annat att utsättning skall föregås av en utredning som skall bedöma hälso- och miljöskador. Vidare anges att tillstånd endast får ges till verksamheter som är etiskt försvarbara. Till det trettonde kapitlet koppas regeringens förordning om utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön. Förordningen implementerar den metod för riskbedömning vilken anges i utsättningsdirektivet. Idag förkommer ingen kommersiell odling genetiskt modifierade grödor i Sverige. De utsättningar som sker är endast fältförsök som syftar till att under-söka egenskaperna hos en viss GMO. Fältförsök omfattar mindre arealer än kommersiell odling och utgör därmed en lägre miljörisk. De företag som bedriver fältförsök är ganska få. I fråga om raps är det egentligen bara Svalöf Weibull AB och Plant Science Sweden AB, båda med säte i Svalöf. Plant Science Sweden AB ägs tillsammans av Svalöf Weibull AB och BASF-koncernen med säte i Tyskland. I Sverige är det Jordbruksverket som beslutar i frågor rörande utsättning av genetiskt modifierade växter. Därmed är det också Jordbruksverket som fått tolka den svenska lagstiftningen på området. Till vissa delar är reglerna klara, till exempel rörande metoden för riskbedömningen. I andra delar är Jordbruksverkets uppgift inte lika enkel. Detta gäller inte minst hur den etiska bedömningen skall genomföras, eftersom MB:s förarbeten inte ger någon klar ledning. Tillståndsprövningen av gentekniska verksamheter fordrar inte någon miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Istället finns det en särskild metod för tillståndsprövningen. Jordbruksverkets tillämpning av de grundläggande hänsynsreglerna är en aning inkonsekvent. Försiktighetsprincipen tillåts utgöra fundamentet för bedömning av risk och hantering av kunskapsluckor, men inte när det kommer till bevisplaceringen där verk-samhetsutövaren tycks bära en lättare bevisbörda än annars. Det framkommer inte minst i verkets användning av lokaliseringsregeln, där ansökanden inte förväntas presentera alternativa platser eller ens argumen-tera för den valda platsens bättre egenskaper. Istället för att välja en lämplig plats, ordnas snarare platsen så att den passar för utsättning av GMO. Bland annat kräver Jordbruksverket att det skall anläggas en skyddsbård av konventionell gröda som skall absorbera pollen och att besläktade plantor skall tas bort inom ett visst avstånd från fältet och därmed förhindra hybridisering utanför en kontrollerad areal. Gentekniska verksamheter skiljer sig från andra miljöfarliga verksamheter och måste därför regleras särskilt. Frågan är däremot om det leder till önskad effekt att undanta sådan verksamhet från kravet på MKB. Om en MKB skulle genomföras skulle Jordbruksverket få tydligare riktlinjer för hur tillståndsprövningen skulle genomföras. Det hindrar inte dock inte att det tillkommer en särskild metod för riskbedömning. Det som talar emot en sådan ordning är att utsättningsdirektivet är ett harmoniseringsdirektiv som inte tillåter nationella särregleringar. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1560862
- author
- Ogard, Thomas
- supervisor
- organization
- year
- 2006
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Miljörätt
- language
- Swedish
- id
- 1560862
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:27
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:27
@misc{1560862,
abstract = {{Genteknik innebär både möjligheter och risker. Såväl möjligheterna som ris-kerna är så betydande att det rimligen inte går att negligera dem. Gentekniken kan eventuellt medföra jordbruk som är mindre beroende av bekämpningsmedel, livsmedelsproduktion i annars ofruktsamma områden och skapandet av basala livsmedel som hindrar vanligt förekommande näringsbrist inte minst i utvecklingsländer. Riskerna avser främst spridning av oönskat genetiskt material i ekosystemet. Det gäller i synnerhet egenskaper som gör arten mer framgångsrik än sina naturliga släktingar och därmed utgör ett hot mot den biologiska och genetiska mångfalden. Men sådana risker föreligger i första hand när GMO sätts ut i miljön. De gentekniska verksamheter som sker i laboratorier eller i andra inne-slutningar kommer i kontakt med