The semiotics of descriptiveness - An analysis of the registrability of neologisms as trade marks in the European Union

Abstract (Swedish)

Varumärkesrätten inom den Europeiska Unionen förbjuder registreringen av varumärken som är beskrivande för varan eller tjänsten, eller en av dess egenskaper, för vilket varumärket ansöks. Kravet har ansetts vara en undergrupp till det generella kravet på att ett varumärke måste ha särskiljningsförmåga, som krävs för att uppfylla det grundläggande syftet med varumärken, nämligen att identifiera ursprung.

Emedan vissa frågor har lösts åtminstone delvis, som relationen mellan kravet på icke-beskrivande och kravet på särskiljningsförmåga, återstår många osäkerheter. Det är i synnerhet sant för frågan hur neologismer ska bedömas och Unionsdomstolarna har inte lyckats formulera konkreta och tydliga regler för hur bedömningen ska göras. De tumstockar som har skapats är synnerligt vaga. I uppsatsen föreslås att detta inte beror på varken en ovillighet eller en oförmåga hos domstolarna, utan snarare på en omöjlighet att formulera precisa regler som förblir generellt applicerbara. Med grund i detta, förespråkas vikten av att skapa ett heltäckande och förutsebart ramverk för att hantera bedömningen av dessa märken.

För att uppnå detta har en semiotisk analys av kravet på särskiljningsförmåga och på ”icke-beskrivande” företagits, och som sedan utgör en grund för en djupare genomgång av rättsfallen. Vikten av att använda sig av en semiotisk analys påvisas med hjälp av ett ramverk för de mänskliga rättigheterna. Som ett resultat förespråkas att båda de perspektiv som identifieras i rättsfallen ges en separat bedömning, och att dessa två perspektiv ska ses som de två dimensionerna i den semiotiska spatiala modell som föreslagits.

Vidare föreslås att det tredje perspektivet, dvs. relevansen av hur viktig den beskrivna egenskapen är i förhållande till produkten, alltjämt är av intresse, och att det perspektivet inte blev, och inte heller borde bli, avfärdat i praxis. För det tredje föreslås att ljudbilden är relevant under det första perspektivet, men att fall där det visuella intrycket trots likhet i ljudbilden ändå skapar en markant skiljd mening, alltjämt ska vara registrerbara. Med andra ord förelås att det första perspektivet ges en underordnad och stödjande betydelse i förhållande till det andra. För det fjärde föreslås att domstolarna måste utföra en full beskrivandeanalys även vid märken som inte ska bedömas under kravet på icke-beskrivande då de innehåller andra element än beskrivande. Slutligen argumenteras det att det i kontrast med viss kritik, inte finns en motsättning i att icke-beskrivandekravet är underordnat kravet på särskiljningsförmåga samtidigt som det motiveras av ett eget intresse.

Abstract

The trademark regime of the European Union prohibits the registration of marks that are descriptive of the goods or services, or their characteristics, for which the mark is applied. This has been interpreted as a sub-group of the general prohibition of marks that lack distinctiveness and that thusly cannot fulfil the essential function of trademarks, i.e. identifying origin.

However, while some issues have been at least partly resolved, such as the relationship of the distinctiveness and the descriptiveness provision, many uncertainties remain. This is particularly true of how neologisms are to be assessed; the Union Courts have failed to come up with rules of any precision for the examination of neologisms. Rather the yardsticks given are very vague: ‘any perceptible difference’, ‘more than the sum of its parts’, ‘an impression sufficiently far removed’. It is argued in this paper that this may be not because of any reluctance or inability of the Union Courts, but rather an impossibility of formulating precise rules that are generally applicable. Therefore, this paper argues for the importance of formulating a comprehensive and predictable framework for dealing with these issues.

To achieve this, a semiotic analysis of trademark distinctiveness and descriptiveness is made, which informs the reading of the case law. The importance of a semiotic model is argued on the basis of a human rights framework. As a result this paper suggests that the examination deals with the first two points of view described by the case law separately, and that these two be seen as the two axes in the suggested semiotic spatial model.

Secondly, it has been suggested that the third point of view, that is the relevance of the degree of essentiality of the characteristic described, remains relevant, and that it was not, and should not be, completely done away with by the case law. Thirdly, it has been concluded that the aural impression is relevant under the first point of view, but that the finding of a completely different meaning under the second point of view may make the sign registrable. In other words, the first point of view is given an auxiliary importance in relation to the second. Fourthly, it has been argued that the Union Courts need to perform a full descriptiveness analysis of any potentially descriptive elements, even when the sign falls to be examined under (b) because of the existence of non-descriptive elements. Lastly, the coherency of a public interest underpinning (c) has been defended.

• author: Albihn Henriksson, Emil
• supervisor: Ulf Maunsbach
• organization: Department of Law
• course: JURM01 20111
• year: 2011
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: EU-rätt, EU-law, förmögenhetsrätt, immaterialrätt, intellectual property law, semiotics, semiotik, trade mark law, varumärkesrätt, neologisms, neologismer, särskiljningsförmåga, distinctiveness, descriptiveness.
• language: English
• id: 2026986
• date added to LUP: 2011-10-13 10:34:27
• date last changed: 2011-10-13 10:34:27