Bör polisen tillåtas profitera på tryckfriheten?

Abstract

Sweden has a long and strong tradition of protecting the freedom of press and freedom of expression. One important part of the Freedom of the Press Act constitutes the rules on whistle-blower protection. These rules allow people, even those working in the public service, to leak information to the press without criminal responsibility. The whistle-blower protection is very far reaching and protects much information that falls under statutory rules of secrecy. Only if the leaking is regulated as criminal in the Freedom of Press Act itself, a person can be held responsible. However, this is not often the case.

The whistle – blower protection allows for police-officers leaking secret information about suspected criminals to the press without criminal responsibility. The protection remains even if the leaking is only motivated by the policemen´s own interest of reimbursement. As a result, people suspected of crimes are being hanged out in media and described as dangerous. If a person is later declared innocent by the court, people in general have already judged the person by the writings in the press, and the person who was subject of the writings is often victim of both social and economic problems.

This essay examines whether the low status that protection of integrity and privacy is given in Sweden in those cases is in accordance with Sweden´s obligations under article 8 in the European Convention on Human rights. The European Convention on Human rights explicitly requires that interference in a person’s privacy is being motivated by a public interest of greater value than the individual’s right to privacy in each specific situation. In order to determine what constitutes an interest of greater value, the European Court of Human Rights weighs the interest of a person’s right to privacy against the public interest in the particular case.

My thesis is that the Swedish law system, giving the whistle – blower protection automatic priority over people’s the right to integrity, does not does not live up to the requirements stated in the European Convention on Human Rights and that there is therefore good ground for a revision of the current legal system. In addition, this essay will discuss whether the possibilities to compensation for people whose rights under article 8 has been violated in these cases, constitute an effective remedy in accordance with article 13 in the European Convention on Human Rights

Abstract (Swedish)

Sverige av gammal tradition ett starkt skydd för tryck- och yttrandefrihet. En viktig del av dessa lagars skyddsområde utgörs av meddelarrätten. Meddelarrätten möjliggör att enskilda personer kan lämna uppgifter för publicering i de grundlagsskyddade medierna i hög utsträckning utan straffansvar eller andra sociala obehag. Med en strikt tillämpning av meddelarrätten kan polisen utlämna sekretessbelagda förundersökningsuppgifter om en enskild person till media för publicering utan risk för straff mot tystnadsplikten. Meddelarrättens skydd är helt oberoende av om polisens enda syfte med utlämnandet av uppgifterna utgörs av polisens intresse av ersättning.

Det är allmänt vedertaget att många poliser och åklagare har satt i system att utlämna förundersökningsuppgifter om enskilda till media mot ersättning. En konsekvens av detta är att många personer blir uthängda i media som brottslingar redan under förundersökningen utan att något bakomliggande legitimt syfte föreligger. Även om en person senare blir friad i domstol eller avskriven från alla misstankar, kvarstår ofta de negativa konsekvenserna av medias skriverier under en lång tid framöver och allmänheten tenderar att döma personen efter vad de läst på löpsedeln.

Rätten att lämna ut sekretessbelagda förundersökningsuppgifter om enskilda utan ett bakomliggande legitimt syfte diskuteras i denna uppsats utifrån integritetsrättsliga aspekter. Enligt Europakonventionens artikel 8 och Europadomstolens praxis är intrång i den personliga integriteten endast tillåtet om intrånget bedöms vara nödvändigt för att uppfylla ett samhälleligt intresse, och ifall intrånget efter en intresseavvägning bedöms vara proportionerligt med det motstående intresset.

Enligt svensk rätt finns inget utrymme för domstolarna att vidta en intresseavvägning i enlighet med Europadomstolens praxis när en polis har utlämnat integritetskränkande förundersökningsuppgifter om en person till media. Meddelarrätten med sitt grundlagsskydd får automatiskt företräde framför sekretesskyddet och enskilda personers rätt till integritet får ge vika för tryckfrihetens intresse av en fri debatt.

Bristen på möjlighet till intresseavvägning i dessa fall att Sverige inte uppfyller sina förpliktelser enligt konventionen. Min uppfattning efter att ha studerat Europadomstolens praxis är dessutom att en strikt tillämpning av meddelarfriheten i dessa fall ofta utgör ett oproportionerligt intrång i enskildas rätt till personlig integritet. Slutligen kan det ifrågasättas huruvida de möjligheter som finns till ersättning ifall där en persons integritet har blivit kränkt i dessa fall uppfyller Europakonventionens krav i artikel 13 på ett effektivt rättsmedel.

• author: Eriksson, Marie
• supervisor: Mårten Schultz
• organization: Department of Law
• course: JURM01 20101
• year: 2010
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Skadeståndsrätt
• language: Swedish
• id: 1600057
• date added to LUP: 2010-05-06 17:34:45
• date last changed: 2010-05-06 17:34:45