Rättens tolkning av gärningsbeskrivningen
(2003)Department of Law
- Abstract
- Som titeln antyder behandlar denna uppsats just rättens tolkning av gärningsbeskrivningen. Huvudsyftet har varit att studera den objektiva sidan av tolkningen för att nå fram till vad en godtagbar tolkning innebär. ''Tolkning'' innebär i sammanhanget att rätten tyder, förklarar åklagarens gärningsbeskrivning. Förenklat innebär det att ord och uttryck skall tolkas för att se om de ''passar in'' under rekvisiten i lagtexten. Åklagaren begränsar rättens handlingsutrymme genom 30 kap. 3 § RB där det framgår att rätten inte får döma över ''annan gärning än den, för vilken talan om ansvar i behörig ordning förts...''. 45 kap. 4 § RB uppställer visserligen formkrav på stämningsansökan. Samtidigt finns dock ett vedertaget tolkningsutrymme för... (More)
- Som titeln antyder behandlar denna uppsats just rättens tolkning av gärningsbeskrivningen. Huvudsyftet har varit att studera den objektiva sidan av tolkningen för att nå fram till vad en godtagbar tolkning innebär. ''Tolkning'' innebär i sammanhanget att rätten tyder, förklarar åklagarens gärningsbeskrivning. Förenklat innebär det att ord och uttryck skall tolkas för att se om de ''passar in'' under rekvisiten i lagtexten. Åklagaren begränsar rättens handlingsutrymme genom 30 kap. 3 § RB där det framgår att rätten inte får döma över ''annan gärning än den, för vilken talan om ansvar i behörig ordning förts...''. 45 kap. 4 § RB uppställer visserligen formkrav på stämningsansökan. Samtidigt finns dock ett vedertaget tolkningsutrymme för rätten beträffande gärningsbeskrivningen. Det är inte svårt att se att en vittgående tolkning skulle kunna leda till att balansen mellan parterna rubbades. För att kunna få ett bättre underlag och kunna påvisa det samband som föreligger mellan tolkning av subjektiva rekvisit och motsvarande tolkning på den objektiva sidan av gärningsbeskrivningen görs i uppsatsen också en redogörelse av praxis beträffande denna tolkning. Förenklat kan jag sammanfatta slutsatserna beträffande tolkningen av de subjektiva rekvisiten med att det nu förefaller föreligga ett formellt krav på åtalsjustering. Det är inte möjligt för domstolen att tolka in culpa på en gärningsbeskrivning som omfattar dolusbrott. Den materiella processledningens funktion betonas också i praxis. Vad jag velat uppnå är gemensamma slutsatser som kan anses gälla vid en tolkning på den objektiva sidan. Vedertagen språklig tolkning är utgångspunkt vid all tolkning som rätten vidtar. Genom 30 kap. 3 § RB och tolkningsgränserna i praxis fann jag att rätten inte får utvidga gärningsbeskrivningen. (En annan sak är att gärningsbeskrivningen genom en försiktig tolkning ges ett visst innehåll). Åklagaren sätter genom sin gärningsbeskrivning gränserna för rättens dömande. Föreligger brister i gärningsbeskrivningen eller om ett rekvisit är glömt äger rätten istället för tolkning tillgripa den materiella processledningen och fråga åklagaren vad denne har åsyftat. Beträffande begränsningar av gärningsbeskrivningen är läget något annorlunda. Om exempelvis åklagaren misslyckas med att styrka ett gärningspåstående äger rätten döma över de kvarvarande gärningsmomenten. Föreligger inte, enligt rättens mening, ett fullbordat brott, är den oförhindrad att döma till ansvar för exempelvis försök till motsvarande brott. Vidare kan det åberopade lagrummet inte i samma utsträckning som vid en tolkning på den subjektiva sidan användas som tolkningsdata. Någon motsvarighet till legalitetsprincipen gällande lagtolkningen finns inte beträffande rättens tolkning av gärningsbeskrivningen. 30 kap. 3 § RB och 45 kap. 4 § RB innebär visserligen att vissa gränser uppställs som genom praxis har definierats på sätt jag försökt visa prov på i uppsatsen. Även om ett grundlagsskydd varit starkare för den tilltalade anser jag att denne skyddas av de allmänna processprinciperna om kontradiktion och förutsebarhet som skall överspegla rättens verksamhet. Även rollfördelningen i den ackusatoriska processen är av vikt. Den tilltalades försvarsmöjligheter är vidare viktiga att ha i åtanke vid en tolkningsoperation. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1561746
