Kontaktperson vid umgänge -samspelet mellan domstol och socialnämnd
(2009)Department of Law
- Abstract
- I syfte att möjliggöra ett barns umgänge med en förälder kan ibland rätten behöva ställa upp vissa villkor inför genomförandet av det, detta som ett sätt att förebygga att barnet far illa av umgänget. En vanlig metod att tillvarata barnets bästa i en sådan situation är att domstolen föreskriver att umgänget ska ske i närvaro av en kontaktperson som socialnämnden utser. Det faktiska tillvägagångssättet, att i ett umgängesmål införa en kontaktperson som ett villkor för umgängets utförande, kan ses som ett samspel mellan domstol och socialtjänst. Rättens uppgift är att avgöra frågan om umgänge i enlighet med barnets bästa, kommunen å sin sida har att tillgodose dess invånares behov av stöd och hjälp efter avgörande av denna typ av mål, t ex... (More)
- I syfte att möjliggöra ett barns umgänge med en förälder kan ibland rätten behöva ställa upp vissa villkor inför genomförandet av det, detta som ett sätt att förebygga att barnet far illa av umgänget. En vanlig metod att tillvarata barnets bästa i en sådan situation är att domstolen föreskriver att umgänget ska ske i närvaro av en kontaktperson som socialnämnden utser. Det faktiska tillvägagångssättet, att i ett umgängesmål införa en kontaktperson som ett villkor för umgängets utförande, kan ses som ett samspel mellan domstol och socialtjänst. Rättens uppgift är att avgöra frågan om umgänge i enlighet med barnets bästa, kommunen å sin sida har att tillgodose dess invånares behov av stöd och hjälp efter avgörande av denna typ av mål, t ex genom att utse en kontaktperson. Emellertid har en domstol inga juridiska möjligheter att ålägga en socialnämnd att utse en kontaktperson, istället anses socialtjänsten tolka en sådan dom som domstolens begäran om nämndens medverkan. Denna begäran anses dock nämnderna ha att följa. Det ankommer alltså inte dem att göra någon egen bedömning av sakfrågan utan nämnderna ska betrakta rättens beslut som varandes till barnets bästa. Innan rätten fattar sitt beslut om att villkora umgänget med kontaktperson anses det emellertid vara mycket viktigt att detta föregås av en kontakt mellan domstol och socialnämnd i syfte att klargöra nämndens praktiska möjligheter att genomföra ett kommande beslut. På så sätt kan umgänget utformas i enlighet med socialtjänstens resurser. Detta i syfte att förebygga domar som visar sig inte gå att verkställa, varmed umgängesfrågan måste tas upp av rätten på nytt. En närmare granskning av samspelet mellan domstol och socialnämnd visade att beslut om kontaktperson inte alltid föregås av någon dialog mellan de båda myndigheterna. Genom iakttagelser från undersökningar om frågan tillsammans med en egen intervjustudie kunde slutsatsen dras att förhållandet kan se mycket olika ut från domsaga till domsaga. I enbart vissa fall beskrivs detta samspel vara ett väl avvägt samarbete där rätten i varje enskilt mål tillfrågar socialtjänsten om möjligheterna. Det större antalet domsagor har emellertid utarbetat någon form av överenskommelse ur vilka det framgår när föregående kontakt behövs och när det inte gör det. Dessa rutiner ses även regelbundet över och kan förändras. I ett fåtal domsagor anser emellertid domaren sig vanligen veta huruvida socialtjänsten har tillgång till någon lämplig kontaktperson eller inte, varmed kontakt enbart tas i undantagsfall. Detta måste anses vara ett mycket märkligt beteende, särskilt med tanke på att vikten av en förebyggande kontakt så ofta poängteras i rättskällorna. I uppsatsens undersökning granskades även huruvida socialnämnden godtar domstolens version av vad som kan anses utgöra barnets bästa i det enskilda fallet. Ett uttalande i en studie om att socialnämnderna ibland faktiskt överprövar tingsrättens beslut genom att inte arbeta tillräckligt hårt för att hitta en lämplig kontaktperson, låg till grund får undersökningen. Någon öppen attitydskillnad om vad de båda myndigheterna ansåg utgöra barnets bästa gick ej att se, emellertid kunde inte heller sådana tendenser förkastas. Ofta framförde domare åsikten att, även om de inte kunnat konstatera att socialtjänsten motarbetat beslutet, så vore de inte förvånade om så skulle ha skett vid något enstaka tillfälle. Genom att undersöka hur samspelet mellan domstol och socialnämnd ser ut förs avslutningsvis ett resonemang kring myndigheternas beteende ur ett maktperspektiv. En slutsats formulerades vilken innebär att ju mer deras samspel kan liknas vid ett samarbete desto jämnare är maktbalansen mellan dem. Ett sådant förhållande innebär att umgängesbeslutet kan utformas på lämpligast möjliga sätt i det enskilda fallet då hänsyn tas till vilka former av umgänge som verkligen är möjliga att genomföra. Lagförslaget i SOU 2007:52 verkar även syfta till en sådan maktdelning samt att öka tydligheten genom att fastslå den redan gällande principen i lagtext. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1561252
