Aktieägares fordran mot eget bolag- frågan om avdragsrätt vid konkurs
(2001)Department of Law
- Abstract
- Uppsatsen behandlar förhållandet aktieägares fordran mot eget bolag och om det uppkommer en avdragsrätt för aktieägaren för fordringen vid en konkurs. Närmare bestämt om fordringen kan ses som ett sådant finansiellt instrument vilket omnämns i 24 § 2 mom. SIL. Det innebär i så fall att en fordran, för att ge förlustavdragsrätt vid en försäljning, inte behöver avyttras utan anses som avyttrad i och med konkursen. Problematiken i det här fallet ligger i att det inte finns några klara förarbetsuttalanden eller någon praxis från högsta instans som kan kasta ljus över vad som får tolkas in under begreppet ''finansiellt instrument''. Detta har lett till en flora av fall från kammarrätterna, vilket i sin tur har lett till att vi ibland har fått... (More)
- Uppsatsen behandlar förhållandet aktieägares fordran mot eget bolag och om det uppkommer en avdragsrätt för aktieägaren för fordringen vid en konkurs. Närmare bestämt om fordringen kan ses som ett sådant finansiellt instrument vilket omnämns i 24 § 2 mom. SIL. Det innebär i så fall att en fordran, för att ge förlustavdragsrätt vid en försäljning, inte behöver avyttras utan anses som avyttrad i och med konkursen. Problematiken i det här fallet ligger i att det inte finns några klara förarbetsuttalanden eller någon praxis från högsta instans som kan kasta ljus över vad som får tolkas in under begreppet ''finansiellt instrument''. Detta har lett till en flora av fall från kammarrätterna, vilket i sin tur har lett till att vi ibland har fått avgöranden med olika utgångsresultat trots att de har haft likartade förhållanden. Under dessa omständigheter har en osäkerhet spridits om vad som egentligen gäller i dessa och andra närliggande frågar. Uppsatsens syfte är att behandla just dessa frågor och visa på de olika åsikter som framkommit. Uppsatsens första del berör olika sorters fordringar där jag först ser på aktieägartillskott, både villkorliga och ovillkorliga. Vad gäller det villkorliga aktieägartillskottet så är det RSV:s bestämda uppfattning att för tid innan bolagsstämmobeslut om återbetalning av tillskottet, så kan det inte föreligga någon giltig fordran. Det innebär i sin tur att någon avdragsrätt enligt 24 § 2 mom. SIL inte heller är möjligt. Avdragsrätt för tid efter beslut om återbetalning har inte besvarats i de berörda instanserna. Mot detta skall ställas de kritiker som menar att det visst föreligger en typ av fordran före ett stämmobeslut. Den typen av fordran tillsammans med den fordran som genom ett stämmobeslut är beslutad att återbetalas, faller under 24 § 2 mom. SIL och är på så vis avdragsgill, menar de. Nästa del berör värderingsproblematik vid omvandling av villkorade aktieägartillskott till ovillkorade, dessutom likartade problem som rör regressfordringar. Här utvecklas RSV:s resonemang om varför det är skäligt att sätta ned värdet vid en omvandling eller en regressfordrans uppkomst då de anser att i många fall är en sådan fordran utan värde eftersom det ses som utsiktslöst att någon återbetalning kommer att ske. Detta reagerar kritikerna emot och menar att vad man betalat in skall läggas till grund som anskaffningskostnad för fordringen. Så långt kommen i framställningen går jag igenom begreppet ''finansiellt instrument''. Det föreligger ingen skatterättsligt definition men dock en civilrättslig, vilken har fått ligga till grund för de olika tolkningar som RSV och dess motparter har gjort. Fiscus förespråkar en tolkning vilken utesluter fordringar från begreppet i dess lydelse som ger avdragsrätt enligt 24 § 2 mom. SIL, men dess kritiker visar att det inte är alldeles självklart att det skall ges denna snäva betydelse. Begreppet utmönstras i och med att IL börjar gälla och ersätts med andra uttryck. Dock är problematiken inte löst i och med det då det fortfarande förekommer mål i våra domstolar som rör äldre taxeringsår och dessutom så har lagstiftaren inte avsett att någon materiell ändring skall vara avsedd utom endast en redaktionell, vilket medför att samma frågeställningar enligt mitt förmenande, fortfarande är aktuella. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1563308
