Barnet som rättssubjekt inom hälso- och sjukvården

Abstract (Swedish)

När beslut skall fattas rörande barn förekommer det situationer där flera olika lagstiftningar skall bedömas. När vårdåtgärder på barn aktualiseras skall hälso- och sjukvårdens lagstiftning parallellt tillämpas med föräldrabalkens bestämmelser om vårdnadshavarens ansvar och barnets växande autonomi. Grundlagen och hälso- och sjukvårdslagen ställer upp krav på att ett samtycke skall föreligga för att ett utförande av kroppsliga ingrepp skall anses rättsenliga. En högst relevant fråga är således vems samtycke som skall sökas vårdnadshavarens, barnets eller bådas? Det är en svår balansgång mellan barnets integritet och föräldrarnas rättigheter som vårdnadshavare.

För att kunna avge ett rättsligt giltigt informerat samtycke krävs det att personen besitter förmågan att vara beslutskompetent. Beslutskompetenta personer kan tillgodogöra sig information och överblicka konsekvenserna av sitt beslut, vilket närmare innebär förmågan att förstå vad varje tänkbar följd av vad ett samtycke respektive avböjande kan medföra. Således ställs det varierande krav på beslutskompetensen beroende på vilket vårdåtgärd som är aktuell, följaktligen, är beslutskompetensen tillräcklig för det aktuella ställningstagandet? Följande framställning ämnar besvara de frågor som uppkommer kring barnets beslutskompetens och ungefär vid vilken ålder barn bör kunna fatta självständigt beslut om vårdfrågan.

Majoriteten av de nordiska länderna har i lagstiftning infört en presumtionsålder för bestämmanderätt inom hälso- och sjukvården, jag har i analysdelen av arbetet valt att redovisa mina egna tankar och funderingar kring vad det skulle innebära för svensk del att följa detta exempel. Jag har vidare vänt mig till läkare som har att bedöma beslutskompetensen med ett frågeformulär för att på svar på frågan om dem innan de träffar en underårig patient presumerar antingen att patienten bör kunna fatta självständigt beslut i frågan eller om vårdnadshavarens samtycke skall efterhöras. Främsta syftet till frågeformuläret var för att se om det förekommer konsensus bland läkarna om barns beslutskompetens, om svaret är jakande innebär ju detta att en lagstadgad presumtionsålder inte skulle medföra stora förändringar i praktiken. En lagstadgad presumtionsålder skulle dock enligt min mening öka förutsebarhet inom sjukvården vilket borde resultera i ökad rättssäkerhet av barnets ställning som patient.

En annan aspekt av barnets rättsliga ställning inom hälso- och sjukvården är sekretessbestämmelserna. Inom hälso- och sjukvården är utgångspunkten att uppgifter som finns angående enskildes hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden är sekretessbelagda, detta gäller dock inte som huvudregel mot den underårige patientens vårdnadshavare. En av anledningarna till att sekretessen inte gäller mot barnets vårdnadshavare är för att underlätta dennes skyldighet att tillgodose barnets behov av omvårdnad och stöd som föräldrabalken uppställer. Det förekommer i många fall att en viss behandling kräver särskild uppföljning eller att pågående läkemedelsbehandling kan vara förenad med risk för biverkningar som vårdnadshavarna bör ha kännedom om. Det kan generellt sägas att äldre tonåringar anses ha nått den ålder och mognad som krävs för att själv förfoga sekretessen, således rätten att själv bestämma om vårdnadshavarna skall informeras om rådande vårdåtgärd eller inte.

Abstract

When considering measures to children, there are situations where several different acts of legislation must be assessed. When care measures in children being addressed the health care legislation applies in parallel with parental code provisions of the guardian's responsibility and the child's growing autonomy. The Constitution and Health Act sets out a requirement that a consent must be present in order for a physical intervention is to be consider lawful. A highly relevant question is therefore whose consent must be sought legal guardian, child or both? It is a difficult balance between the child's privacy and rights of parents as guardians.

To be able to make a legally valid informed consent requires an individual to have the ability to be capable of making decisions. Decisions literate people can assimilate information and take stock of the consequences of their decisions, which further implies the ability to understand every possible consequence of what a consent or refusal may lead. Thus there are varying requirements for qualification decisions depending on the health measure at hand, therefore, is the decision competence adequate for the current health measure? The following petition will answer the questions that arise regarding the child's decision-making ability and about the age at which children should be able to make independent decisions about their health care issuses.

The majority of the Nordic countries have in legislation introduced a “presumtionsålder” of discretion in the health care system, I have chosen to present my own thoughts and reflections on what it would mean for Sweden to follow this example. I have also turned to physicians that have to assess the decision competence with a questionnaire in order to answer the question if they before they meet a minor patient presumes either that the patient should be able to make independent decision on the matter or if the guardian's consent after consultation is enough. The main purpose of the questionnaire was to see if there is consensus among physicians about children's decision-making ability, if that’s the case, should it mean that a statutory “presumtionsålder” would not cause major changes in practice. A statutory “presumtionsålder” would in my view, increase predictability in health care which should result in greater certainty of the child's status as a patient.

Another aspect of the child's legal status in health care is confidentiality provisions. Within the health services is the starting point that data contained on the individual's state of health or other personal circumstances are confidential, however, this does not apply against the minor patient's guardian. One of the reasons that confidentiality does not apply to the child's guardian is to facilitate the obligation to meet the child's need for care and support as the Parental Code states. It occurs in many cases that a particular treatment requires specific monitoring or ongoing drug treatment may be associated with the risk of side effects that guardians should be aware of. It can generally be said that older teens have reached the age and maturity necessary for the self-possession secrecy, thus the right to choose whether guardians should be informed about current health measures or not.

• author: Stillborg, Olof
• supervisor: Titti Mattsson
• organization: Department of Law
• alternative title: The child as a legal entity within the health care services
• course: JURM01 20102
• year: 2011
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Familjerätt (Fiscal law). Beslutskompetens, själv- och medbestämmande, presumtionsålder
• language: Swedish
• id: 1763026
• date added to LUP: 2011-01-20 11:30:29
• date last changed: 2011-01-20 11:30:29