Förhör med barn vid brott i nära relation, en rättslig gråzon.

Abstract (Swedish)

Det kan vara problematiskt att hålla förhör och åberopa förhör med barn som bevittnat våld i nära relation. När barnet inte uppnått en viss ålder och mognad så att barnets medgivande till förhör är tillräckligt, ska barnet enligt föräldrabalkens bestämmelser företrädas av, vanligtvis, vårdnadshavaren. Åldersgränsen för när barn uppnått en tillräcklig ålder och mognad så att denne själv kan ta till vara på sin rätt verkar som huvudregel vara femton år. Om barnet ska vittna till förmån för den ena vårdnadshavaren men mot den andra, lär den ena vårdnadshavaren motsätta sig förhör och då uppstår problem.

Barn står normalt under vårdnad av båda föräldrar eller en av dem och den eller de som är vårdnadshavare är normalt också förmyndare för barnet. Vårdnadshavaren har ansvar för barnets personliga förhållanden medan förmyndaren ska förvalta barnets tillgångar och företräda barnet eftersom förmyndaren är barnets processuella företrädare.

Om barnet intar ställning som målsägande kan en särskild ställföreträdare förordnas som övertar förmyndarskapet om barnet. Företrädaren tar bl.a. ställning till om och hur barnet ska inställa sig till förhör. En särskild ställföreträdare kan dock inte förodnas när barnet intar ställning som vittne. En god man kan och ska däremot förordnas i vissa fall och när det sker upphör förmyndarens rätt att företräda barnet. Det har även diskuterats om tvångs-omhändertagande enligt LVU är en lösning för att få till stånd ett förhör med barnet.

Under förundersökningen får förhör hållas med var och en som antas kunna lämna upplysningar av betydelse för utredningen, det finns inget undantag gällande barn. Förundersökningsledaren avgör om ett barn ska förhöras och en bedömning görs i varje enskilt fall.

Diesen anser att barn, i teorin, kan höras utan vårdnadshavarens samtycke. Vårdnadshavaren har inte något att säga till om när det gäller om barnet ska höras eftersom skyldigheten att höras under förundersökningen även gäller för barn. Vårdnadshavaren har däremot inflytande över när, var och hur barnet ska förhöras. I praktiken kan vårdnadshavaren försvåra eller förhindra att förhöret kommer till stånd, t.ex. genom att inte inställa barnet till förhör och eftersom utrymmet att ta till tvångsåtgärder är ytterst begränsat när det gäller barn krävs indirekt att vårdnadshavaren medverkar till förhör.

Var och en som inte är part i målet får höras som vittne, det föreligger alltså i princip en skyldighet att vittna inför domstol. Om den som åberopas som vittne är under femton år prövar rätten med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet om barnet får höras som vittne, eftersom ett hörande kan vara till allvarligt men för barnet. I prövningen ska rätten väga in vårdnadshavarens bedömning av om förhöret skulle medföra olägenheter för barnet. Det borde inte gälla när den ena vårdnadshavaren är misstänkt för brott mot den andra vårdnadshavaren eftersom vårdnadshavarna då inte ser till barnets bästa utan till sitt eget intresse.

Om rätten avgör att barnet i fråga får höras som vittne uppstår problematiken kring åberopande av närståenderegeln. Pga. närståenderegeln behöver inte ett barn till en part vittna. Frågan är vem som avgör om närståenderegeln ska åberopas när barnet inte kan ta till vara på sin rätt och den ena vårdnadshavaren är misstänkt för brottet i fråga medan den andra vårdnadshavaren är målsägande. Ett barns rättighet att vägra vittna mot sin förälder borde inte kunna åberopas av misstänkt vårdnadshavare.

Frågan är om det är en bra lösning att förordna en god man för att få till stånd ett förhör med barnet under förundersökningen och för att avgöra om närståenderegeln ska åberopas vid huvudförhandlingen. Eftersom ett förordnande av god man inte kan ske utan vårdnadshavarnas kännedom och eftersom ett förhör med vårdnadshavarnas kännedom blir meningslöst om de påverkat barnet, är det inte en bra lösning att förorda en god man för att få till stånd ett förhör med barnet. Det kan däremot vara en bra lösning att förordna en god man för att avgöra om närståenderegeln ska tillämpas. Då har ett betydelsefult förhör med barnet ägt rum och det spelar ingen roll att vårdnadshavaren får kännedom om att en god man ska förordnas. Det är dock tveksamt om förutsättningarna för att förordna en god man föreligger.