- author
- Örnberg, Roger
- supervisor
- organization
- year
- 2001
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Skatterätt
- language
- Swedish
- id
- 1563308
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:31
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:31
@misc{1563308,
abstract = {{Uppsatsen behandlar förhållandet aktieägares fordran mot eget bolag och om det uppkommer en avdragsrätt för aktieägaren för fordringen vid en konkurs. Närmare bestämt om fordringen kan ses som ett sådant finansiellt instrument vilket omnämns i 24 § 2 mom. SIL. Det innebär i så fall att en fordran, för att ge förlustavdragsrätt vid en försäljning, inte behöver avyttras utan anses som avyttrad i och med konkursen. Problematiken i det här fallet ligger i att det inte finns några klara förarbetsuttalanden eller någon praxis från högsta instans som kan kasta ljus över vad som får tolkas in under begreppet ''finansiellt instrument''. Detta har lett till en flora av fall från kammarrätterna, vilket i sin tur har lett till att vi ibland har fått avgöranden med olika utgångsresultat trots att de har haft likartade förhållanden. Under dessa omständigheter har en osäkerhet spridits om vad som egentligen gäller i dessa och andra närliggande frågar. Uppsatsens syfte är att behandla just dessa frågor och visa på de olika åsikter som framkommit. Uppsatsens första del berör olika sorters fordringar där jag först ser på aktieägartillskott, både villkorliga och ovillkorliga. Vad gäller det villkorliga aktieägartillskottet så är det RSV:s bestämda uppfattning att för tid innan bolagsstämmobeslut om återbetalning av tillskottet, så kan det inte föreligga någon giltig fordran. Det innebär i sin tur att någon avdragsrätt enligt 24 § 2 mom. SIL inte heller är möjligt. Avdragsrätt för tid efter beslut om återbetalning har inte besvarats i de berörda instanserna. Mot detta skall ställas de kritiker som menar att det visst föreligger en typ av fordran före ett stämmobeslut. Den typen av fordran tillsammans med den fordran som genom ett stämmobeslut är beslutad att återbetalas, faller under 24 § 2 mom. SIL och är på så vis avdragsgill, menar de. Nästa del berör värderingsproblematik vid omvandling av villkorade aktieägartillskott till ovillkorade, dessutom likartade problem som rör regressfordringar. Här utvecklas RSV:s resonemang om varför det är skäligt att sätta ned värdet vid en omvandling eller en regressfordrans uppkomst då de anser att i många fall är en sådan fordran utan värde eftersom det ses som utsiktslöst att någon återbetalning kommer att ske. Detta reagerar kritikerna emot och menar att vad man betalat in skall läggas till grund som anskaffningskostnad för fordringen. Så långt kommen i framställningen går jag igenom begreppet ''finansiellt instrument''. Det föreligger ingen skatterättsligt definition men dock en civilrättslig, vilken har fått ligga till grund för de olika tolkningar som RSV och dess motparter har gjort. Fiscus förespråkar en tolkning vilken utesluter fordringar från begreppet i dess lydelse som ger avdragsrätt enligt 24 § 2 mom. SIL, men dess kritiker visar att det inte är alldeles självklart att det skall ges denna snäva betydelse. Begreppet utmönstras i och med att IL börjar gälla och ersätts med andra uttryck. Dock är problematiken inte löst i och med det då det fortfarande förekommer mål i våra domstolar som rör äldre taxeringsår och dessutom så har lagstiftaren inte avsett att någon materiell ändring skall vara avsedd utom endast en redaktionell, vilket medför att samma frågeställningar enligt mitt förmenande, fortfarande är aktuella.}},
author = {{Örnberg, Roger}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Aktieägares fordran mot eget bolag- frågan om avdragsrätt vid konkurs}},
year = {{2001}},
}