andra problem, såsom organismernas inverkan på arbetstagarnas hälsa. Förutom risker för den mänskliga hälsan och miljön kvarstår fortfarande den grundläggande etiska frågan om människan har rätt att gå förbi naturens evolutionära system såsom det fungerat sedan livets begynnelse, men det får ligga utanför uppsatsens område att besvara. Det finns två centrala direktiv som reglerar genteknisk verksamhet. Utsättningsdirektivet Dir. 2001/18/EG. omfattar utsättning av GMO i miljön. Utsättning definieras både som att odla rent fysiskt och att marknadsföra GMO, det vill säga att placera produkten på den inre marknaden. Inneslutningsdirektivet Dir 90/219/EEG. reglerar verksamheter med genetiskt modifierade mikroorganismer (GMM) i labora-torier eller andra typer av fysiska inneslutningar. I svensk rätt har den europeiska lagstiftningen om GMO införlivats genom framför allt miljöbalkens 13 kap. Givetvis är balkens centrala delar tillämpliga även på gentekniska verksamheter. Det krävs bland annat att utsättning skall föregås av en utredning som skall bedöma hälso- och miljöskador. Vidare anges att tillstånd endast får ges till verksamheter som är etiskt försvarbara. Till det trettonde kapitlet koppas regeringens förordning om utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön. Förordningen implementerar den metod för riskbedömning vilken anges i utsättningsdirektivet. Idag förkommer ingen kommersiell odling genetiskt modifierade grödor i Sverige. De utsättningar som sker är endast fältförsök som syftar till att under-söka egenskaperna hos en viss GMO. Fältförsök omfattar mindre arealer än kommersiell odling och utgör därmed en lägre miljörisk. De företag som bedriver fältförsök är ganska få. I fråga om raps är det egentligen bara Svalöf Weibull AB och Plant Science Sweden AB, båda med säte i Svalöf. Plant Science Sweden AB ägs tillsammans av Svalöf Weibull AB och BASF-koncernen med säte i Tyskland. I Sverige är det Jordbruksverket som beslutar i frågor rörande utsättning av genetiskt modifierade växter. Därmed är det också Jordbruksverket som fått tolka den svenska lagstiftningen på området. Till vissa delar är reglerna klara, till exempel rörande metoden för riskbedömningen. I andra delar är Jordbruksverkets uppgift inte lika enkel. Detta gäller inte minst hur den etiska bedömningen skall genomföras, eftersom MB:s förarbeten inte ger någon klar ledning. Tillståndsprövningen av gentekniska verksamheter fordrar inte någon miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Istället finns det en särskild metod för tillståndsprövningen. Jordbruksverkets tillämpning av de grundläggande hänsynsreglerna är en aning inkonsekvent. Försiktighetsprincipen tillåts utgöra fundamentet för bedömning av risk och hantering av kunskapsluckor, men inte när det kommer till bevisplaceringen där verk-samhetsutövaren tycks bära en lättare bevisbörda än annars. Det framkommer inte minst i verkets användning av lokaliseringsregeln, där ansökanden inte förväntas presentera alternativa platser eller ens argumen-tera för den valda platsens bättre egenskaper. Istället för att välja en lämplig plats, ordnas snarare platsen så att den passar för utsättning av GMO. Bland annat kräver Jordbruksverket att det skall anläggas en skyddsbård av konventionell gröda som skall absorbera pollen och att besläktade plantor skall tas bort inom ett visst avstånd från fältet och därmed förhindra hybridisering utanför en kontrollerad areal. Gentekniska verksamheter skiljer sig från andra miljöfarliga verksamheter och måste därför regleras särskilt. Frågan är däremot om det leder till önskad effekt att undanta sådan verksamhet från kravet på MKB. Om en MKB skulle genomföras skulle Jordbruksverket få tydligare riktlinjer för hur tillståndsprövningen skulle genomföras. Det hindrar inte dock inte att det tillkommer en särskild metod för riskbedömning. Det som talar emot en sådan ordning är att utsättningsdirektivet är ett harmoniseringsdirektiv som inte tillåter nationella särregleringar.}},
author = {{Ogard, Thomas}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Tillståndsprövning vid avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön}},
year = {{2006}},
}