Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Parallellt utövande av beskattningsrätt inom Europeiska Unionen

Lindahl, Jenny LU (2013) JURM02 20131
Department of Law
Abstract (Swedish)
The European Court of Justice (ECJ) has in several cases stated that an international double taxation is not a barrier according to the treaty on the functioning of the European Union (TFEU) at the parallel exercise of taxation powers between the two Member States. This provided that the considered State does not treat the crossborder issue less favourable in relation to the comparable internal situation to the extent the Member State has chosen to exercise its taxation right. If the Member State doesn’t treat the cross border issue less favorable, the remaining tax consequence is no longer seen as an obstacle under the TFEU.

Thus, not all obstacles are covered by the TFEU with a per-country approach. This means that the concerned... (More)
The European Court of Justice (ECJ) has in several cases stated that an international double taxation is not a barrier according to the treaty on the functioning of the European Union (TFEU) at the parallel exercise of taxation powers between the two Member States. This provided that the considered State does not treat the crossborder issue less favourable in relation to the comparable internal situation to the extent the Member State has chosen to exercise its taxation right. If the Member State doesn’t treat the cross border issue less favorable, the remaining tax consequence is no longer seen as an obstacle under the TFEU.

Thus, not all obstacles are covered by the TFEU with a per-country approach. This means that the concerned Member State, to the extent that it has chosen to exercise its taxation rights, have to deal with the border situation equivalent to the national comparable situation. If the comparable situations are treated equally, an onerous taxation will occur in the cross-border situation due to the European Union law lacks coherent rules in direct tax matters. Thus, memberstates tax sovereignty covers this area. Member States therefore has no legal obligation to eliminate an occurring international double taxation or indeed adjust their tax systems to adapt to another Member State.

As a starting point, a crossborder situation is not considered comparable to a domestic situation. ECJ does however take an extensive comparative evaluation. According to the ECJ, two situations shift to perceive comparable with respect to the applicable legislations impartial wording, if the Member States choose to tax an outgoing crossborder income or with respect to the purpose of the legislation.

The ECJ does not consider a juridical double taxation and economic double taxation as fundamentally equal with respect to the memberstates tax sovereignty. Following the ECJ's view, some doctrine considers that the impediments and its less favourable treatment integration is stretching too far. Other argues that a less favourable tratment, by an occurring international double taxation, should be expanded. Even the advocate general, in some cases, states that the international doubletaxation should come from a parallel exercise of taxation powers instead of a less favourable treatment.

Högsta Förvaltningsdomstolen (Supreme Administrative Court) and Skatterättsnämnden have applied and interpreted the term parallel exercise of taxation powers. The swedish interpretation however may differs from the treated ECJ practice under some conditions during occurring economic double taxation. The two authorities do not seem to look at the ECJ and its comparison step in the per-country approach at an occurring economic double taxation. (Less)
Abstract (Swedish)
EU-domstolen har i ett flertal rättsfall slagit fast att en internationell dubbelbeskattning inte utgör ett hinder enligt EUF-fördragets bestämmelser om de fria rörligheterna vid ett parallellt utövande av beskattningsrätten. Detta förutsätter att den prövade medlemsstatens lagstiftning inte negativt särbehandlar den gränsöverskridande situationen i förhållande till den jämförbara interna situationen till den del medlemsstaten valt att utöva sin beskattningsrätt. Om ingen negativ särbehandling föreligger betecknas inte den återstående ofördelaktiga beskattningskonsekvensen vid ett hinder enligt EUF-fördragets bestämmelser om de fria rörligheterna.

Sålunda omfattas inte alla hinder av EUF-fördragets bestämmelser vid en så kallad... (More)
EU-domstolen har i ett flertal rättsfall slagit fast att en internationell dubbelbeskattning inte utgör ett hinder enligt EUF-fördragets bestämmelser om de fria rörligheterna vid ett parallellt utövande av beskattningsrätten. Detta förutsätter att den prövade medlemsstatens lagstiftning inte negativt särbehandlar den gränsöverskridande situationen i förhållande till den jämförbara interna situationen till den del medlemsstaten valt att utöva sin beskattningsrätt. Om ingen negativ särbehandling föreligger betecknas inte den återstående ofördelaktiga beskattningskonsekvensen vid ett hinder enligt EUF-fördragets bestämmelser om de fria rörligheterna.

Sålunda omfattas inte alla hinder av EUF-fördragets bestämmelser vid en så kallad ”enstats-metod”. Metoden innebär att den aktuella medlemsstaten, till den del den valt att utöva sin beskattningsrätt, måste behandla den gränsöverskridande situationen likvärdigt med den internt jämförbara situationen. Om de jämförbara situationerna behandlas likvärdigt uppkommer den internationella dubbelbeskattningen för den gränsöverskridande situationen istället för att unionsrätten saknar samstämmiga bestämmelser inom den direkta skatterättens område. Sålunda tillfaller området medlemsstaternas skattesuveränitet. Medlemsstaterna har därför ingen unionsrättslig skyldighet att eliminera en uppkommen internationell dubbelbeskattning eller för den delen anpassa sitt skattesystem till en annan medlemsstat för att eliminera densamma.