Tvångsomhändertagande enligt LVU är antagligen ingen bra lösning, varken för att få till stånd ett förhör med barnet eller för att avgöra om närståenderegeln ska åberopas, dels pga. LVU:s syfte, att skydda barnet och alltså inte att utreda brott, och dels pga. de omständigheter som ska föreligga för att tvångsomhändertagande ska ske.

Eftersom förutsättningarna för tvångsomhändertagande enligt LVU och förordnande av god man antagligen inte föreligger när barn ska höras som vittne när t.ex. barnets pappa är misstänkt för misshandel av barnets mamma, blir slutsatsen att ett barn som bevittnat våld i nära relation inte kan höras mot vårdnadshavarens vilja. Eftersom barnet kan ha viktiga uppgifter att lämna borde en särskild ställföreträdare för barn kunna förordnas även när barn bevittnat våld i nära relation och då intar ställning som vittne.

Abstract

, can be problematic. When the child doesn´t reach a certain age and maturity so the child's consent to interrogation is sufficient, the child will under föräldrabalkens provisions represented by, usually, the guardian. The age limit for when the children reached a sufficient age and maturity, so they can take advantage of their right appears as a general rule be fifteen years. If the child will witness in favor of one guardian, but against the other, will one guardian oppose questioning and it will be problematic.

Children are usually granted custody of both parents or one of them and the guardian is usually also the legal guardian of the child. The guardian is responsible for the child's personal and estate matters and the legal guardian shall manage the child's assets and represent the child. If the child is plaintiff a special representative can be appointed and assume the guardianship of the child. The representative will decides if and how the child will appear for questioning, but a special representative can´t be appointed when the child is a witness. A trustee can and should be appointed in some cases, and when it be appointed the guardian has no right to represent the child. It has also been discussed if forced legal restraint under LVU is a solution to provide a hearing of the child.

Anyone who is thought to provide important information for the investigation can be heard under the preliminary investigation, there is no exemption for children. Trial investigator decides whether a child should be heard.

Diesen believe that children, in theory, can be heard without a guardian's consent. The guardian has no to say about if the child should be heard because the obligation to be heard during the preliminary investigation also applies to children. The guardian has control over when, where and how the child will be heard. In practice, the guardian can prevent hearing by not suspend the child for the hearing and as the space to take enforcement action against children are very limited, required indirectly the guardian´s involved to the hearing.

Everyone who isn´t part in the case may heard as a witness, there is therefore in principle an obligation to witness in court. If the witness is under fifteen years, Court decides whether the child may be heard because a hearing could seriously damage the child. Court should take account of the guardian's assessment of whether the hearing would cause inconvenience to the child, but this doesn´t apply if one of the guardian is suspected of a crime against the other guardian because the guardians see to their own interests, not to the child´s.


If the court decide that the child may be heard, it will be problem with the “related rule” in Rättegångsbalken. Due to the “related rule” the child to a part doesn´t need to witness. The question is who decide whether the “related rule” should be invoked when the child can´t take advantage of his or her own right and one guardian is suspected of the crime while the other guardian is plaintiff. A child's right to refuse to witness against its parents should not be invoked by the guardian who is a suspect.

The question is whether it´s a good solution to appoint a trustee to provide a hearing of the child during the preliminary investigation and to determine if the “related rule” will invoked during the main proceedings. It´s not a good solution to appoint a trustee to provide for a hearing of the child during the preliminary investigation, because an appointment of the trustee can´t be made without the guardian's knowledge and if the guardians become aware of hearing and affecting the child the hearing can be meaningless. It might be a good solution to appoint a trustee to determine if the “related rule” should be invoked. Then there is a important hearing of the child and it does not matter that the guardian becomes aware that a trustee should appointed. It´s doubtful whether the conditions to appoint a trustee exists.

Forced legal restraint under LVU is probably not a good solution, neither for provide a hearing of the child or to determine if the “related rule” should be invoked, partly because. LVU's purpose, to protect the child and not to investigate crime, and partly because the factors that must exist for the forced disposal restraint should be made.

As conditions for forced custody restraint under LVU and the appointment of a trustee probably not exist when children will be heard as a witness when for example child's father is suspected of abuse of the child's mother. The conclusion is that children who have witnessed domestic violence can´t be heard against the guardian's will. Since the child may have important information to offer should a special representative for children be appointed when the child witnessed domestic violence.

• author: Nilsson, Emma
• supervisor: Helén Örnemark Hansen
• organization: Department of Law
• alternative title: Hearing children who have witnessed domestic violence, a legal gray area.
• course: JURM01 20111
• year: 2011
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Förhör med barn, brott i nära relation
• language: Swedish
• id: 1852934
• date added to LUP: 2011-03-16 14:37:15
• date last changed: 2011-03-16 14:37:15