- author
- Sandin, Lina
- supervisor
- organization
- year
- 2003
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Processrätt
- language
- Swedish
- id
- 1561746
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:29
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:29
@misc{1561746,
abstract = {{Som titeln antyder behandlar denna uppsats just rättens tolkning av gärningsbeskrivningen. Huvudsyftet har varit att studera den objektiva sidan av tolkningen för att nå fram till vad en godtagbar tolkning innebär. ''Tolkning'' innebär i sammanhanget att rätten tyder, förklarar åklagarens gärningsbeskrivning. Förenklat innebär det att ord och uttryck skall tolkas för att se om de ''passar in'' under rekvisiten i lagtexten. Åklagaren begränsar rättens handlingsutrymme genom 30 kap. 3 § RB där det framgår att rätten inte får döma över ''annan gärning än den, för vilken talan om ansvar i behörig ordning förts...''. 45 kap. 4 § RB uppställer visserligen formkrav på stämningsansökan. Samtidigt finns dock ett vedertaget tolkningsutrymme för rätten beträffande gärningsbeskrivningen. Det är inte svårt att se att en vittgående tolkning skulle kunna leda till att balansen mellan parterna rubbades. För att kunna få ett bättre underlag och kunna påvisa det samband som föreligger mellan tolkning av subjektiva rekvisit och motsvarande tolkning på den objektiva sidan av gärningsbeskrivningen görs i uppsatsen också en redogörelse av praxis beträffande denna tolkning. Förenklat kan jag sammanfatta slutsatserna beträffande tolkningen av de subjektiva rekvisiten med att det nu förefaller föreligga ett formellt krav på åtalsjustering. Det är inte möjligt för domstolen att tolka in culpa på en gärningsbeskrivning som omfattar dolusbrott. Den materiella processledningens funktion betonas också i praxis. Vad jag velat uppnå är gemensamma slutsatser som kan anses gälla vid en tolkning på den objektiva sidan. Vedertagen språklig tolkning är utgångspunkt vid all tolkning som rätten vidtar. Genom 30 kap. 3 § RB och tolkningsgränserna i praxis fann jag att rätten inte får utvidga gärningsbeskrivningen. (En annan sak är att gärningsbeskrivningen genom en försiktig tolkning ges ett visst innehåll). Åklagaren sätter genom sin gärningsbeskrivning gränserna för rättens dömande. Föreligger brister i gärningsbeskrivningen eller om ett rekvisit är glömt äger rätten istället för tolkning tillgripa den materiella processledningen och fråga åklagaren vad denne har åsyftat. Beträffande begränsningar av gärningsbeskrivningen är läget något annorlunda. Om exempelvis åklagaren misslyckas med att styrka ett gärningspåstående äger rätten döma över de kvarvarande gärningsmomenten. Föreligger inte, enligt rättens mening, ett fullbordat brott, är den oförhindrad att döma till ansvar för exempelvis försök till motsvarande brott. Vidare kan det åberopade lagrummet inte i samma utsträckning som vid en tolkning på den subjektiva sidan användas som tolkningsdata. Någon motsvarighet till legalitetsprincipen gällande lagtolkningen finns inte beträffande rättens tolkning av gärningsbeskrivningen. 30 kap. 3 § RB och 45 kap. 4 § RB innebär visserligen att vissa gränser uppställs som genom praxis har definierats på sätt jag försökt visa prov på i uppsatsen. Även om ett grundlagsskydd varit starkare för den tilltalade anser jag att denne skyddas av de allmänna processprinciperna om kontradiktion och förutsebarhet som skall överspegla rättens verksamhet. Även rollfördelningen i den ackusatoriska processen är av vikt. Den tilltalades försvarsmöjligheter är vidare viktiga att ha i åtanke vid en tolkningsoperation.}},
author = {{Sandin, Lina}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Rättens tolkning av gärningsbeskrivningen}},
year = {{2003}},
}