Som utgångspunkt bedöms inte en gränsöverskridande situation jämförbar med en inhemsk situation. EU-domstolen tillämpar dock en långtgående jämförelsebedömning. Enligt EU-domstolen kan två situationer bli jämförbara med avseende på den tillämpliga lagstiftningens objektiva ordalydelse, om medlemsstaten valt att beskatta ett utgående gränsöverskridande kapital eller med avseende till lagstiftningens syfte.

Enligt EU-domstolens domar betraktas inte en juridisk dubbelbeskattning och en ekonomisk dubbelbeskattning som fundamentalt likställda i förhållande till medlemsstaternas skattesuveränitet. Med anledning av EU-domstolens domar vidmakthåller doktrin att EU-domstolens hindersprövning och dess negativa integrering är för långtgående. Annan doktrin hävdar att EU-domstolens negativa integrering, vid en uppkommen internationell dubbelbeskattning, borde utvidgas. Under vissa omständigheter bedömer även generaladvokaten att EU-domstolens stadgade negativa särbehandling istället borde utgöra ett parallellt utövande av beskattningsrätten mellan två medlemsstater.

Högsta Förvaltningsdomstolen och Skatterättsnämnden har tillämpat och tolkat det unionsrättsliga begreppet. Efter en tolkning av den svenska prövningen uppfattas den svenska rättstillämpningen av begreppets innebörd emellertid skilja sig från EU-domstolens domar vid en uppkommen ekonomisk dubbelbeskattning. De två instanserna uppfattas inte se till EU-domstolens praxis och dess jämförelsebedömning vid uppkommen ekonomisk dubbelbeskattning. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Lindahl, Jenny LU
supervisor
organization
alternative title
Parallel exercise of taxation powers in the European Union
course
JURM02 20131
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
skatterätt
language
Swedish
additional info
jennylindahl87@gmail.com
0766288487
870530-3926
Datum för examensseminarium: 28 maj.
id
3789321
date added to LUP
2013-06-13 15:16:24
date last changed
2013-06-13 15:16:24
@misc{3789321,
  abstract     = {{EU-domstolen har i ett flertal rättsfall slagit fast att en internationell dubbelbeskattning inte utgör ett hinder enligt EUF-fördragets bestämmelser om de fria rörligheterna vid ett parallellt utövande av beskattningsrätten. Detta förutsätter att den prövade medlemsstatens lagstiftning inte negativt särbehandlar den gränsöverskridande situationen i förhållande till den jämförbara interna situationen till den del medlemsstaten valt att utöva sin beskattningsrätt. Om ingen negativ särbehandling föreligger betecknas inte den återstående ofördelaktiga beskattningskonsekvensen vid ett hinder enligt EUF-fördragets bestämmelser om de fria rörligheterna. 

Sålunda omfattas inte alla hinder av EUF-fördragets bestämmelser vid en så kallad ”enstats-metod”. Metoden innebär att den aktuella medlemsstaten, till den del den valt att utöva sin beskattningsrätt, måste behandla den gränsöverskridande situationen likvärdigt med den internt jämförbara situationen. Om de jämförbara situationerna behandlas likvärdigt uppkommer den internationella dubbelbeskattningen för den gränsöverskridande situationen istället för att unionsrätten saknar samstämmiga bestämmelser inom den direkta skatterättens område. Sålunda tillfaller området medlemsstaternas skattesuveränitet. Medlemsstaterna har därför ingen unionsrättslig skyldighet att eliminera en uppkommen internationell dubbelbeskattning eller för den delen anpassa sitt skattesystem till en annan medlemsstat för att eliminera densamma. 

Som utgångspunkt bedöms inte en gränsöverskridande situation jämförbar med en inhemsk situation. EU-domstolen tillämpar dock en långtgående jämförelsebedömning. Enligt EU-domstolen kan två situationer bli jämförbara med avseende på den tillämpliga lagstiftningens objektiva ordalydelse, om medlemsstaten valt att beskatta ett utgående gränsöverskridande kapital eller med avseende till lagstiftningens syfte. 

Enligt EU-domstolens domar betraktas inte en juridisk dubbelbeskattning och en ekonomisk dubbelbeskattning som fundamentalt likställda i förhållande till medlemsstaternas skattesuveränitet. Med anledning av EU-domstolens domar vidmakthåller doktrin att EU-domstolens hindersprövning och dess negativa integrering är för långtgående. Annan doktrin hävdar att EU-domstolens negativa integrering, vid en uppkommen internationell dubbelbeskattning, borde utvidgas. Under vissa omständigheter bedömer även generaladvokaten att EU-domstolens stadgade negativa särbehandling istället borde utgöra ett parallellt utövande av beskattningsrätten mellan två medlemsstater. 

Högsta Förvaltningsdomstolen och Skatterättsnämnden har tillämpat och tolkat det unionsrättsliga begreppet. Efter en tolkning av den svenska prövningen uppfattas den svenska rättstillämpningen av begreppets innebörd emellertid skilja sig från EU-domstolens domar vid en uppkommen ekonomisk dubbelbeskattning. De två instanserna uppfattas inte se till EU-domstolens praxis och dess jämförelsebedömning vid uppkommen ekonomisk dubbelbeskattning.}},
  author       = {{Lindahl, Jenny}},
  language     = {{swe}},
  note         = {{Student Paper}},
  title        = {{Parallellt utövande av beskattningsrätt inom Europeiska Unionen}},
  year         = {{2013}},
}