- author
- Petersson, Anna
- supervisor
- organization
- year
- 2009
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Familjerätt
- language
- Swedish
- id
- 1561252
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:27
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:27
@misc{1561252,
abstract = {{I syfte att möjliggöra ett barns umgänge med en förälder kan ibland rätten behöva ställa upp vissa villkor inför genomförandet av det, detta som ett sätt att förebygga att barnet far illa av umgänget. En vanlig metod att tillvarata barnets bästa i en sådan situation är att domstolen föreskriver att umgänget ska ske i närvaro av en kontaktperson som socialnämnden utser. Det faktiska tillvägagångssättet, att i ett umgängesmål införa en kontaktperson som ett villkor för umgängets utförande, kan ses som ett samspel mellan domstol och socialtjänst. Rättens uppgift är att avgöra frågan om umgänge i enlighet med barnets bästa, kommunen å sin sida har att tillgodose dess invånares behov av stöd och hjälp efter avgörande av denna typ av mål, t ex genom att utse en kontaktperson. Emellertid har en domstol inga juridiska möjligheter att ålägga en socialnämnd att utse en kontaktperson, istället anses socialtjänsten tolka en sådan dom som domstolens begäran om nämndens medverkan. Denna begäran anses dock nämnderna ha att följa. Det ankommer alltså inte dem att göra någon egen bedömning av sakfrågan utan nämnderna ska betrakta rättens beslut som varandes till barnets bästa. Innan rätten fattar sitt beslut om att villkora umgänget med kontaktperson anses det emellertid vara mycket viktigt att detta föregås av en kontakt mellan domstol och socialnämnd i syfte att klargöra nämndens praktiska möjligheter att genomföra ett kommande beslut. På så sätt kan umgänget utformas i enlighet med socialtjänstens resurser. Detta i syfte att förebygga domar som visar sig inte gå att verkställa, varmed umgängesfrågan måste tas upp av rätten på nytt. En närmare granskning av samspelet mellan domstol och socialnämnd visade att beslut om kontaktperson inte alltid föregås av någon dialog mellan de båda myndigheterna. Genom iakttagelser från undersökningar om frågan tillsammans med en egen intervjustudie kunde slutsatsen dras att förhållandet kan se mycket olika ut från domsaga till domsaga. I enbart vissa fall beskrivs detta samspel vara ett väl avvägt samarbete där rätten i varje enskilt mål tillfrågar socialtjänsten om möjligheterna. Det större antalet domsagor har emellertid utarbetat någon form av överenskommelse ur vilka det framgår när föregående kontakt behövs och när det inte gör det. Dessa rutiner ses även regelbundet över och kan förändras. I ett fåtal domsagor anser emellertid domaren sig vanligen veta huruvida socialtjänsten har tillgång till någon lämplig kontaktperson eller inte, varmed kontakt enbart tas i undantagsfall. Detta måste anses vara ett mycket märkligt beteende, särskilt med tanke på att vikten av en förebyggande kontakt så ofta poängteras i rättskällorna. I uppsatsens undersökning granskades även huruvida socialnämnden godtar domstolens version av vad som kan anses utgöra barnets bästa i det enskilda fallet. Ett uttalande i en studie om att socialnämnderna ibland faktiskt överprövar tingsrättens beslut genom att inte arbeta tillräckligt hårt för att hitta en lämplig kontaktperson, låg till grund får undersökningen. Någon öppen attitydskillnad om vad de båda myndigheterna ansåg utgöra barnets bästa gick ej att se, emellertid kunde inte heller sådana tendenser förkastas. Ofta framförde domare åsikten att, även om de inte kunnat konstatera att socialtjänsten motarbetat beslutet, så vore de inte förvånade om så skulle ha skett vid något enstaka tillfälle. Genom att undersöka hur samspelet mellan domstol och socialnämnd ser ut förs avslutningsvis ett resonemang kring myndigheternas beteende ur ett maktperspektiv. En slutsats formulerades vilken innebär att ju mer deras samspel kan liknas vid ett samarbete desto jämnare är maktbalansen mellan dem. Ett sådant förhållande innebär att umgängesbeslutet kan utformas på lämpligast möjliga sätt i det enskilda fallet då hänsyn tas till vilka former av umgänge som verkligen är möjliga att genomföra. Lagförslaget i SOU 2007:52 verkar även syfta till en sådan maktdelning samt att öka tydligheten genom att fastslå den redan gällande principen i lagtext.}},
author = {{Petersson, Anna}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Kontaktperson vid umgänge -samspelet mellan domstol och socialnämnd}},
year = {{2009}},
}